Hjälp mig att bli bättre!

Under tiden jag jobbar med webdesign, tänker kreativa tankar, smider planer och roddar spännande projekt tänkte jag be er om hjälp. För mig är utvärdering ett viktig verktyg för att utvecklas och jag tycker att det är intressant att fastställa en målgrupp här i bloggen. Vilka är det egentligen som läser min blogg och varför? Därför tänkte jag ber er, kära läsare, att hjälpa mig att bli bättre.

Er hjälp skulle vara av stort värde för mig. Jag skulle bli otroligt glad om du i en kommentar kan tänka dig att berätta vad du gillar med den här bloggen och vad du vill se mer av. Är det något du rentav vill se mindre av? Det går givetvis bra att vara anonym, men ett namn är alltid bra och gärna att du talar om var du bor. Ju fler som hjälper mig desto bättre.

Tack tack tack på förhand. 

Kram Cilla

IMG_2152

Känslan i att hänga på ett gym stavas FRIHET. Mitt första pass. Jag är igång. Den känslan är också grym.

Acaibowl

Hej raringar.

Den här veckan har jag haft frukostvecka i bloggen för Vimmerby Tidning där jag tipsat om några av mina frukostfavoriter. Något jag testade för första gången den här veckan är acaipulver. Jag har varit nyfiken ett tag på detta pulver eftersom Instagram mellan varven svämmat över med inspirerande acaibowls och jag blev sannerligen inte besviken. Det.Var.Så.Gott. Prova! Jag fick förmånen att prova ett par produkter från Muskelbygget och däribland acaipulvret.

IMG_2049

DU BEHÖVER:

2 msk acaipulver
1 fryst banan
1 dl frysta bär
1 msk kokosolja
1 dl kokosgrädde (eller annan nötmjölk)
1 krm vaniljpulver

Mixa samman och toppa med sånt du tycker är gott.

IMG_2046

Nästa vecka drar äntligen motivationsserien Människor som inspirerar igång och fram till jul ska vi få träffa ett gäng inspirerande själar. Jag är så stolt och glad över att de vill dela sin historia med mig och er kära läsare. Jag kommer fram till onsdag att arbeta med webbdesign, hemsida och rodda kommande projekt. Det är så mycket spännande saker som händer just nu och jag försöker att hoppa på de tåg som kommer. När chanser kommer och det känns rätt där i magtrakten ska en ta dem. Det handlar om att våga. Därför tar jag skrivpaus fram till onsdag för att låta den kreativa processen ha sin gång. Vi ses nästa vecka med nya krafter.

Skaffa er en bra helg kaptenjävlar!

Faster. Harder. Spinning.

Åh kompisar! Just nu känner jag mig hög på livet. Ni vet så där sprudlande och härligt varm i kroppen som en enbart blir efter ett riktigt svettigt träningspass. Precis innan jag gick hemifrån hade Siribarnet skrikfest och det kändes sjukt jobbigt att gå därifrån. Mr skrek med barnet i famnen

DET ÄR BÄTTRE ATT DU GÅR. DU TYCKER ATT DET ÄR JOBBIGT NU, MEN DU KOMMER ATT MÅ ÄNNU SÄMRE OM DU STANNAR HEMMA. DU BEHÖVER TRÄNA!

Jag cyklade iväg med dåligt samvete men runt hörnet kändes det rätt. Jag behöver mina träningspass. Jag blir en bättre mamma och sambo om jag får träna. Barnet har det alldeles utmärkt bra hos Mr – även om hon skriker. Och visst behövde jag det där spinningpasset och hem kom jag som en ny människa med rosiga kinder och nytt tålamod.

Victoria, som kör spinningklassen på torsdagar, har grymt härlig energi och sjunger med och rockar loss under passet. Det gör att jag också bli peppad, sjunger med och rockar loss till passet. Höjdpunkten (förutom finalen till ”Kickstart my heart”var intervaller till den gamla goodingen ”Faster Harder Scooter”. Vips drogs jag tillbaka över tio år i tiden när jag körde spinning med Camilla Sand, Emelie Nilsson (nuvarande Andersson) och Jossan Conradsson (nuvarande Svensson). Jag fick en sådan härlig känsla i kroppen och det var som att varje glädjeskrik från den tidens spinningpass satt kvar i muskelminnet. Tänk att minnen till musik kan sitta så djupt i kroppen och framkalla de häftigaste av känslor. Tack tjejer!

Att träna sin post gravida kropp innebär på många sätt att en får göra framsteg ofta. Det blir en kick som håller motivation vid liv och som ger energi. Idag kände jag stor skillnad på orken under spinningpasset. Kroppen kändes starkare. Andningen var mer fokuserad. Jag kunde hålla spänningen i magmusklerna bättre och jag överanvände axlarna mindre. Framsteg. Jag kände mig som den grymmaste av morsor. Längtar till nästa veckas pass.

Vad är orsaken och vad är symtomen?

Häromdagen pratade jag om att våga ifrågasätta det som känns svårt. Att ifrågasätta och våga se saker ur andra perspektiv handlar också om självinsikt. Många människor går genom livet och saknar tidvis självinsikten. Vi kör på utan att lyssna inåt. Vi kör på utan att ifrågasätta oss själva. För de flesta människor tar det stopp någonstans och för att ta sig vidare behöver en vända blicken inåt och ifrågasätta sig själv. En del människor gör aldrig det. Kanske för att de inte vågar. Kanske för att de inte orkar. Vi har dem alla i vår närhet; människorna som inte vill ändra på sig själva. Människorna som ständigt letar fel och brister hos andra, men som aldrig aldrig aldrig vill eller orkar utveckla sig själva.

Jag brukade ta illa vid mig när människor påpekade mina brister. Jag tog illa upp om någon skämtade på min bekostnad. Det träffade ju alltid de där ömma punkterna ni vet. Jag tog allting ofantligt personligt och gick alltid i försvarsposition

MEN DU DÅ?!

Det var inte särskilt charmigt. Inte heller särskilt utvecklande.

Självfallet var det ett sätt att skydda mig själv. För när en sänker garden och låter andra människor komma nära blir en plötsligt väldigt naken. Samtidigt är det befriande för det finns inte längre någon mur och ingen fasad att upprätthålla. Det är en känsla av frihet.

Precis som jag skrev i det här inlägget har jag en känsla av att vilja ta reda på var allting började. Jag drivs av att veta hur jag hamnade där jag hamnade. Och om jag nu upplever att någonting gick snett på vägen – var? Många gånger har jag undrat vad som egentligen var och är orsaken till mina beteendemönster. Ville jag veta det behövde jag givetvis ifrågasätta mig själv och våga rota i det som är svårt. När jag väl började nysta i trådar och ärligt erkände saker för mig själv (och andra) insåg jag tämligen snart att det fanns olika symtom men bara en enda orsak – bara ett enda grundproblem. Roten till allt. För mig var det viktigt att gå till botten av kärnan och förstå mig själv för att kunna komma vidare.

Jag insåg att jag har släckt bränder genom åren. Grunden till mina beteendemönster har varit min osäkerhet och taskiga självkänsla. Jag ville till varje pris passa in och vara som alla andra. Min låga och otränade självkänsla tog sig uttryck i flertal symtom som på olika sätt påverkade varandra. Jag har haft olika typer av beroendeproblematik; alkohol, cigaretter, snus, socker – vilket har varit någon form av självmedicinering för ångest, skuld och skam. Mitt ätbeteende har också bottnad i någon form av självmedicinering. Jag åt när jag kände mig ledsen. Jag åt när jag kände mig ensam. Jag åt för att dämpa ångest. Och efteråt kände jag mig så smutsig och så skamsen att jag ibland spydde. Ett sådant skevt ätbeteende ledde till problem med kroppen på olika sätt; negativ kroppsuppfattning, problem med vikt, sömnproblem osv osv osv.

I tron på att varje av mina symtom har varit orsaker i sig missade jag länge den verkliga orsaken: min självkänsla. Allting, precis allting, bottnade på något sätt i min bild av mig själv. Orsaken var hur jag såg på och uppfattade mig själv, och symtomen tog sig uttryck i olika typer av missbruk som givetvis ledde till andra problem = olika bränder att släcka. Jag är säker på att symtomen hade fortsatt och fortsatt om jag inte hade gått till botten med var allting egentligen började.

Att erkänna för mig själv

JAG HAR LÅG SJÄLVKÄNSLA

var jävligt otäckt. Att sänka garden och fullständigt blotta mig är något av det svåraste jag har gjort, men det är också något av det viktigaste jag har gjort. Det gav mig möjligheten att börja leva mitt liv på riktigt. Det gav mig möjligheten att börja ta mig till den person som jag önskade, hoppades och trodde att jag kunde vara. Och mitt liv har blivit sjukt mycket roligare sedan dess. Det har ju varit många hinder och motgångar på vägen, men i slutänden är det alltid värt det. Livet blir vad vi gör det till: vilket inkluderar vår personlighet, vår kropp och vår hälsa. Att säga att det blir som det blir tycker jag är begränsande: det blir vad vi gör det till. Varken mer eller mindre.

Om jag inte hade sökt orsaken hade jag inte kunnat hitta roten till vad som var fel. Kanske hade jag än idag släckt bränder. Genom att titta närmare på mina symtom och på vad som egentligen gnagde på insidan kunde jag göra någonting åt det. Jag kunde bestämma mig för att träna upp min självkänsla. Det gjorde att jag kunde komma längre i min utveckling. Detsamma gäller dig. För när du väl hittar orsaken kan du bestämma dig för att gå vidare och du kan på så sätt komma längre än du någonsin trodde var möjligt. Det är då du kan lyckas

Måndagsmys för småbarnsföräldrar

Som småbarnsförälder har jag insett att vardag och helg går ihop. Det är lyxigt att vara två om helgen, men i övrigt ser ju dagarna ut ungefär på samma sätt. En liten femmånaders bryr sig ju inte om att vi gillar sovmorgon på lördagar och verkar ännu inte ha vett att uppskatta en riktigt lång och skön söndagsfrukost. Mr och jag pratar mellan varven om att ge oss ut på tu man hand och uppskatta varandra lite. Vi firar snart två år (jag vet, vi har hunnit mycket på de två åren) och det känns passande att våga lämna barnet några timmar för att äta en trevlig middag tillsammans. Samtidigt är det ju de vanliga dagarna som är de viktigaste dagarna. Och jag tycker att vi gör det förvånansvärt bra även om det givetvis är svårt ibland.

Dagar när Siri somnar skapligt försöker vi sitta ner, äta tillsammans och prata. Idag lagade vi zucchini- och morotspasta och en kryddig köttfärssås som toppades med lite getost. En lite mer low carb-variant på pasta och köttfärssås. Ett glas vin till det och måndagen känns helt plötsligt mycket mysigare.

IMG_2064

Effektiv hemmaträning FTW

Mitt mål för den här veckan var att träna lite hårdare och våga utmana min kropp lite mer. Den är liksom redo för det nu. Tack vare yoga och rörlighetsträning börjar jag bli mer rörlig. Jag låter aldrig positionerna göra ont, men jag kommer djupare och jag känner att jag kan sträcka ut på ett annat sätt än tidigare. Med tanke på mitt kejsarsnitt har jag varit litet försiktig. Vad som är roligt att träna en post gravid kropp är givetvis hur snabbt en märker att en orkar mer. Nu så här i början blir jag ju bättre hela tiden och det är en rätt skön karamell att suga på.

Att gå på spinning i torsdag gav mig en skön boost och jag tänker att just det passet kommer att vara mitt stående konditionspass ett tag framöver. Vi som pusslar med våra dagar behöver tydliga rutiner och även om jag skulle vilja att alla dagar var Cilladagar är det ingen möjlighet. Jag har också fått till effektiv styrketräning i hemmagymmet. Vi har fortfarande inte städat upp och kommit i ordning helt som vi tänkt oss där i källaren, men det är fullt dugligt att träna. Jag gör vad jag kan med det jag har. 

Idag körde jag ett pass för rygg, bröst och axlar som jag varvade med hopprep och snabba fötter i tabataform. Det är tämligen effektivt att köra all in under kort tid – det går att få riktigt hög puls på ynka fyra minuter. Det mest positiva med att träna i en källare där ingen ser är givetvis att dansa och shaka loss precis hur mycket som helst. Sådant gör mig hur glad som helst. Målsättningen för kommande vecka är yoga, spinning och två styrketräningspass. Jag tänkte faktiskt träna åtminstone ett av mina styrketräningspass på Bodygymmet. Målet att träna lite hårdare och våga utmana kroppen lite mer kvarstår. Nu är det sannerligen dags för nästa växel.

IMG_2036