Men Jantefjante du kan dra!

En stor anledning till att jag tycker så mycket om att hänga på  sociala medier som bloggar och dylikt är den fantastiska inverkan vi har på varandra. En inverkan som absolut kan bli svår att hantera och irriterande jobbig om vi får känslan av att allas liv är perfekta och rätt igenom bra. Det är lätt att bygga upp luftslott om hur människors liv ser ut, men tänker man lite snabbt igenom sin egen tillvaro inser man ganska omgående att ingen människas liv enbart är rosa och fluffigt och skönt och roligt. Det är klart att det är lättare att ge en bild av det som är bra och roligt, men många människor som jag följer på sociala medier delar också med sig av den sidan av tillvaron som inte är direkt charmig. För alla har vi våra briser och skavanker. Därför vill jag påstå att inverkan människor kan ha genom sociala medier absolut inte behöver vara svårhanterlig och irriterande jobbig utan att den också kan ge mycket tillbaka. Inspiration. Motivation. Igenkänning. Gemenskap. Vänskap. Beundran. Ja, listan kan göras lång.

Jag har kommit i kontakt med så många fina människor genom sociala medier. Människor som har förändrat mitt liv, som har inspirerat mig, som har gjort att jag har utvecklats, som har blivit mina vänner. Två människor som jag dagligen inspireras av är Helena och Vevve och de har båda skrivit läsvärda inlägg om det här med att tro på sin egen förmåga. Om det här med att känna sig säker på sig själv och gå sin egen väg i livet. Om att våga bryta sig loss från det som en gång var och gå mot det nya okända. Läs Helenas inlägg här. Läs Vevves inlägg här.

Jag känner igen mig mycket för att jag tidigare har varit så fruktansvärt osäker på mig själv. Jag trodde på mig själv, men samtidigt kände jag mig osäker. Duger jag verkligen? Kan jag gör det här? Borde jag? Vad ska andra tycka? Hur ser andra på mig? Jag har varit oerhört präglad av sådan jantelagsängslan och det har många gånger begränsat mig i livet. Och vissa dagar, gör fortfarande. Fast mycket, mycket mindre.

Jag har jobbat med mig själv. Inifrån och ut. Jag rotar i sådant jag tycker är skrämmande. Jag låter tankar och funderingar ta fäste. Jag tänker och analyserar och försöker utvecklas trots att insikterna ibland har gjort att min person har fått sig en törn. Jag ifrågasätter mig själv och människor i min omgivning. Och visst, det gör mig tidvis till en obekväm människa och det händer att man tar avstånd från mig.  Allt detta gör jag av den enkla anledningen att jag vill utvecklas och bli en bättre människa. Jag vill inte stå stampandes på samma plats.

Många människor skapar föreställningar om sig själv och den egna förmågan. Tyvärr händer det att vi går omkring med sådant där jantetjafs i magen och tror att vi är låtsasfigurer och att allas egenskaper och erfarenheter är mer värda än de egenskaper och erfarenheter vi själva har. Det är ju så dumt! För vi kan göra precis allt vi vill göra. Men allt börjar ju med att våga. Våga tro på sig själv och den egna förmågan. Våga göra fel och börja om. Prova andra vägar. Att inte nöja sig med något man tror är sin lott i livet.

Det finns dagar när jag har svårt att tro att den person jag är idag är på riktigt. Är jag verkligen en sund och tränande människa som brinner för hälsa och välmående? Jag? Jag som brukade vara hon som inte brydde sig om träning och kost och gillade att svänga runt på krogen på lördagarna och äta bakismat på söndagarna. Är det hon som är jag? Eller?

Jag är ju den jag vill vara. Mest Cilla liksom och hon vill göra en väldans massa saker med livet. Jag formar mitt liv och jag formar min person. Jag inspireras gärna av andra människor, men jag väljer att tro att min personlighet, mina egenskaper, mina kunskaper och mina erfarenheter duger och att jag kan nå precis hur långt jag vill. Och det vore alldeles jättetråkigt om livet bara skulle vara samma. Bara för att jag brukade vara någon innebär det ju inte att jag måste vara det hela livet. En gång överviktig, alltid överviktig? En gång otrogen, alltid otrogen? Men nej, varför då? Det är ju bara dumsnack. Det är bara fördomar vi har om oss själva och om andra människor.

Det kommer alltid finnas människor som är något jag inte är. Alltid, alltid. Men det finns ingen som helst mening med att gå genom livet och jämföra sig med hur andra är eller vad andra har. Det finns ingen mening med att tro att man har fått en lott i livet och sedan helt och fullt begränsa sig på grund av det.

Jag kan. Du kan. Alla kan.

Annonser

10 thoughts on “Men Jantefjante du kan dra!

    • Tack! Jag tror att många känner igen sig. Mycket handlar ju om att öppna upp för det här vi har svårt att dela med oss av tänker jag.

  1. Bra skrivet! jag tror att det är viktigt att prata om det för då försvinner Janten på axeln. och tabun att inte riktigt alltid tro på sig själfv

    • Men ja! Jag tror att mycket handlar om att lyfta det här som vi inte riktigt pratar om. Nästan alla människor går ju omkring och tänker på det här sättet, och det blir så lätt att någon som tror på sig själv och framhäver sig själv får skit för det om det ”går till överdrift”. Det är ju också fel, och det gör ju att många dessutom känner att man ska vara så jävla lagom hela tiden – inte för låg självkänsla men inte heller tro för gott om sig själv. Så bort med all tabu tänker jag!

    • Tack! Jag tror också att många, många känner igen sig och vi får peppa varandra till att kliva ur våra skal och blomma lite mer!

  2. Jag hänger här varje dag, men är usel på att kommentera. Men det här var så bra skrivet! Känner igen mig mycket.
    Känner också att Jante kan komma i vissa situationer, med vissa människor. Måste bli bättre på att strunta i Jante! 🙂

    • Jag är jätteglad om du hänger här varje dag, även om du är usel på att kommentera 😉 Så tack! Och vi måste absolut bli bättre på att strunta i Jante. Många gånger tror jag att det handlar om att vissa människor/vissa gruppkonstellationer tar fram mer Jante än andra. Kanske är det just det man måste börja jobba med, att våga stå upp för sig själv inför de där människorna som får en att känna sig så där liten, liten. För de finns, överallt. Vi peppar varandra – två Cillisar 🙂

  3. Du är så klok Cilla !! Älskar dina tänkvärda inlägg .. och ”tyvärr” känner jag igen mig så här. Kram till dig !
    🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s