Att sänka garden

Hörrni, vad skönt det är att bestämma sig för något. Det kanske alltid är så med alla dessa beslut som ska tas. Bara man tar dem blir de mindre betydelsefulla på något sätt. Så nu känns det verkligen skönt att sänka garden inför allt det här jag har tänkt och funderat och tänkt lite till på. Vad vill jag? är en fråga som har irrat runt i mitt huvud i flera, flera dagar. Eller flera veckor snarare. Den frågan är inte alltid lätt att svara på tänker jag. Jag vill ju så mycket på en och samma gång, och det är nog lite det som är problemet för mig. Jag tror att jag med tiden kan göra mycket av det jag vill och drömmer om, men jag kan inte göra det på en och samma gång. Därför accepterar jag allting precis som det är och njuter av tillvaron.

Jag har fortfarande lite att fundera på gällande mitt jobb. Faktum är att arbetsbördan och pressen finns kvar även nästa år och jag måste lära mig att hantera det. Ett led i det handlar om att sänka kraven på sig själv. Ni kan ju läsa Jeannas text om att vara sin egen hårda jury. Jag känner så klart igen mig oerhört mycket. Säkert ni andra också. I eftermiddag ska jag träffa min chef för att diskutera hösten och tjänstefördelningen. Vad som kommer ut av det mötet återstår att se. En liten minskning i tjänst är nog möjligt tror jag.

20130319-093843.jpg

Här sitter jag med sänkt gard. Så bra det känns hörrni!

Nå väl.

Idag var det då dags för det första intervallpasset i nya upplägget. Det var länge sedan jag körde intervaller mer än vid uppvärmning men dra på trissor vad roligt det var! Jag var nästan lite pirrig när jag klev upp på löpbandet i morse och tänkte

tänk om jag har glömt bort hur man gör?

Fast det hade jag så klart inte. Jag värmde upp i ett lagom tempo och körde sedan igång – 15 minuter snabba intervaller. Det gick ju hur bra som helst, inga problem! Energin fanns där, benen var pigga och hjärnan matade framåt, framåt. En riktigt bra start på nya upplägget. Jag erkänner dock att jag insåg när jag var färdig att jag fegade lite för mycket. Jag kunde ha börjat på snabbare hastighet redan från början eftersom tanken är att jag under dessa 15 minuter ska ge järnet. Jag gav järnet, men jag hade mer att ge. Bakläxa till Cilla att utmana sig själv ännu lite mer och redan från början köra på ett högt tempo. Note to self: jag klarar faktiskt mer än jag tror!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s