Att fundera på: varför är det mer legitimt att dricka alkohol än att avstå?

Häromdagen tog Annie upp en mycket intressant fundering om det här med alkohol. Läs det här. Det är ett ämne som också ligger mig varmt om hjärtat och jag diskuterar ganska ofta frågan med människor i min omgivning. Min inställning till alkohol idag är att jag mår bäst utan. Jag mår verkligen inte bra av att dricka större mängder och jag ser heller ingen anledning till att göra det särskilt ofta.

För mig har innebörden av att gå på fest förändrats genom åren. Att tillbringa tid på att göra sig fin och planera en trevlig utekväll med vänner blir ju på något sätt snedvridet när man dricker så mycket att man knappt kan stå på benen, följt av att man suger i sig ett paket cigaretter eftersom man anser sig vara en ”social smoker”. För mig är det inte en optimal benämning på fest. Not anymore. Förutom för mycket alkohol och cigaretter har vi dessutom den obligatoriska fyllepizzan. För efter att ha spenderat flera hundra kronor på att frivilligt göra sina kropp illa: hur mycket större skada kan en pizza göra?

Sprit, cigaretter och fyllepizza: en rad dåliga val som avlöser varandra i ren dominoeffekt. Det känns på något sätt mest som en socialt accepterad ursäkt för att bete sig i motsats till annars hälsosamma mål många människor har. Om jag tränar hårt och fokuserat, och äter för att må bra och uppnå resultat av träningen känns det ganska insane att bete sig på det sättet. Att träna hårt och äta bra mat i veckorna för att sedan dricka alkohol och äta skräpmat på helgerna leder inte direkt till att man blir fit eller kommer i bättre form. Tyvärr är det ju så många lever och mitt i allt det ifrågasätter man varför man inte kommer dit man vill med viktminskning eller sin hårda träning. Ja, det säger ju sig självt tänker jag. Om tre dagar av sju är dagar när man äter och dricker sådant som skadar kroppen kan man inte förvänta sig att man ska komma framåt med sin träning. Det kommer åtminstone ta betydligt längre tid än om man faktiskt fokuserade på att ta hand om sin in- och utsida.

För let’s face it: att gå till gymmet är inte samma sak som att träna. Att cutting back på mat som inte gynnar viktminskning eller välmående är inte samma sak som att äta hälsosamt. Det känns mest som att man gömmer sig bakom det där socialt accepterade skitsnacket och att man bullshitar sig själv inför vad man egentligen vill och vad man egentligen är beredd att offra för att nå dit. För mig handlar större mängd alkohol (jag pratar i n t e om något glas här och där) om verklighetsflykt och jag tror att många människor ärligt skulle behöva ställa sig frågan: varför dricker jag? Vad är den riktiga anledningen till impulsen att skada min kropp?

Vad jag främst funderar mycket på är det faktum att man anses mer konstig om man avstår från alkohol och hårda utekvällar än om man dricker så mycket alkohol tills man ser i kors och får svårt att stå på benen. Det är märkligt. Jag blir inte en bra människa när jag går över gränsen. Som Annie skriver: jag beter mig som en annan version av mig själv. Inte nog med att jag förvandlas till en mindre trevlig person – alkoholen gör också mindre trevliga saker med min insida.

Jag tar gärna ett glas vin då och då. För att jag tycker att det är gott. Däremot har jag under några år valt bort att gå på fest för att jag upplever att grupptrycket till att dricka har varit jobbigt. Tyvärr har jag under mitt liv också utsatt andra människor för den jobbiga påtryckningen att dricka: men lite kan du väl ta? Vad tråkig du är som är nykter! Jag ville så klart bara väl. Jag ville att alla skulle ha roligt, men alla människor tycker faktiskt inte att det roligt att bli döfull och vingla hem genom stan. Jag ville väl, men förstod inte vad jag utsatte dessa människor för. Numera kan jag gå på fest och själv stå för om jag vill dricka eller inte. Ibland smuttar jag på lite vin och ibland avstår jag helt. Ibland dricker jag också för mycket utan att det är meningen eftersom jag hanterar alkohol lika illa som jag hanterar socker. Stoppet och gränsen finns inte där. Jag märker att jag tidvis fortfarande kan drabbas av känslan av att blir rädd för att gå på fest och just gå över den där gränsen. Det är så klart inte bra, och det är något jag måste jobba vidare med.

Viktigast av allt är så klart att acceptera att människor vill olika saker. Precis som att jag måste acceptera att andra vill dricka alkohol måste andra acceptera att det finns människor som helst avstår. Det ska väl kanske inte behöva förklaras i något led egentligen. Man har ju alltid den fria viljan att hänvisa till. Det är inte så att jag vill agera moralkärring med dubbelmoral för jag dricker ju också, då och då. Däremot kan jag tycka att det är skevt och alldeles jättemärkligt att så många människor har en sådan liberal syn på något som förstör så mycket. Åtminstone när det kommer till den här överkonsumtionen som idag är utbredd i samhället. Alkoholdebuten sjunker längre ner i åldrarna och det är ett faktum att ungdomar dessutom i större utsträckning provar droger. Det är en del av den verklighet jag jobbar i och synen på droger har också blivit mer tolerant bland både ungdomar och vuxna. I mina ögon är det något som är fel när man inte tycker att det är så farligt att röka på lite ibland.

Alkohol är en svår och knepig fråga. Jag säger inte att alla människor ska sluta njuta av sitt rödvin eller ett par kalla öl om man tycker det smakar gott. Precis som att jag inte säger att alla människor ska sluta äta socker bara för att det felstimulerar hjärnan och kroppen. Jag tycker bara inte att man ska blunda för att både alkohol och narkotika (och socker!) är stora samhällsproblem och att det är faktorer som ställer till det avsevärt för många, många människor. Samhällsproblem som dessutom är vinstdrivande för både företag och annat löst folk.

Det är bara det att så länge det är socialt accepterat att dricka mycket alkohol, både hemma och på krogen, kommer vi troligen inte kunna göra särskilt mycket åt det. Så länge vuxna människor inte är beredda att minska på sina alkoholvanor eller helt avstå kan vi heller inte begära att ungdomar ska göra det. Det är inte direkt en osanning att säga att ungdomar inte gör som vi säger, de gör vi som gör. Punkt.

Annonser

4 thoughts on “Att fundera på: varför är det mer legitimt att dricka alkohol än att avstå?

  1. Gud vilket bra inlägg!!!
    Jag känner igen mig i den där frågan och är och har varit ”rädd” för att gå på fest jag med just av de anledningar du beskriver.

    Tänk vad svårt det ska vara ibland för andra att acceptera en människas val. Men oftast är de de andra personernas dåliga samvete inför sitt eget beteende som gör att de trycker på om att andra ska dricka..

    Kram på dig!

  2. Det är verkligen skevt det där att det är så accepterat att dricka, och så lite accepterat att inte dricka. Precis som det är så väldigt accepterat att äta godis, pizza och gå på McDonken, men inte särskilt accepterat att välja bort mjöl och socker för grönsaker och fullfeta naturliga råvaror istället för konstgjort margarin och lightvarianter. Jag begriper mig inte på det. Handlar det om dåligt samvete? Och att om alla gör lika dåliga val så räknas de inte? De blir lite mysigare och trevligare om vi alla dricker och äter socker tillsammans? Jag hoppas på en större acceptans i samhället. Att vi respekterar och accepterar varandras olika val. Och jag hoppas på en större nyfikenhet inför det man inte känner till, istället för att blint lita till gamla sanningar.

  3. Ping: Jag känner mig som en vinnare! | En träningsblogg och lite till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s