Jag kan hoppa, jag är inte rädd!

Nu tror jag att våren är på ingång! Även om vi fortfarande har en hel del snö är det så ljust och härligt ute. Och solen är så fantastiskt skön. Pirriga känslor i kroppen har jag haft ett tag men nu tror jag minsann att de våriga känslorna börjar ta form också. Wiiiieeee!

Dagens träningspass gick bra. Jag kände mig så väldans fin i mitt nya rosa träningslinne som jag inhandlade i Stockholm. Jag tränar mestadels i svart eftersom det är min bästa färg, men nu tänkte jag att jag skulle pimpa upp mig lite i fräsiga vårfärger. Och rosa – love it!

20130326-094710.jpgFörra veckan när jag körde igenom passet för framsida mesade jag lite. Eller mesade och mesade, jag visste inte riktigt med vilka vikter jag skulle börja. Idag kunde jag lägga på betydligt mer redan från början och det kändes minsann i slutet av passet – trötta muskler. Hungrig mage.

Den här perioden har jag fått i uppdrag av Coach Helena att utmana mig själv med att träna på explosiva hopp. I framsidepasset är det inlagt ett set med sådana och idag fick jag sannerligen utmana min hjärna. Det är lite märkligt det där med att våga – jag tycker nämligen att det är lite otäckt att hoppa upp på hög bänk jämfota eftersom jag någonstans är rädd att trilla framlänges eller baklänges. Eller ja, egentligen är jag bara rädd för att trilla åt vilket håll som helst och slå ut tänderna. Eller bryta näsbenet igen. Ibland är kroppen redo att hoppa och den gör sitt försök men det kopplas inte riktigt ända upp i hjärnkontoret och hoppet blir väldigt lamt. Som att jag tar en litet skutt i luften bara, utan att ens närma mig bänken. Jag fick säga till mig själv: Cecilia, nu hoppar du upp på bänken. Hoppa! Du kan hoppa! Kanske lät jag så barsk när jag läxade upp mig själv för vips hoppade jag upp och ner på den höga bänken. Helt utan att varken slå ut tänder eller bryta näsben.

Jag lämnade alltså gymmet med lite stolthet i kroppen och hungrig mage. Mina hunger- och mättnadskänslor har varit lite sisådär under helgen eftersom jag ätit lite sådant som sätter mättnaden ur spel. Idag tror jag dock att kroppen är lite mer tillbaka på banan igen.

I morgon ska jag köra ett cirkelpass med kettlebells. Det ska bli sjukt spännande. Det är ett ganska kort men intensivt pass och jag ser framför mig hur jag kommer att stupa ihop i fosterställning när jag är färdig. Men ni vet, no pain no gain. I can do it.

Och ni som fortfarande funderar över huruvida ni ska vara med på kettlebell-workshop med Betty den 4:e maj – det är klart att ni ska vara med! Vi kommer att ha ett par grymt roliga timmar tillsammans.

Annonser

One thought on “Jag kan hoppa, jag är inte rädd!

  1. Visst klarar vi mer än vi tror, ofta är det ”bara” att bestämma sig!! Men jag tycker också det är läskigt att ”boxjumpa” . Ska du köra egen KB-cirkel eller på pass? Fått hem mina nu, känns jättekul MEN vilka valkar nästan sår man får i händerna.. Hade varit kul att komma till Vimmerby när Betty kommer men vi åker till Barcelona veckan efter så jag spar mina slantar till det!
    Men en annan gång kanske !!??
    Snygg färg på linnet!! SÅ kul med nya träningkläder och visst blir man starkare i nytt !! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s