Fuck Fröken Duktig och alla henne systrar

Man kan säga att jag verkligen tog en day off igår. Jag matade själen med lugn och ro och gjorde enbart saker jag kände för. Ingen tidspress, inga måsten. Jag tränade, åt god frukost, bloggläste och drack kaffe i soffan i flera timmar, avnjöt en middag med Musslan, drack te och pratade i timmar med en fin vän. Det är inte ofta jag tar mig tid att vara så off och avslappnad på en och samma dag. En uppskattad dag som gjorde underverk för både kropp och själ!

Idag har jag fyllt på med ytterligare energi i kroppen genom att ta en kaffe med en vän. En person som ger sådan energi och när jag gick hem kände jag att tusen idéer hade väckts till liv i mig. Jag kände mig så genuint glad. Jag vet inte hur jag ska förklara det men jag kände mig liksom avslappnad och uppåt samtidigt. Lite som uppåttjack och nedåttjack på samma gång.

Ni vet att jag tycker att det är ofantligt viktigt att prata om sådant som är svårt och obehagligt. Jag vill ofta lyfta ämnen som är obekväma men ack så viktiga att prata om. På senaste tiden har jag läst mig till att flertalet som driver bloggar (och även på andra forum) inte riktigt mår som sitt bästa jag. Att vara sitt bästa jag är för mig det viktigaste i livet – välmåendet måste gå före allt. Något som inte alls är en självklarhet i min värld, men som jag jobbar med. Hela dan, varje dag. Jag vet inte om jag hade lagt märke till hur andra mår om jag själv inte hade mått så förbannat jävla dåligt i höstas. Stressen låg som en svettig gymnastikpåse över axeln på mig. Jag kämpade emot, länge och väl, men till slut hade jag inget val – kroppen sa ifrån. Jag grät utan att veta varför och jag kände ingen glädje. Jag ville ju vara stark. Jag ville inspirera. Jag ville må bra. Fast det gick inte hur jag än försökte och dagarna mellan nyår och terminsstarten låg jag på soffan. Jag ville inte träna och det var en sådan ny känsla för mig. Jag ville inte och jag skämdes för det. Fy fan vad jag skämdes.

Därefter har jag gjort en rad olika insatser för att inte köra rakt in i kaklet. För det är där man hamnar om man ignorerar kroppens signaler och kör på utan att se sig om. Om väggen är rakt framför näsan – ta ett steg tillbaka. Backa bandet. För om väggen är mitt framför dig går det inte att se vad som finns runtomkring eller vad som finns bakom väggen. Ta.Ett.Steg.Tillbaka. Jag skulle vilja säga att jag mår bra. Jag har mycket att jobba på och vidareutveckla men jag mår ändå bra just nu. Detta för att jag drog i bromsen innan jag körde rallybil rakt in i väggen och för att jag gjorde vad jag behövde för att en förändring skulle kunna ske. Det kan kännas skamligt att erkänna att man inte håller måttet, men vet ni – vem fan gör det? Vem orkar vara ett hundra förbannade procent hela tiden? Vem?

Fröken Drivkraft skrev ett sådant bra inlägg häromdagen om det här med att stanna upp och ta det lugnt. Som ni säkert förstår är det något jag ibland får påminna mig själv om. Man kan tycka att det borde vara en självklarhet, men det är inte alltid. Inte för mig. Inte för många andra. Precis som Johanna skriver lever vi idag i ett samhälle där vi alltid ska vara effektiva och att vi själva är med och skapar det. Vi försöker hinna med så mycket som möjligt, gärna på så kort tid som möjligt. Vi försöker hinna med så mycket som möjligt och vi ska också vara så många som möjligt: kvinnor, systrar, vänner, älskarinnor, fruar, mammor. Jag minns så tydligt ett tillfälle när jag var tonåring och mina föräldrar precis hade skiljt sig. Jag förstod inte och min mamma försökte förklara för mig att hon var så mycket på en och samma gång. Att hon inte bara var mamma. Att hon var en kvinna också, och att den kvinnan behövde få tid och plats att bli större i sig själv. Jag har ofta tänkt på det där, och beundrar min mamma för hennes styrka att göra ett medvetet val. Ett val som gjorde att hon kunde bli sitt bästa jag och leva sitt bästa liv.

Att ta sig tid för saker, att vara här och nu är oerhört viktigt. För inte vill jag skynda mig genom livet. Jag vill u p p l e v a livet. Det är ju precis som träningen – om jag stressar mig igenom varje övning, varje reps och varje set utan fokus blir det inte bra. Träningspasset blir mest halvdant och slafsigt och resultaten blir därmed också därefter. Ibland får man göra det bästa av den tid man har till förfogande, men jag har ändå lärt mig att sänka kraven och ambitionsnivån för att göra det mer ordentligt. Med mera känsla.

Helena skriver idag ett inlägg som träffade rakt i hjärtat. Ett sådant ärlig och öppet inlägg om var hon befinner sig just nu. Ni vet, Fröken Duktig är en lurig jävel och hon har så förbannat mycket åsikter. Och hennes systrar förstås. Det är väl bara det att jag med tiden har insett att det är jag som skapar andras åsikter om mig, och att det är helt meningslöst och onödigt att försöka leva upp till de åsikterna. Det blir bara en brottningsmatch mellan den man är, den man vill vara och den andra människor förväntar sig att man är. En liten hög med människor som inte riktigt drar jämnt. Och jag tänker: hur kan vi hjälpa varandra till att må bättre? Hur kan vi få varandra att förstå att vi duger? Hur kan vi få varandra att inse att vi är tillräckliga och good enough? Jag räcker. Du räcker. Kanske inte till alla men vi gör tillräckligt och vi räcker. Och de dagarna när livet slår undan benen på oss måste vi lära oss att acceptera att vara otillräckliga för att vi är tillräckliga precis som vi är.

Jag är rädd om mig själv. Jag värdesätter mig själv. Jag formar min egen tillvaro. Jag ser glaset som halvfullt snarare än halvtomt. Jag vågar stanna kugghjulet och reflektera över vad jag vill och hur jag ska nå mina mål. Det gjorde jag inte tidigare. Då sprang jag från plats till plats. Bort, bort för att slippa vara en del av mig själv. Nu handlar det mer om att ge kärlek till sig själv och rikta den inåt. Ett svårt jobb tidvis, men jag gör det. Jag känner kärlek till mig själv. Jag vill ge mig själv möjlighet att vara mitt bästa jag och leva mitt bästa liv. Jag vill njuta av tillvaron jag lever i och utnyttja min kapacitet på rätt sätt och på rätt plats och följa mina drömmar och utmana mig själv. Jag vill att livet ska vara levande. Det är bara det att livet kan aldrig bli så där på riktigt levande om jag inte arbetar med mig själv och faktiskt eliminerar sådant som inte gör mig gott. Stress, energitjuvar och dålig mat för att ta några exempel. För att inte tala om negativa tankar om mig själv och andra människor. Och alla dessa faktorer handlar om aktiva val. Jag kan välja att be Fröken Duktig och alla hennes systrar att dra åt helvete eller så kan jag låta henne sluka mig levande. För det gör hon, förr eller senare.

ylva

”Fröken Duktig”
Design: Ylva Sandström

Jag lovar att fortsätta jobba med mig själv. Säga nej när jag inte har tid. Säga ja när jag har tid. Ta mig tid till att slappna av och ge själen lugn och ro. Vara mindre kontrollfreak, bli mer orädd för att göra fel och vara mindre till lags. Fortsätta jobba med självkänslan och min personliga utveckling. Gegga till livet och njuta av dagarna som går. Inte rusa på i hastigt tempo utan att uppleva, känna och se.

Kanske handlar allt det här om en evig balansgång mellan tråkigt och roligt. På och av. Fin och ful. Upp och ner. Men det är min balansgång och jag lovar att jobba med mig själv för att leva mitt bästa liv. Gör du?

Annonser

7 thoughts on “Fuck Fröken Duktig och alla henne systrar

  1. BRA skrivet Cilla!!!
    Jag samlar kraft och skriva ett inlägg om saker jag varit med om snart. Men måste nog ta mig ett steg längre ifrån det innan det blir av. Men jag kan säga att du är sån stor inspiration för mig!
    Puss på dig!

  2. Jag säger oftare nej än ja sedan jag var vidbränd för några år sedan. Det handlar inte ens om att jag ”säger ja när jag har tid och säger nej när jag inte har tid”. Tror inte att det är tiden det handlar om, det handlar om ork, om fokus och att oavsett tidstillgängligheten sätta gränser och stanna upp livet. För tid hittar man alltid men man kan inte göra allt och brinna för allt för då brinner man ut.. Kram på fina dig!

  3. Åh, så bra formulerat! Du är så klok! Jag håller helt med… ingen orkar och kan allt! Hela tiden. Finns inte på världskartan. Men, det är ibland lite svårt att komma ihåg, hur konstigt det än låter. Jag VILL så mycket. Men jag har blivit bättre på ”här och nu” de senaste åren, har även sänkt kraven på att vara med och ha koll på allt… och… det är rätt SKÖNT. Heja oss, vi är värda att må bra!

  4. Så himla bra skrivet. Du vet ju precis hur vi andra känner oss och vi (eller åtminstone jag) känner igen oss. Mycket. Viktigt att prata om dessa ämnen. Varför lever vi så mycket i tron att våra prestationer är så himla viktiga…? För mig är det jobbiga att jag inte KAN ta ledigt för att det bara skulle resultera i ännu mer stress senare – skolan stannar inte upp för att jag gör det. Moment 22 det där, som jag försöker lära mig hantera. Jag behöver inte kunna allt – jag behöver kunna tillräckligt. Det är ett framsteg att inse det i alla fall. Hurra! Nu kämpar vi vidare tillsammans, för vi är så jäkla bra. KRAM till dig.

  5. Ännu ett så otroligt bra, vettigt och viktigt inlägg om detta ämne! Du tar verkligen upp de olika ”problemen” och jag känner igen mig i princip allt. Håller också med om att det krävs både mod och självinsikt/acceptans för att kunna ”tala ut” om detta. Jag är precis som du (och säkert de allra flesta människor) som måste må bra inifrån och ut för att inte hamna i den sitsen då allt känns helt meningslöst och svart. Att man måste våga vara ärlig mot sig själv, och snäll. Att det bara ska vara så himla svårt?! åh!

  6. Vilket bra inlägg, tänkvärt och meningsfullt! Viktigt att stanna upp ibland och ta sig en funderare på vart man är på väg, bromsa lite! Att unna sig en dag utan alla måsten och sånt och omge sig med positiva människor som ger en kraft är en härlig återhämtning, mer sånt!!!

  7. Ping: Ett smyg-hej! | hejaerika | ShapeMeUp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s