Fartlek och finfredag: aj’m in löve

Hej kompisar!

Finfredag idag – veckans bästa dag. På mitt schema stod det fartlek och redan igår styrde jag opp allt jag behövde för att springa utomhus. Förra veckan sprang jag fartlekspasset på löpband. Mest för att jag inte riktigt kände för att springa utomhus och för att jag inte hade ordnat fram utrustning i form av vattenflaska och löparkläder för utomhusbruk – mycket av mina grejer finns ju hemma hos mamma. Men igår såg jag till att leta fram allt jag behövde och la fram kläder innan jag gick och la mig. Man kan ju se det som att avsaknad av rätt utrustning har varit lite av en ursäkt för att slippa springa utomhus. Men nu, nu var jag trött på att ha ursäkter för att inte ta mig ut och såg till att få saken ur världen.

20130405-094018.jpgJag har alltså inte sprungit utomhus sedan i december. Då samlade jag kilometer i Tajtsens spring så långt du kan fram till jul-utmaning. Löpningen var direkt inte fylld med energi och glädje utan jag minns det mest som ett måste. Eller ja, jag gillade det när jag väl gjorde det men innan jag skulle springa kändes det bara jobbigt. Därefter har jag lagt löpningen lite på hyllan för att hitta glädjen igen. Betty skrev häromdagen ett väldigt bra inlägg gällande det här med att känna ett måste inför att träna. Betty fick frågan: ”hur går det med träningen” och svarade ”Så där, men jag måste” och hennes svar fick henne att tänka på att träning inte får bli ett måste. Så är det ju, det får inte bli ett måste. För precis som Betty skriver i sitt inlägg är ett måste ingen glädje utan att ett måste ger ångest och rädsla. Hon menar att rädsla till viss del kan vara positivt eftersom rädsla gör oss alerta. Från ett hjärnperspektiv ger rädsla dock inte något positivt eftersom en rädd hjärna blir fokuserad på själva hotet och har därmed svårt att prestera. I längden kan ju den känslan vara förödande och skapa en ond cirkel som ger negativa känslor kring ”måstet” och när man då inte kan prestera eller leverera som förväntat minskar både lust och förmåga.

Därför är jag helt säker på att det var ett bra beslut att låta löpningen vara för ett tag och istället fokusera på annan träning som gav mer glädje. För jag vill inte springa eller utföra annan träning för att jag måste utan för att ger energi. På så sätt kan jag få kropp och hjärna att samarbeta och det ger möjlighet till både en glad och pigg kropp men också en alert och tillfreds hjärna.

Nu är löpningen inte något måste för mig. Jag känner starkt att den rätta känslan har infunnit sig igen och det finns absolut ingen prestige eller press i mitt huvud. Idag ställe jag klockan på 60 minuter och gav mig ut i den här vackra vårmorgonen. Solen sken, luften var frisk och naturen var oerhört vacker. Jag matade på i min egen takt, ökade lite undan för undan och gjorde avbrott för tempoökningar och andra övningar som är instoppade i passet. Jag visualiserade mig själv som längdskidåkare och tänkte mig själv som den som stakade först i spåret. Ni vet, den som är först i skidspåret tar mest vind och motstånd och liksom banar lite väg för de som ligger bakom. Det gjorde att jag kände mig stark och när jag hamnade i sega backar tänkte jag istället på mig själv som en skidåkare som låg i mitten av alla skidåkarna – ibland har någon i mitten samlat tillräckligt mycket kraft för att orka ta sig förbi den som åker först. Och jag tänkte liksom att det är i uppförsbackar man drar – och det var precis det jag gjorde. Mentalt åkte jag (eller ja, sprang) om de andra skidåkarna och tog alltid första plats i ledet. Är inte tankens kraft magisk så säg!

20130405-093936.jpg

Från början till slut:
Glad, trött och gladtrött.
En sådan underbar start på dagen!

Annonser

One thought on “Fartlek och finfredag: aj’m in löve

  1. Tänkvärt inlägg! Jag tränar ibland ”för att jag måste”
    För att jag måste annars blir jag trött och grinig
    För att jag måste annars får jag ont i rygg + nacke
    För att jag måste annars blir inget gjort

    men jag hoppar träning också, för att göra roligare saker, för att plugga eller för att plugga äta onyttigt och softa

    det gäller att lyssna in tror jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s