Veckans inspirationskälla: Emma

Den här veckan är det Emma som står för inspirationen i motivationsserien Människor som inspirerar. Vi kom i kontakt med varandra under förra våren och Emma har sedan dess gjort en stor förändring i sitt liv. En gemensam nämnare som vi har är sockerberoende. Läs och inspireras av Emma resa.

3856_10151150760092237_1766965302_n

Jag heter Emma, är 24 år och bor hemma hos mina föräldrar och lillasyster i Kisa. Har läst barn- och fritidsprogrammet så är barnskötare, men eftersom jag inte kan få tag i ett fast jobb där så har jag valt att sätta mig i skolbänken igen. Jag är inne på min första termin på Kinda lärcentrum där jag läser vård- och omsorgsutbildning. Jag kommer bli undersköterska när jag är klar och jag tänker välja LSS som inriktning, sen får vi se vart det slutar. Jag är en glad och social tjej som oftast är pigg och har alltid humorn med mig. Att ha många bollar i luften tycker jag är en vardagsgrej för mig. Ibland blir det lite mycket, men det är inget man klarar av med lite planering. Jag är uppfödd med fotboll och hästar, det är där jag kan mina saker. Mina fristäder är i stallet eller på fotbollsplanen, där är jag hemma.

I maj förra året slutade jag äta godis och socker över lag. Ett extremt stort beslut i min värld då den har bestått till ganska stor del av godis och socker i många olika former. Det har varit ett begär, ett beroende och en tröst. Jag mådde både bra och dåligt. Bra av sockerkickar och dåligt av tiden emellan kickarna och när jag köpte mitt socker. När jag slutade äta godis gjorde jag även ett val att äta mindre, äta bra och under kontrollerade former. Jag gör numera det, i alla fall äter under kontrollerade former. Den enda gången jag äter mycket och fort är när jag vaknar med lågt blodsocker. Det är något psykiskt med det som jag inte riktigt vet om jag kan ändra på. Men i annat fall är jag bättre på det där med att äta. Jag småäter dessutom mindre. Vilket gör att jag i de flesta fall kan kontrollera mitt matintag. Jag kan dessutom välja vad jag vill äta. Förr hade jag inte klarat av att tacka nej till något som innehöll socker. Jag hade tagit det utan att tänka efter. Nu kan jag tacka ja och ta lite grann eller tacka nej och känna mig bekväm med det beslutet utan att få ångest eller känna begäret att jag måste ha.
Vad fick dig att förändra din livsstil?
När jag bodde med mitt ex gick jag till större delen arbetslös vilket gjorde att jag var hemma mycket. Jag tillbringade mycket tid framför tv:n och gärna med min forna vän godispåsen. Jag insåg efter ett tag att jag skulle bli stor som ett hus om jag fortsatte i den takten jag gjorde. Vilket jag inte ville, jag ville ju faktiskt gå ner i vikt. Alltså va det bara att ta tag i situationen vilket var hemskt då jag åt godis varje dag.
På vilket sätt har förändringen påverkat din tillvaro?
Jag har inte lika mycket humörsvängningar längre. Jag blir inte sur om jag inte får godis. Visst kan jag klättra på väggarna ibland då jag försöker dra ner på mitt drickande av Pepsi Max. Eftersom jag är diabetiker har jag mycket jämnare blodsocker. Det krävs inte lika mycket insulin varje dag och mitt HbA1c ligger mycket bättre. Och då tänker ni säkert: men diabetiker ska ju inte äta socker, det kallas ju sockersjukan? men det är en sån hemsk myt som bara ska krossas, för så är det inte. Jag har även tappat lite i vikt och får på mig kläder som va för små. Jag har till och med kunnat köpa jeans i en storlek som jag inte trodde att jag skulle kunna ha på evigheter. Jag tycker om att ha jeans nu för tiden. Jag mår helt enkelt bättre.

010049
Jag har väl egentligen vetat länge att mitt förhållande till godis och socker varit fel på många sätt, men jag har aldrig haft orken, motivationen eller självdisciplinen att göra någonting åt det. När man inte klarar sig en dag utan att få abstinens anser jag att man har ett beroende. Det är ungefär som med de som dricker kaffe, man behöver sin dagliga dos av kicken.

Jag har många gånger tyckt att det varit skamligt att köpa godis, dels för att jag varit stor och trott att folk tycker att hon inte ska äta mer godis än vad hon redan gjort. Under många år gömde jag det hemma med. Gömde det för mina föräldrar och dels för mig själv. I början var det jättesvårt att låta bli, men jag valde att verkligen göra mig av med allt jag kunde komma tänka på, jag tackade nej till allt jag blev bjuden på och efter ett tag gick det som på räls, jag klarade mig så mycket bättre än jag trodde att jag skulle kunna göra.

Vad gör du när det tar emot, och för att inte falla in i gamla vanor och banor? Och hur har reaktionen från omgivningen varit?

Mitt senaste knep när jag varit sockersugen är att äta frukt, jag älskar frukt så jag gör mig en fruktsallad, sätter mig och njuter. Sen är jag nöjd. Jag vet att det är fruktsocker i frukt, men jag väljer hellre frukt än godis. Man måste ha en vilja av järn vilket jag har fått bygga upp med tiden. Jag har alltid haft dålig självdisciplin så det här är bra träning för det med. När jag sa att jag inte åt godis längre så var det många som tittade lustigt på mig, tyckte jag va lite lustig. Men jag har fått mest positiva reaktioner. När folk har bjudit och jag har tackat nej har dom nästan tvingat på en för sluta äta sånt gör man inte.

Jag har alltid varit aktiv, men när jag var 14 år fick jag problem med mina ben, inget som var till några större problem då och ett par år framåt. Men när jag skulle sätta igång och motionera som vuxen så gav benen mig bara problem vilket gjorde att jag inte tränade alls. Efter lite besök på sjukhus så tror specialistsjukgymnast till 99% att det är något som heter kronisk kompartment. Detta gör att jag får fruktansvärt ont i mina ben vid för mycket ansträngning och påfrestning på benen. Detta tar sedan ett par dagar att gå över men då har lusten att träna sjunkit för det kommer bara göra ont nästa gång med. Efter lite om och men så har jag dock fått köpa speciella inlägg så det inte gör lika ont längre. Dock ska jag försöka få till ett besök hos ortopeden så dom kan kolla över detta, för att inte få motionera gör mitt smått galen. Det jag dock kan göra är kortare promenaden och jogga, jogga frestar mindre på smalbenen än vad promenader gör. Jag tränar lite styrka hemma och försöker hålla humöret uppe.

Vilka är dina bästa tips till de människor som också lider av sockerberoende/äter för mycket socker?

  • Bestäm dig att idag, idag ska jag sluta. Inte imorgon, inte på måndag eller första dagen nästa månad. Idag. 
  • Trappa inte ned. Sluta på en gång. Det kan smärta, men det är mindre plågsamt.
  • Ta stöd från din partner, bästa kompis, mamma eller pappa. Det är lättare om man vet att man har någons stöd, någon som inte ifrågasätter det du gör.
  • Våga unna dig något annat. Men ha det under kontroll, det är lätt att man släpper på gränser och så är man snart tillbaka där.

Vilka är dina tre bästa tips till dem som vill göra en livsstilsförändring?

  • Strunta i vad andra säger, stå på dig. Du vet varför du gör detta.
  • Gör det för din egen skull, inte för någon annan. Det funkar inte då. Du måste vilja göra en förändring för din egen skull.
  • Våga ta hjälp av någon som har kunskap och/eller erfarenhet.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s