Jag kan leva i en relation utan att ständigt vara rädd för att bli lämnad

Jag läste någonstans att Mia Thörnblom ibland får frågan från journalister och annat löst folk om inte alla redan har hört det där om skillnaden mellan självkänsla och självförtroende. Att man borde veta att man ska arbeta med sin inre kondition på samma sätt som vår yttre kondition för att behålla god hälsa. Jag tror att hennes svar var något i stil med ”Ingen skulle vara lyckligare än jag om det arbete jag lär ut är en självklarhet för alla människor”.

Jag tror inte att alla människor vet skillnaden mellan självförtroende och självkänsla. Jag tror att även om många människor vet att den inre konditionen är lika viktig (om inte viktigare) som den yttre konditionen men att de inte vet hur de ska gå till väga. Jag tror att många, många människor inte mår sitt bästa jag och lever sitt bästa liv trots att de vill göra det. Jag tror dessutom att ofantligt många människor tycker att det där med mental träning och boost för insidan är lite flummigt. Så nej, alla har inte redan hört skillnaden mellan självkänsla och självförtroende och många har lång väg att gå när det kommer till personlig utveckling och arbetet med att acceptera sig själv för den man är.

  • Självförtroende handlar om det vi gör medan självkänsla handlar om den vi är.
  • Att ha gott självförtroende innebär att vi vet vad vi kan prestera. Det grundar sig i våra prestationer. Det vi gör och levererar bygger vårt självförtroende.
  • Att ha god självkänsla innebär att vi vet vårt eget värde oavsett hur vi presterar. Självförtroende driver oss ofta framåt, medan självkänsla skapar trygghet i den vi är.
  • Att ha god självkänsla innebär att vi vet att vi är lika mycket värda som människor även om vi presterar eller levererar sämre en dag på jobbet, i skolan eller i löparskorna. Brist på självkänsla leder ofta till att man klandrar sig själv och sin person när man presterar under sin förmåga. Man förminskar sig själv, inte sitt misstag.

Jag har fått jobba väldigt mycket med de här bitarna. Som prestationsprinsessa hade jag ett mycket gott självförtroende och visste vad jag klarade av och inte. Min självkänsla däremot, den var inte särskilt god. Fast jag trodde så klart det, för jag visste inte skillnaden mellan självförtroende och självkänsla. Jag blev tvungen att acceptera att jag behövde bygga en starkare självkänsla för att kunna leva mitt bästa liv som mitt bästa jag. Det var inte särskilt lätt för mig att acceptera. Inte alls faktiskt. Prestationsprinsessan som visste vad hon kunde prestera men inte tänkte särskilt goda tankar om sig själv kände att det var ett nederlag, ett misslyckande. Hon kände sig som en bluff.

Jag kom helt enkelt till en punkt i livet där jag kände att jag behövde en förändring. Jag hade kört fast. Jag var tvungen att förändras, utvecklas och komma vidare. Ibland gick jag iklädd en mjuk och skön offerkofta och det var tid för mig att acceptera att jag ägde ansvaret för hur jag ville må. Jag behövde bestämma mig för att vara ledaren i mitt liv.

Har det varit en enkel resa?

Nej. Det har varit toppar och dalar. Det har varit svårt och otäckt och skrämmande. Det har gjort ont. För visst gör det ont när knoppar brister. Vi har alla en livhistoria att försonas med och att möta svårigheter är just svårt och väldigt, väldigt läskigt.

Har det varit värt all smärta, all självömkan, all berg- och dalbana, alla krossade kärleksaffärer?

Tveklöst ja.

Om jag ser tillbaka på hur jag brukade tänka och agera och jämför med hur jag oftast tänker och reagerar nu känns det på ett sätt skrämmande. Det känns som ljusår bort, men det är det inte. Jag vet att jag behöver jobba på att vara tillräcklig och good enough hela tiden. Hela livet. Självkänsla, acceptans och att känna att man duger är ingen quick fix. Det går inte att lära sig att ”tänka rätt” för ett tag och sedan sluta bry sig. Att ha rätt mental inställning och jobba med den inre konditionen är for life. Precis som att vi inte kan gå all in på gymmet en period och sedan tro att vi kan soffhänga och äta chips och ändå ha god fysik måste vi hålla igång huvudkontoret. Beteendemönster tar tid att bryta. Det tar tid för nya tankar att tänkas. Practice makes perfect.

Jag brukade tänka att jag var en bluff och att vem som helst, när som helst kunde avslöja mig. Jag jämförde mig ideligen med andra. Jag hade ofta dåligt samvete. Jag var självupptagen (still working on that one!). Jag var ofta svartsjuk. Jag styrdes och begränsades av mina rädslor. Jag kände mig ofta utanför och missförstådd.

Nu tycker jag om mig själv och vet att jag är värdefull. Jag är gladare! Jag kan vara mer närvarande här och nu och uppskatta tillvaron på annat sätt (Musslan har sannerligen varit en bidragande faktor i att jag kan känna mig lycklig i det lilla i livet). Jag kan göra misstag utan att på samma sätt känna mig misslyckad som människa. Jag kan se skillnad på prestation och person. Genom att tycka bättre om mig själv kan jag också tycka bättre om andra. Jag kan leva i en relation utan att ständigt vara rädd för att bli lämnad.

Jag är inte en annan person. Att jobba med sig själv, sin självkänsla och den inre hälsan innebär givetvis inte att vi ska bli andra människor. Det handlar snarare om att acceptera den du är och att inse att just du är unik och värdefull. Precis som du är. Att jobba med sig själv innebär att vi utvecklas och kan stärka våra goda egenskaper. Inte att vi ska bli en helt ny person. Min personlighet är densamma, fast med en touch av mer kärlek, glädje och harmoni. Det är inte ett bestående tillstånd om jag inte fortsätter att träna mentalt, att bygga en starkare självkänsla och att hela tiden sträva efter att vara tillräcklig precis som jag är. Fungerar det varje dag? Självklart inte. Men jag vet att jag formar mitt liv och att mitt sätt att tänka och agera skapar ett resultat som leder till hur jag mår.

Annonser

6 thoughts on “Jag kan leva i en relation utan att ständigt vara rädd för att bli lämnad

  1. Vad bra skrivet! Detta jobbar jag med nu eller rättare sagt tillsammans med familjen. Det är tufft och väcker mycket tankar. Tack för att du delade med dig.

    • Det är tufft att jobba med sig själv. Men om det vore så enkelt skulle ju alla göra det, eller hur?! Jag tror att det är viktigt att prata om sådant som är svårt och när man inser att andra också har det eller har haft det svårt kan man våga göra förändringar i sitt eget liv. Vi är ju värda att leva våra bästa liv.

  2. Så bra skrivet Cilla!! Känner igen mig SÅ i detta. Och tyvärr är det ju så att självkänslan är färskvara, det som känns på topp idag kan börja dala imorgon. Tvivlet liksom kommer och går. Självförtroende däremot stannar lättare kvar. I alla fall på mig!!
    Men så länge vi känner till det så vet vi ju vad vi ska jobba med!! OCH vad vi duger!
    Vi är perfekta för dem vi är ju!!
    Kram 🙂

    • Visst är det så att självkänsla är färskvara. Man måste jobba med det hela tiden. Tankar kommer och går, men jag väljer ju vilka tankar som ska få fäste hos mig och verkligen bli tankar om betyder något. Att vara medveten är alltid ett första steg och sedan får man jobba med sina ”skavanker” hela tiden. Och ja! Vi är perfekta precis som vi är. Kram på dej!

  3. Så himla viktigt att läsa sånt här. Som du säger; man vet om detta sen tidigare, men man behöver ständigt påminnas om det och ständigt jobba med det! Tack för en så bra och välskriven blogg. Du är GRYM!

    • Tack för din fina kommentar Erika, det värmer! Man måste ständigt jobba med sig själv och sina egna tankar. Det har ju sådan stor betydelse hur vi tänker om oss själva. Vi måste tänka att vi är bra, och vi måste också agera utifrån det. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s