Finfredagskänsla mitt i veckan. Igen.

Hej sötnosar.

Finfredagskänsla mitt i veckan även den här veckan. Det är ju nästan så att man blir bortskämd med ledighet. Det är redan vecka 19 och på ett sätt är det lite svårt att hänga med. När jag satt i början av terminen och planerade upp veckorna kändes våren långt bort och lediga dagar mitt i veckorna kändes liksom avlägset. Nu är det fem veckor kvar till student, sommarlov och semester. Jag längtar!

För att riktigt använda finfredagskänslan till något bra firade jag med löpning här på morgonkvisten. Idag vaknade jag i n t e innan klockan ringde. Jag var trött och fick ligga kvar en längre stund än vanligt för att få upp ögonen och väcka kroppen. Men upp kom jag och när jag väl väckt kroppen kände jag mig pepp på löpning.

Jag fick för mig att springa i mina ”vanliga” löparskor idag och inte mina Nike Free som jag har använt flitigt den senaste tiden. Mest för att känna skillnaden tror jag. Upplevelsen var att fötterna kändes lite tyngre på något sätt. Det var inte så att jag blev osmidig, men jag kände mig heller inte lika lätt som vanligt. Inte för att jag skenar fram som en gasell i vanliga fall, men viss skillnad vill jag nog ändå säga att det var. Mest troligt en vanesak skulle jag säga för det är så klart inget som helst fel på de vanliga löparskorna. Vid längre löppass ska jag försöka använda de mer uppbyggda skorna. Jag får för mig att det är mer skonsamt för kroppen, men kanske också helt en vanesak även där. Ni andra som springer, hur resonerar ni?

Distansen slutade idag på 10 kilometer. Inte fjäderlätt löpning utan en hel del tankeverksamhet mellan varven. Ibland får jag nämligen säga till mig själv att jag inte på något sätt behöver öka tempot och bli snabbare. Att det är okej att springa på i ett lugnare tempo när det tar emot. Det är intressant det där, för Fröken Duktig tar lätt över och vill liksom prestera i varje pass. Då får jag styra tankarna, tänka rätt och mota bort den duktiga flickans cyniska sett att se på sig själv och sina prestationer. Jag fascineras ständigt över tankens kraft och vilken utgångspunkt ett träningspass kan genomsyras av. Om jag tänker att jag måste, måste springa snabbare och pressa mina tider hela tiden blir passet inte särskilt njutbart. Om jag istället hittar njutningen i det jag gör och inte alls ser löpningen som ett måste blir hela passet annorlunda. Från början till slut. När jag tog mig i mål kände jag mig så glad. Jag hade pressat mig framåt utan krav på prestation och jag gav järnet i de förutsättningarna jag hade just idag. Härligt!

20130508-075844.jpg

20130508-080040.jpg

Annonser

10 thoughts on “Finfredagskänsla mitt i veckan. Igen.

  1. Nu springer jag ju inte så mycket men vi hade lite träningslära på kursen och diskuterade då just barfotaskor kontra vanliga skor. Barfotaskor bygger ju på att det är mer naturligt för oss att vara barfota, men det bygger också på att vi rör oss på naturligt underlag. Nu brukar väl du springa i skogen så då borde barfotaskor funka utmärkt, men barfotaskor på ett onaturligt underlag som t ex asfalt är kanske ingen hit, utan då behöver vi kanske skor med lite stötdämpning för att det ska funka för kroppen. Det är också en vanesak, och många många små muskler som tränas upp när vi använder barfotaskor, muskler som varit vilande i många år då vi gått på asfalt och använt skor. Så kanske ska man inte slänga bort sina vanliga skor direkt och gå all in på barfotaskor, utan vänja sig lite försiktigt. Använda dem varannan gång t ex. Som med allt annat så är det ju bra med variation, barfotaskor har både fördelar och nackdelar precis som ”vanliga” skor. Om man varierar sig och blandar så får man dra nytta av de olika fördelarna samtidigt som man inte sliter och nöter på samma nackdelar. Precis som med mat. Ju fler olika sorter man äter ju fler näringsämnen får man i sig, samtidigt som man sprider riskerna med det som kan vara mindre bra i maten. Så tänker jag men är inte lika bra på att efterleva det då jag bara äger ett par skor för inomhusträning och ett par för utomhusträning =)

    • Tack för tipsen! Jag tror också att det är bra att variera sig även gällande skor. Jag springer ju en hel del på asfalt och då är det kanske bättre att använda mer uppbyggda skor och sedan ha barfotavarianten på mjukare underlag eller när jag springer kortare sträckor. När jag tränat inomhus har jag helt andra skor än när jag springer. Då kör jag bara barfotaskor (de som är som en fot). Jag får nog prova mig fram och byta lite mellan varven för att inte slita på kroppen på fel sätt. Tekniken kan bli bättre med den mer naturliga skon förstås, men det är också viktigt att inte dra på sig skador eller dylikt och då kan en mer uppbyggd sko vara att föredra 🙂

  2. Snyggt jobbat bruden! Jag äger bara ett par utomhusskor så jag har inte så mycket att tillföra i diskussionen men när det gäller inomhusskor. Oj oj, då snackar vi. Jag håller på att övertala min blivande sambo att det är oerhört viktigt att alla mina träningsskor är livsviktiga och måste få följa med! 🙂

    • Tack vännen! Det är ju något särskilt med att ha många skor för oftast fyller de ju olika funktioner. Det är klart att alla dina träningsskor är livsviktiga och måste få följa med in i ert blivande hem. Det kommer han att förstå 😉

  3. Jag som har haft lite problem med menisker och annat skraffs i knäna märker helt klart skillnad på att springa i uppbygda skor eller mina nike free. Mjukdelarna i kroppen mår bättre av stötdämpning, och framförallt mina menisker.

    • Jag har haft lite problem med knät tidigare men har insett att det mer troligt har bottnat i andra svagheter i kroppen än just skor. Däremot tror jag att det är oerhört viktigt att förebygga skador och faktiskt stötta upp de svagheter man redan har med rätt utrustning. Har man som du problem med menisker och annat i knät är det nog superviktigt med stötdämpning, särskilt om du springer mycket. När använder du dina Nike Free?

  4. Bra jobbat! Jag tänker som du gällande skorna – har också ett par lite nättare skor (absolut inte barfota eller ens free, men lättare än de andra) och ett par stadigare (de jag hade när jag var hos dig), och jag känner mig smidigare i Nikeskorna. Kanske beror på att Asics-skon är lite högre kring vristerna och så tror jag den är liite tyngre också – känns mer påklätt liksom…

    Jobbar också med att se löpningen som rena njutningen, samtidigt som det känns konstigt att INTE öka om jag har orken kvar. Ska ut och springa med en kille i min klass ikväll och då hoppas jag kunna hålla prattempo – det är en bra grej med att springa ihop med någon tror jag. Då glömmer jag liksom bort att jag ”måste” pressa mig hela tiden. Övning ger färdighet, antar jag…? 🙂 KRAM.

    • Tack vännen! Just den där känslan av att vara smidig är något jag gillar när jag springer. Men att variera sig är nog himla bra för kroppen.

      Jag ökar om jag har ork, helt klart. Men jag vill ta bort kravet på att jag måste göra det varje pass. Jag håller i och springer på när jag känner att energin finns där och de dagar när kroppen bara vill ut och njuta låter jag den göra det. Särskilt nu när jag faktiskt njuter av löpningen igen. Jag vill inte att det ska bli ett måste. Vad roligt att du ska springa med en vän 🙂 Och yes, övning ger färdighet. Ibland kan man ge järnet och pressa ur all energi och ibland man kan njutningsträna för att det är underbart att vara ute i naturen. KRAM!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s