Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig part II

Jag tror att varje människa har en historia att försonas med. Vi bär alla på en historia. Grundpelaren i min resa bottnar i hur jag såg på mig själv. Det är svårt att säga hur det blev så men jag antar att det dels har med min personlighet att göra men också andra händelser i livet som har format mig. Att vara skilsmässobarn har säkerligen satt sina spår, men det är inte alls något jag brottas med idag. Tvärtom. Idag är jag stolt över att vara skilsmässobarn för på samma sätt som det har varit en motgång har det också blivit en tillgång. Det har utvecklat mig och jag har fått äran att ha fyra underbara föräldrar istället för två som var helt fel för varandra. Det låter kanske märkligt att uttrycka sig på det sättet, men mina bonusföräldrar är fantastiska människor och jag skulle aldrig välja bort dem. Vad som då har satt djupare spår hos mig är troligen en destruktiv och tämligen osund relation jag en gång hade. Och precis, vem har inte haft ett krossat hjärta? Jag vill inte på något sätt skylla min dåliga självkänsla på den relationen, men just i mitt fall påverkade en otrygg, stormig och tämligen destruktiv relation mig mycket och det tog många år för mig att återhämta mig. Jag vet nu att det kan vara oerhört utvecklande att vara i en relation men att relationer också kräver mycket av oss. Det är tidvis mycket motstånd att vara i relationer med andra människor men genom att våga möta motstånd utan att stoppa huvudet i sanden kan man ta sig igenom det och se vad som finns på andra sidan.

Att det tog sådan tid för mig att kliva ur mitt skal var nog främst att jag såg mig som ett offer. Det känns dubbelt för mig att skriva det och det känns nästan lite skamligt men jag har nog iklätt mig en offerkofta för att hålla huvudet över ytan. Jag gick omkring och kände mg som en bluff. En låtsasperson som när som helst kunde bli avslöjad för något jag inte var. På något sätt var det som att jag gick och väntade på att livet skulle vända helt av sig själv. Jag förstod inte, eller ville inte förstå, att det var jag som behövde ta kommando över mitt liv och sluta se det som att blixt skulle slå ner från klar himmel och skänka glädje i mitt liv.

ylva2

Design: Ylva Sandström

Det handlar givetvis om rädsla och då återkommer vi till den där självkänslan. Jag tror att min låga självkänsla handlade om en mängd olika saker och berodde säkerligen i mångt och mycket på alla dessa krav jag har haft på mig själv. Något som verkligen är ett av samhällets största problem i dag: att vara så mycket på en och samma gång. Vissa människor utsätts för sådana hemskheter att jag inte ens kan föreställa mig. En del genomgår krig och orättvisor och drabbas av svåra sjukdomar. Andra växer upp helt utan problem och motstånd men mår ändå dåligt. Mitt liv har egentligen inte varit svårare än någon annans, och där återkommer vi också till det här med inställning och attityd. Att komma till en punkt där man inte orkar leva med sig själva är ju att nå en vändpunkt, eller hur?! Att bestämma sig för att förändra det som går att förändra är att ta ett beslut och en dag för några år sedan bestämde jag mig för att välja att må bra. Inifrån och ut. Och där började jag. En dag i taget. Upp och ner och ner och upp. Fram och tillbaka. Vissa dagar har jag likt en strid ström utvecklats framåt, mognat och utvecklats. Andra dagar har jag stängt in mig, reflekterat och tyckt väldigt, väldigt synd om mig själv. Drivkraften har varit att leva och må bra och jag är tacksam för den gaspedalen. Nu är jag #kaptenpåminbåt.

Annonser

7 thoughts on “Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig part II

    • Tack, det värmer att du uppskattar det! Och bilden är underbar. Det är verkligen en tillgång för mig att samarbeta med Ylva. Hon är så himla duktig. Och yes, jag fortsätter med konceptet. Det är en viktig del i att arbeta med hälsan inifrån och ut 🙂

  1. Igenkänningsfaktorn härifrån är skyhög! Viktigt ämne som behöver belysas lite mer och jag är glad att just du gör det med ditt ”braiga” sätt att skriva. Det där med låg självkänsla kontra nära relationer är mycket intressant. Jag har tänkt mycket på det, men sällan pratat om det eller försökt sätta ord på det. Jag tycker att det blir så extra tydligt hur ens mående är, sådär på djupet, när man befinner sig i en relation och måste ”ta ansvar” för fler än sig själv.

    Väntar med spänning på nästa inlägg i denna serie. Heja Cilla! Kram 🙂

    • Det gör mig väldigt glad att höra att du tycker att jag belyser dessa ämnen på ett ”braigt” sätt. Det där med relationer är svårt och det är något som har påverkat mig mycket mer än jag först trodde. Att ha misslyckade relationer i bagaget kan ju leda till att man ser sig just som ett offer och tror att man aldrig kan ha en bra relation. Sedan är det ju så att ingen relation är perfekt och den perfekta mannen eller kvinnan finns inte. Det handlar ju om acceptans även där. Men att vara i relation innebär ju således också, som du skriver, att man inte enbart tar ansvar för sig själv. Det blir ju två människor som måste ta ansvar och det är tidvis svårt om man inte riktigt mår bra i sig själv eller vet vad man vill.

      Nästa inlägg är på gång. Kram!

  2. Gillar så att du delar med dig av egna erfarenheter och tankar. För någon månad sen hade jag snabbt scrollat förbi eller inte läst alls, för att det var för jobbigt. Nu läser jag, tar in och reflekterar över vad det ”betyder” i mitt liv!
    Tack för att du delar med dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s