Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig part III

Mitt sätt att tänka var tidigare svart eller vitt. Allt eller inget. Den som inte tyckte om mig avskydde mig. Jag brydde mig förbannat mycket om var andra tyckte om mig. Men det fina är ju att livet varken är svart eller vitt. Vi har en hel färgpalett att fylla våra dagar med. Vi möter hinder och motstånd och i perioder befinner vi oss i kris eftersom livet byter färg mellan varven. Att tro att vi ständigt ska vara stabila och on top of the world är inte särskilt rimligt. Fast prestationsprinsessan i mig trodde att hon alltid var tvungen att vara trygg och snygg och roligt och glad och skojfrisk och uppåt och fräsig och tillgänglig för allt och alla. Hela tiden. Nu vet jag att det är nödvändigt att ha lite mer lågmälda perioder i livet utan att det för den sakens skull är fel, märkligt eller sjukligt. För att kunna utvecklas som människa behöver vi möta motstånd då och då. Det är hur jag väljer att se på motståndet som gör skillnad. Att våga stanna upp och reflektera över vem jag är och vem jag vill vara har varit och är viktigt. Att våga möta ånger, skuld och skam och acceptera livet för vad det är har gjort skillnad. Att våga vara i ångesten gör ont, men jag tror att det är lika viktigt att gråta som att skratta. Att vara människa innefattar ju många olika känslor och det betyder också att vi behöver lära oss att leva med sorg och ilska. Det går inte att vara glad varje dag och det är inte rimligt att göra tusen saker på en och samma gång.

Jag vet också att alla människor inte kan tycka om mig eller samtycka med mitt liv. Jag lever mitt liv medan andra människor lever sina liv. Att hela tiden sträva efter att alla människor ska respektera det liv man lever är förbannat jobbigt. I den bästa av världar kan man önska att alla människor ska respektera och acceptera andra människors olikheter, men så är sällan fallet. Mitt liv är bäst för mig om jag tillåter det att vara det

För mig har det snarare handlat om att jag har fått acceptera att alla människor inte kan tycka om mig. Men det måste inte innebär att de klippt avskyr eller ogillar mig. Och om de till trots ändå ogillar mig – varför lägga ner energi på sådana människor? Varför oroa sig och jämra sig över människor man ändå inte umgås med? Det är ju bara onödigt. En av de största vinsterna i livet har för mig varit att sluta bry mig om vad alla ska tycka och tänka om mig. Att ta beslut utifrån mina behov och utifrån hur jag vill att mitt liv ska se ur är det viktigaste för mig. Vi blir inte annorlunda förrän vi börjar jämföra oss med andra, och att jämföra sig med andra tar ofantligt mycket energi. Att jämföra sig med andra dödar glädje. Avlivar lust, rätt och slätt. Så sluta opp med det. Bums! Se dig själv för den du är och om du av någon anledning inte är tillfreds med den du är, är det upp till dig att skapa positiva förändringar. Get up on that horse. Var kapten på din båt.

För hörrni, är det inte förbaskat tröttsamt att försöka passa in? Det hindrar dig från att leva ditt liv fullt ut. Det hindrar dig från att skapa det liv du vill leva för att vara ditt bästa jag. Jag kom till en punkt där jag insåg att jag hämmande min personliga utveckling. Inte mina vänner, inte någon pojkvän, inte någon kollega. Jag. Bara jag. Jag var den som kunde plocka fram min kreativitet, min energi, min balla personlighet och min drivkraft. Och detta utan att fullkomligt ge blanka fan i vad andra tyckte om mig.

För dom andra lever inte mitt liv, och således inte heller ditt liv. För dom andra har fullt upp med sig själva, och om dom andra har tid och energi att bry sig om vad du gör, hur du ser ut, hur mycket du tränar, vad du äter eller vem du ligger med grundar det sig mest troligt i någon form av avund inför att de önskade att de hade kraft och stake att utveckla sitt bästa jag och leva sitt bästa liv. Det kanske låter hårt, men på något sätt handlar sällan människors taskiga attityd eller skitsnack om andra människor utan om dem själva. Ställ dig frågan: vill du att ditt liv ska styras av andra människor och vill du vara någon andra människor förväntar sig eller anser att du borde vara? Jag tänker att svaret på den frågan är nej. Nej. Du vill leva ditt liv och ditt liv blir bäst för dig om du tillåter det att vara det.

Annonser

3 thoughts on “Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig part III

  1. Bullseye! Så mycket om inte allt som stämde in på mig, kämpar just nu mot att sluta bry mig, lider av långvarig stress och oro för att jag bryr mig så J*kla mycket. Superbra inlägg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s