Seize the fucking day huh?!

Jag tror faktiskt att jag har hamnat i det som kallas semesterlunk. Eller återhämtningsfas åtminstone. Min kropp verkar mest intresserad av ett lugnt tempo. Jag tillåter det att vara på det sättet, det finns liksom ingen mening med att stressa en kropp som vill ta det lugnt och koppla av.

I morse klev jag upp tidigt för att gå till gymmet. Jag hade en kaffedejt med en vän på förmiddagen och ville gärna träna innan dess. Jag hade nästan åtta timmars sömn i bagaget och kände mig både pigg och glad när klockan ringde. Det var en fin morgon när jag gick till gymmet där strax innan halv sju och jag kände mig pepp. Det var bara det att inget stämde idag. Jag fick ingen energi i kroppen. Inget umpf, ingen geist. Varken kropp eller hjärna kunde hitta den rätta känslan. Magen kurrade och jag kände mig orkeslös. Och jag tänker att det blir så ibland. Det händer inte alltför ofta och jag har ändå lärt mig någonting det senaste året: att lyssna på kroppen.

Så jag gick hem, väckte Musslan och gjorde frukost. Vi åt tillsammans på balkongen innan jag for iväg på den där kaffedejten.  En kaffedejt som gav så mycket energi.

De senaste dagarna har jag enbart sysslat med meditation, avslappning och andningsövningar inom #yoga30d. Jag har inte riktigt haft energi till att tänja och töja på kroppen, men har ändå gjort insatser för att hålla utmaningen vid liv. Det har blivit någon form av vana att syssla med någon form av yoga, avslappning eller meditation under den tid utmaningen har hållit på och med handen på hjärtat känns det fel att inte utföra något av ovanstående. Kanske för att utmaningen faktiskt inte är avslutad, eller för att jag helt enkelt tycker om de stunderna jag vänder mig inåt och ger mig själv en chans att landa i min kropp.

Nåväl. Idag tog jag mig tid att yoga under längre tid, nästan 90 minuter närmare bestämt. Musslan for iväg på golfbanan och jag hade med andra ord gott om tid att vara i fred på mattan. När jag la mig på mattan idag kände jag mig irriterad och besviken. En känsla av utanförskap. Ett gnag i kroppen. En klump i halsen.  Det kändes precis på det där sättet som Johanna Andersson beskriver det i passet Luftig i delen där hon pratar om kroppens femte chakra som sitter i halsen: att man kan känna en klump i halsen när man har bestämt sig för att verkligen säga vad man tycker.

När jag hade genomfört tre pass från Yogobe kände jag mig grundad i min egen kropp, fri och avslappnad. Jag är tämligen säker att jag hade haft svårt att släppa irritation och besvikelse helt på egen hand idag och tackar mig själv för att jag tog mig tid att lägga mig på mattan. I morgon är en ny dag.

#yoga30d

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s