Älskar du dig själv?

Det kan tyckas vara en märklig fråga, men faktum är att ofantligt många människor inte riktigt kan svara på den fråga. Varför? För att det tidvis är det svåraste som finns: att älska sig själv.

Kanske är det den mest utslitna klyschan men ack så sann att man behöver älska sig själv innan man kan älska en annan människa. För mig är det ett faktum. Jag har en historia av att inte tycka om mig själv, att tänka elaka och nedvärderande tankar om mig själv. Det var inget som syntes på utsidan, men inom mig pågick ett krig. Jag hade en bild av mig själv eller snarare hur jag ville vara som inte stämde överens med verkligheten. Istället för att acceptera mig själv eller göra någonting åt det ägnade jag tid åt att vara missnöjd. Med min kropp och mig själv. Motgångar jag mötte i livet tenderade att bli stora och dramatiska. Så jävla överkänslig. Hela.Tiden.

Men vet ni? Det är jävligt tröttsamt att gå omkring och vara missnöjd. Jag insåg att om mitt liv skulle bli enklare och att om jag skulle kunna bli lycklig och tillfreds behövde jag acceptera mig själv som människa. Jag behövde lära mig att älska på nytt och den här gången behövde jag lära mig att älska mig själv. Jag sticker inte under stol med att det har varit ett tämligen hårt arbete. För som ni vet: people don’t change over night. Inte vaknade jag upp en morgon, sträckte på armarna och tänkte: fan vad jag älskar mig själv. Nej, jag har fått träna dagligen. För att inte känna skuld och skam. För att inte anklaga mig själv.

Den viktigaste relationen jag har är relationen med mig själv. Den är viktig för att om jag inte trivs med mig själv har jag svårt att vårda mina andra relationer. För de betydelsefulla relationerna jag har påverkar mitt välbefinnande och således också relationen till mig själv. Fungerar inte de relationer jag har med andra människor påverkas jag negativt.

Frågan är då var man börjar om man inser att man har en negativ självbild, låg självkänsla och har svårt att älska sig själv?

Du får börja med dig själv. Det är lika enkelt som det är svårt. För let’s face it, om du inte ser allt som är positivt med dig kan du heller inte börja nysta i och förbättra dina brister och skavanker. Om du tror att du enbart duger när du presterar i skolan, på jobbet, på gymmet eller i sängen är det svårt att hitta känslan av att duga som du är. Här får du öva! Om problemet faktiskt handlar om otränad självkänsla och en svårighet i att tycka om sig själv är ju lösningen på problemet att träna upp självkänslan. Det finns inga magiska vägar att gå. Det finns inga piller eller operationer. Du får börja där du står med att ta ett första steg: att bestämma dig.

Min självupplevda erfarenhet och även observation av människor i min omgivning är att när man har taskig självkänsla kan det vara svårt att välja vilka människor man ska omge sig med. Om vi inte anser att vi har högt värde nöjer vi oss ibland med opålitliga partners, vänner som sänker eller tar skit från kollegor. Jag har haft osunda relationer och jag har avverkat en del vänner och bekanta genom åren som har tagit min energi och ibland fått mig att känna mig som en förlorare. Ibland får man helt enkelt städa bort människor i sin omgivning för att man själv ska kunna må bättre. Om jag inte mår bra i mig själv och inte kan värdesätta min person är risken att jag omger mig med fel människor. Om jag däremot känner egenvärde och tycker om mig själv kan jag bli en bättre dotter, syster, vän, partner och kollega. Då kan jag skapa goda och meningsfulla relationer med människor som finns där och delar både med- och motgångar. Därför tror jag att god självkänsla är det viktigaste verktyget när det kommer till att hantera relationer. Både att hantera de relationer som bygger på tillit och gemenskap, men också att hantera de människor som inte alltid vill vårt bästa. För vi har alla haft eller har sådana människor i våra liv, eller hur? För mig har det blivit enklare att städa bort personer som är missunnsamma och inte vill mig väl. För jag vet att jag förtjänar goda och meningsfulla relationer och jag behöver inte umgås med människor som inte tillför något i mitt liv. Förr tog jag åt mig väldigt mycket när människor var otrevliga och uppenbarligen inte ville mig väl. Nu tänker jag istället att det inte handlar om mig. Att personen ifråga har en dålig dag eller rentav behöver jobba med sig själv.

Missunnsamhet är ju en svår sak att hantera. En annan svår sak att hantera är svartsjuka. När man inte tycker om sig själv kan man ha svårt att förstå hur någon annan kan göra det. Någon kanske känner igen sig? Den som inte tror sig vara värd kärlek blir ofta svartsjuk. Tyvärr. Om du är svartsjuk av dig, har du frågat dig själv varför?

Svartsjuka finns givetvis i olika former och jag talar inte om den svartsjukekänsla som kan uppstå som ett sting i kroppen när vi inser att vi har blivit förälskade. Inte pirret i magen vi får när vi märker att vi är rädda för att förlora den som får hjärtat att slå några extra slag. Jag talar om sådan svartsjuka som kan döda den renaste av kärlek. Jag syftar på sådan svartsjuka som kan leda till kontrollbehov där risken är stor att vi skrämmer iväg, gör illa och skapar avstånd snarare än att skapa tillit och starka band.

Svartsjuka är som cancer. Den tar död på levande, friska celler. Den sprider mörker, sjukdom och död. Jag vet idag att den svartsjuka jag en gång fick uppleva aldrig handlade om mig. Innan jag befann mig i den relationen sa jag alltid att om någon försökte kontrollera mig skulle jag dra! Jag skakade på huvudet och idiotförklarade tjejer som stannade hos killar som gjorde dem illa. Så blev det inte. Det tog mig tid att inse i vilket järngrepp jag satt i och jag varken kunde eller ville ta mig därifrån. Den Duktiga Flickan i mig trodde så klart att om hon stannade och skötte sig och gjorde allting efter regelboken och gav all kärlek hon hade så kunde hon rädda relationen (eller snarare killen!) och bota svartsjukan. Sudda ut kontrollbehovet med värme och kärlek. Det gick givetvis inte, för man kan aldrig, aldrig förändra en annan människa. Man kan bara förändra sig själv. Det tog mig lång tid och mycket arbete för att slicka mina sår efter den relationen och jag kommer alltid, alltid att akta mig för varningssignaler som tyder på sådan svartsjuka och kontrollfreak.

Att känna tillit i relationer är en väsentlig ingrediens. Vi kan inte gå omkring och tro att dem vi älskar ska göra oss illa eller lämna oss. Det finns alltid risk för att det sker, men det går inte att förhindra. Musslan kanske vaknar en dag och inser att han inte vill leva med mig, och hur mycket det än skulle bryta mitt hjärta itu kan jag inte i förväg oroa mig för det. Jag kan heller inte med säkerhet förhindra det. Däremot kan jag försöka skapa ett lyckligt och förhoppningsvis långt förhållande genom att visa tillit och att våga älska så mycket och ofta jag kan. Jag har ett hundra procent ansvar för mitt förhållande med mig själv och ett hundra procent ansvar i mitt förhållande med Musslan. Precis som att han har ett hundra procent ansvar i sitt förhållande med sig själv och ett hundra procent ansvar i sitt förhållande med mig. Det blir många procent om man satsar med hela hjärtat.

Jag är övertygad om att om jag känner inre trygghet och egenvärde vågar och kan jag engagera mig i sådant som är viktigt och värdefullt för mig istället för att lägga energi på sådant som andra anser är viktigt. När jag älskar mig själv vågar jag göra saker som skrämmer mig eftersom jag vet att jag duger även om jag skulle misslyckas. Att inte älska sig själv är att vara som ett glas med hål i botten. Man fyller på med vatten men det bara rinner ut. Om du inte känner att du är värd någonting törstar du efter bekräftelse som bara rinner igenom. Hur mycket bekräftelse du får spelar ingen roll, du blir aldrig nöjd.

Vi har alla vissa behov: äta, skita, sova, knulla. Livsviktiga behov. Jag tror att människor kan leva sitt bästa liv och må sitt bästa jag när dessa livsviktiga behov tillgodoses, men jag tror också att kärlek och bekräftelse från människor som är betydelsefulla för oss är minst lika viktigt. Fast jag tror också att utan kärlek till oss själva blir all annan bekräftelse, all kärlek, all mat, all sömn och allt sex svårt att ta till sig. Om min mamma säger att jag är vacker, om min vän säger att jag är intelligent, om min pojkvän säger att jag är rolig och jag själv inte ser mig själv som någonting av det blir det praktiskt taget omöjligt för mig att ta till mig det. För att vi ska kunna förankra uppskattning, beröm och ärliga komplimanger behöver vi känna att vi är värda det. Annars är vi bara det där glaset utan hål.

Du är du. Du är unik och värdefull. Du behöver vara god mot dig själv. Du behöver bekräfta dig själv för den du är och inte enbart för vad du gör. Du behöver ge dig själv kärlek. När du inser att du duger som du är och tror på din egen förmåga kan du nå precis hur långt du vill. Du kan älska. Inte bara dig själv utan också andra människor.

20130711-005552.jpg

Annonser

5 thoughts on “Älskar du dig själv?

  1. Jag rös när jag läste texten, du skriver verkligen bra! Det gick rakt in och jag tog till mig vartenda ord…. Det är ju verkligen så det är och känner igen mig i allt, du fick mig att tänka till, Så sant! Det är det jag måste börja jobba med, att älska/tycka om och tro på mig mig själv innan jag kan hitta ”den rätta” 🙂 Tack för tankeställaren!

  2. Dessvärre gör jag nog inte det helt och fullt älskar mig själv menar jag! Och precis som du skriver är det en lång väg att gå. Jag vet att vissa dagar är värre än andra, men jag vet också att jag håller på att lära mig att tycka om mig själv lite mer dag för dag! Och när jag läser ditt inlägg blir jag som alltid rörd över din insiktsfulla inställning och hur väl du lägger orden. Det känns som om du skriver direkt till mig och jag känner mig hoppfull och vet att en dag kommer också jag hit, där du nu är! Du är helt fantastisk ❤❤❤

  3. Himla bra inlägg! ❤ ..och igenkänningsfaktor hundra. Jag är en bra bit på väg med mig själv men tack ändå för den fina påminnelsen.

    • Det tar tid för många av oss att lära oss att tycka om oss själva, men jag tror att det är det viktigaste arbetet vi har att genomföra i livet. Det fina är ju att personlig utveckling pågår hela livet 🙂 Tack för din kommentar Lisa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s