Hej finfredag och intervaller deluxe!

God morgon sötnosar.

Finfredag, gott humör och jag var i tid till jobbet idag! Varje gång det händer blir jag stolt, för det är sannerligen någonting jag jobbar med. Att vara i tid till jobbet alltså, inte att vara på gott humör. I onsdags var jag till och med på jobbet vid halv 8 för att upptäcka att jag inte började förrän klockan 8 enligt ramtiden. Bra vecka tidsmässigt för Fröken Tidsoptimist!

Jag började den här finfredagsmorgonen med intervaller på löpband. Det är bra tryck i nya skorna, det måste jag verkligen säga. Det är bra tryck i mina ben också förstås, men det känns verkligen att mina gamla skor var på väg att ta slut och att jag får en helt annan studs i dojan med nya skorna. Jag tror mig också ha blivit något mer explosiv, och anledningen till det är givetvis att jag har tränat mycket intervaller och andra upplägg som tränar just explosivitet i kroppen men också att jag har blivit något lättare i kroppen. Det är så klart lättare att springa snabbare när kroppssammansättningen är annorlunda, och det känns så klart himla bra. Det jag tycker är häftigast är att jag inte väger särskilt annorlunda än för ett år sedan. Ännu ett bevis på att vågen inte säger särskilt mycket om hur kroppen mår eller ser ut. Jag har istället omfördelat fett och muskler och slutat att stirra mig blind på siffrorna på vågen.

Upplägget var intervaller deluxe, där jag arbetar i fem minuter i varierande intensitet.

20 sek löpning, 40 sek vila
30 sek löpning, 30 sek vila
40 sek löpning, 20 sek vila
60 sek löpning, 60 sek vila

Jag körde fem varv och yeez, jag var riktigt trött i benen efteråt. Med kort uppvärmning slutade passet på 6 kilometer och jag höll riktigt bra fart rakt igenom. Det roliga är att när jag vaknade hade jag överläggning med mig själv huruvida jag verkligen ville springa idag eller inte. Men den där känslan efteråt, ni vet vilken jag menar, är så grym och jag är glad att jag valde att skapa en riktigt bra start på den är dagen.

Det slog mig också att jag inte har sprungit längre pass på evigheter, särskilt inte utomhus. Intervaller däremot, det har jag matat på riktigt bra. Att jag inte springer längre pass för tillfället gör mig ingenting. Jag har liksom släppt det där med att löpningen och jag inte riktigt har samma relation utan att det är annat som lockar mer. Som ni vet, relationer förändras. Min kärlek till löpningen är så klart inte gone and förbi men det är mycket annat som jag vill utforska och hellre lägger energi på just nu. Då gör jag det, helt enkelt.

20130920-090908.jpgIdag är det äntligen premiär för den motivationsserie som jag kallar för Människor som inspirerar. Jag är så spänd och stolt och glad. Först ut är den fantastiska Veronica Jäderlund och hon kommer att prata om begreppet #jagkörminbil. Jag hoppas att ni är lika förväntansfulla som jag är. Inlägget dyker upp i eftermiddag så stay tuned.

Och muggarna, jag har inte glömt av dem! Det har trillat in ett par bilder och jag vet att det är ytterligare några på gång så jag tänker presentera våra favoritmuggar i morgon. Funderar du fortfarande, slut opp med det och maila din kaffekopp till mig: cecilia.stalhandske@hotmail.com

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s