När jag är ensam kan jag höra min inre röst

I samtal med vänner kommer det ofta fram att ensamhet är skrämmande. Svårt. Obehagligt. Det gäller så väl kvinnor som män, men vi verkar hantera det på lite olika sätt. För att generalisera givetvis. Att vara singel innebär många gånger att man tillbringar mycket tid med sig själv och vissa känner givetvis att den ensamtiden är påtvingad. Särskilt om man längtar efter en tillvaro där man är två. För att vara ännu lite generaliserande upplever jag det som att vi som börjar komma upp i ålder inte vill vara singlar, utan vill leva i tvåsamhet. Så känner givetvis inte alla, men jag tror att de flesta människor strävar efter att vara två. Jag gör det åtminstone.

Jag har historia av att tycka att det var både svårt och skrämmande att vara ensam. Om jag såg till att hålla mig sysselsatt kunde jag undvika att vara i kontakt med min inre röst och med mina egna känslor. För rösten talade ofta om att något var fel. Mina känslor kändes jobbiga. Jag vet att jag såg glad ut och uppfattades som just det men inom mig pågick ett krig. Men kroppen är smart och jag rörde mig mot en punkt där kroppen såg till att jag slutade ignorera den. I mitt fall handlade det om kroppsliga mankemang, framför allt problem med magen och även huden tidvis,  och till slut en känsla av utmattning. Jag orkade helt enkelt inte bygga murar och hålla upp en fasad. Jag blev tvungen, hur obehagligt det är var, att börja lyssna på mig själv. Det har inte varit lätt, men jag är tacksam för den resa jag har påbörjat.

Vi blir påverkade av hösten, så är det, och det gäller kanske så här års att anstränga sig lite mer. Just på hösten har jag ofta blivit låg och arbetar aktivt för att motverka det i år. Detta genom att bejaka höstmyset istället för att förbanna mörkret, och att se till att ge mig själv tid att koppla av, yoga och meditera. Jag arbetar aktivt för att inte låta stressen ta över mig och mitt välmående. Jag kan idag uppskatta den tid jag tillbringar ensam, men det har inte alltid varit så. När Musslan klev ut genom dörren visste jag inte riktigt hur jag skulle klara av det här med att vara ensam igen. Jag var rädd för att falla tillbaka i gamla hjulspår och återgå till ett destruktiv beteendemönster.

Men jag har inte fallit in i negativt beteendemönster. Jag har inte återgått till att vara självdestruktiv. För att jag har lärt mig att känna igen signalerna och medvetet motverka de jobbiga känslorna som uppstår. Fortfarande finns det dagar när det är svårt. Vissa dagar märker jag att jag tänker fel men genom att vara medveten om varför jag känner som jag känner kan jag motarbeta ett destruktiv beteende. Att vara medveten om varför jag känner som jag känner har gjort skillnad för mig. Men att bli medveten om sådana känslor innebär att vi lyssnar inåt.  Många som skräms utav ensamhet och tid för sig själv upplever att de mår dåligt av det. För de tänker för mycket, känner för mycket. Jag tror att det är så att när vi ger oss tid att vara ensamma kan vi höra den inre rösten mycket tydligare. Och ja, det kan kännas jobbigt när rösten förmedlar att något är fel. Men att lyssna på sin inre röst kan ju leda till insikter och perspektiv, på sig själv och på livet.

Första gången jag lärde mig att vara ensam stängde jag in mig i nästan ett halvår och stickade, det var hösten 2010. Jag umgicks knappt med mina vänner, inte heller särskilt med min familj. Så här i efterhand vet jag att det var nödvändigt för mig för att kunna ta mig ut på andra sidan men jag ser idag att det hade funnits andra verktyg än att sitta ensam och sticka. Det var då mitt alter ego Britt-Marie föddes och det är klart, henne har jag haft stor nytta av. Idag stänger jag inte in mig och stickar vantar och mössor och strumpor utan mitt viktigaste verktyg är yoga och meditation. Innan jag riktigt hittade rutiner för att yoga kontinuerligt och riktigt hade upplevt vad yogan gör för kropp och själ kände jag det som att jag inte tränade. Jag kände det som att jag försummade gymmet eller annan träning. Så ser jag det inte längre. Yoga bygger inte bara ett starkt psyke utan också en stark kropp. Jag upplever det också som så att när jag ger mig tid att vara ensam, i yogan eller i meditation, kan jag höra min inre röst tydligare. Den skrämmer mig inte, utan det som sker på yogamattan kan jag ta till mig, jobba med och därmed också utvecklas som människa. För att det är okej att känna. Om jag inte vågar vara ensam försummar jag det som finns inom mig. För jag tror verkligen att egentid och ensamhet leder till utveckling, även om det tidvis är skrämmande.

Så till dig som upplever att egentid och ensamhet är just skrämmande och till dig som blir rastlös av att inte göra någonting hela, hela tiden vill jag verkligen ge dig rådet att prova någon form av yoga, meditation eller avslappning. För jag tror inte att den som skräms av ensamhet en dag bara kan sätta sig ner i soffan och bejaka sin egentid. För let’s face it: så jävla roligt är det inte att vara ensam. Och då menar jag det som så att innan man kan hantera de känslor som uppstår när man inte ständigt är sysselsatt är det svårt att uppleva att det är okej att känna. För det är skrämmande med känslor. Särskilt om man inte är nöjd med sin tillvaro. Vilket jag tyvärr tror är tämligen vanligt förekommande idag. Människor är stressade och pressade och mår dåligt för att inte ha någon att leva med och vi vardagspusslar och vänder in och ut på oss själva för att hinna med allt vi vill hinna med.

Våga stanna upp. Våga vara ensam. Våga lyssna inåt. Våga vara närvarande. Jag vet att det krävs mod och styrka att göra detta i en tid när allting snurrar och går fort, men om du tar hand om dig själv kan du också hantera stress och press på annat sätt. För jag tror att det är så enkelt att vi får börja gräva där vi står. Vi behöver börja med oss själva, och bejaka våra egna känslor. Och kom ihåg: det är okej att känna.

bloggenFör dig som inte har möjlighet att gå på yogaklasser där du bor eller helt enkelt vill kunna välja när du tränar på att vara ensam genom yoga, meditation eller avslappning rekommenderar jag starkt Yogobe. Där finns en uppsjö av pass med fantastiska instruktörer och hur mycket annan information som helst som handlar om balans i tillvaron. Check it out!

Annonser

6 thoughts on “När jag är ensam kan jag höra min inre röst

  1. Åh, jag har också haft såna med bekymmer med att vara ensam. Trots att jag också älskar att vara det. Men det har funnits perioder när det har känts som att mitt hem befinner sig utanför världen. Långt bort från alla andra. Framför allt runt 20 så där, åh så förvirrad jag var då. Du är så bra som har lyckats med att inte bli självdestruktiv! När jag var 19 blev jag dumpad av en finfin kille som jag verkligen trodde på. Jag gjorde allt det där sämsta. Ringde på nätterna, gick hem till honom, fortsatte ligga med honom, sökte tröst hos hela världen, berättade för exakt alla om exakt allt som hänt, tröståt, slutade plugga… Nästa gång jag blev dumpad bestämde jag mig för att leva värdigt. Och det gjorde jag. Det är jag stolt över. Det gjorde jag jävligt bra.

    Och du gör det här jävligt bra nu.

  2. Åhhhh:-( Jag visste inte att detta hänt. Jätteledsen för dig! Jag har varit mycket rädd att vara ensam, jag till och med mutade vänner att kolla på film hos mig när jag var 20+år så att jag skulle kunna vara hemma länge nog att städa lägenheten. I vartenda uppbrott så har jag varit jätterädd, jag har ju nästan ingen familj eller släkt. När jag skilde mig 2006 så var jag så rädd och så liten men jag gick från den relationen och valde mig själv och min lycka och har mått bra sedan dess. Dock känner jag med åldern att vissa rädslor för ensamhet kommer tillbaka, vem hälsar på mig om jag blir sjuk mm.. Jättekramar till dig!!!

    • Jag har haft väldigt svårt att vara ensam men det är verkligen någonting som jag har fått träna på. Förr var jag väldigt mycket med vänner mest hela tiden. Allt för att slippa ensamheten. Nu kan jag njuta av stunder för mig själv, utan ångest och oro. Att välja sitt eget liv är nog något av det viktigaste som finns, men det är inte alltid lätt.

      Glad för din skull att du lämnade en relation som inte var bra och att du har hittat lyckan igen. Det förtjänar du! Och jag kan förstå om rädsla för viss ensamhet kommer mer åren. Men på något sätt hör det ju livet till att bli äldre, och jag är säker på att det finns människor i din omgivning som kommer att finnas där för dig när svårigheter uppstår. Stor kram fina du!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s