Veckans inspirationskälla: Johanna

Den här veckan är den min kära vän Johanna som driver bloggen Fröken Drivkraft som står för ordet i motivationsserien Människor som inspirerar. Jag är väldigt glad över att få dela hennes resa tillsammans med er, och jag är tämligen säker på att det är många människor som kan känna igen sig i hennes situation. Tyvärr är många människor oerhört stressade idag och ofantligt många drabbas av olika typer av utmattningsdepressioner, också känt som att gå in i väggen. Det är klippt omöjligt att inte bli berörd av Johannas historia och den resa hon har påbörjat. I mina ögon är hon oerhört stark och det är just hennes styrka som jag inspireras väldigt mycket av. Nu mina vänner: läs och njut.

bild(2)En resa har börjat. En resa som aldrig kommer ta slut. En resa som började på ett hyfsat sätt. Blev sakta men säkert lite knackig, för att snart bli fruktansvärd för att sedan sakta men säkert återigen bli ganska hyfsad. Resan kommer aldrig ta slut. Men resan kommer att bli så mycket bättre.

Jag har under min uppväxt och hela mitt liv haft otroligt fin familj och vänner, lätt för mig i skolan, haft möjligheten att resa, inte behövt genomlida eller gå igenom några större katastrofer. Jag har haft det ganska förspänt kan man säga.

Universitetstiden var väldigt rolig. Jag pluggade heltid, startade min karriär som gruppträningsinstruktör, jobbade extra i butik, jobbade som lärare sista året av studietiden, var med och byggde upp en träningsanläggning och när jag väl tagit examen hade jag två olika jobb och jobbade sammanlagt mer än heltid. Inga konstigheter. Inte för mig. Allt var ju kul. Jag älskade allt. Samtidigt som jag vissa dagar hatade det. Men alla andra klarade ju av att göra olika saker samtidigt. Då kunde väl jag också det. Man får ju bita ihop lite. Det går snart över. Inga konstigheter.

Det gick inte över. Men lite hudproblem, magproblem, tänder som blev mindre av spänning och bitande, ett halvdött hår och ett gråglåmigt ansikte var inget som stoppade. Panikångest, ångest och gråt på jobbet flera gånger om dagen var inget konstigt. Att vara ständigt sur, irriterad, ha sjukt höga krav på mig själv, likgiltig, nollställd och snäsa av vänner som brydde sig om mig hörde till vardagen. Att göra den minsta saken till världens största problem var helt naturligt som helst. För jag visste inget annat. Det var min vardag och i min vardag fanns ingen som helst distans till saker. Noll tid för reflektion och återhämtning. Då går det inte över. Då svämmar det över. Jag lämnade min kropp. Visste inte vem jag var och jag tappade mig själv.

Att gå utanför dörren var inte att tänka på. Att gå till mataffären var fysiskt som att bestiga ett berg. Mina ben skakade som bordsben i en jordbävning. Fem månader av återhämtning krävdes för att jag skulle gå till jobbet igen. Ett år för att börja komma upp i någorlunda träningsdos igen. Det var inte så att jag inte tog tag i mig själv under tiden. Innan jag blev sjukskriven för utmattningsdepression gick jag i samtalsterapi. Givetvis också även under tiden.

Psyket är inget att leka med. Jag trodde på allvar hela tiden att jag hade full koll. Jag hade noll koll. Jag kan fortfarande tro att jag har full koll vissa dagar. Andra dagar inser jag att nej, det har jag inte. Men mitt liv ser betydligt annorlunda ut nu. Jag fattade att om man inte kan gå utanför dörren så måste man göra något. Jag bytte stad. Jag sa upp mig från jobbet utan att veta att jag hade ett nytt. Allt löser sig ju, eller hur?! Jag bytte livsstil. Jag bytte tankebanor. Och nej, det var inte så enkelt som det låter men det var nödvändigt. Utan att bryta allt har jag svårt att tro att jag hade kommit så långt. Jag hade inte klarat det själv. Psykoterapi gör under. Men jag har gjort mycket annat för att fortsätta min resa och göra den till vad jag vill att den ska vara. Nu är yoga, meditation, ordet nej och tänka steget längre en stor del av min vardag. Orden måste och borde existerar inte längre. Jag gör inte saker för att det kanske kan se bra ut på mitt CV eller att det kan vara bra för framtiden fast jag egentligen inte orkar just nu. Jag tänker efter, lyssnar, känner efter och gör det jag vill göra. Inte det någon annan vill att jag ska göra. Jag är rädd om mig själv mer eller mindre varje dag.

bild(10) Att tro att andra förväntar sig saker av en är också viktig bit att reflektera över. Jag har äntligen fattat att andra förväntar sig ungefär 10% av det jag förväntar mig av mig själv. Typ den dos jag förväntar mig av andra, det förväntar de sig av mig. Det tänker jag på någon gång varje dag för att påminna mig själv.

bild(1)Yoga är det bästa som har hänt mig. De känslor jag fått möta på mattan och hantera är styrkan som lärt mig hantera känslor, högra krav, få distans och självinsikt även utanför mattan. Det må låta flummigt och för tre år sedan hade jag nog tyckt det. Träning ska man svettas av. Den kraft som finns i svetten på mattan är ovärderlig för att jag nu mår bra. Att jag kan hantera mina tankar och min kropp de dagar som känns jobbiga. Bara att andas på rätt sätt gör att jag kan kontrollera min kropp och mitt sinne på ett helt annat sätt än innan. Jag blir stark inifrån och ut. Jag har blivit betydligt mycket ödmjukare mot mig själv och mot andra. Det här med att ta hand om själen är inget hittepå.

Jag jobbar inte som lärare just nu men jag jobbar som utbildare/föreläsare på heltid. Jag vet inte riktigt vad som kommer hända i framtiden. Det känns som att vad som helst kan hända. Det är inte ett nytt liv jag börjat, det är bara ett nytt kapitel i den resa som är mitt liv. Det enda jag är säker på är att den kommer bara bli bättre och bättre. Alla dagar är inte bra men det blir lättare och lättare att hantera de lite sämre dagarna.

Tre tips till den som känner igen sig:

  • Berätta för dina närmsta hur du känner och vad du tänker. De kan hjälpa dig även om du inte tror det. Mina kollegor och vänner fick säga till mig varje gång jag pratade om att jag måste eller borde göra saker. Låter simpelt men det funkar. Att skriva är också ett att mina viktigaste verktyg. Vissa saker vill man bara inte berätta för andra men om du berätta för dig själv är det lättare att få det ur dig och få perspektiv på tankarna.
  • Våga andas. Gör andningsövningar, sitt i tystnad, meditera, yoga. Det finns otroligt många olika former av yoga. Allt från mer meditativt till mer fysiskt. Lyssna på vad du själv vill. Gör det som passar dig. Att använda andningen för att lugna kroppen, sänka stressnivån osv är nödvändigt för din hälsa. Vetenskapligt bevisat. Det kräver övning, precis som allt annat. Om du inte ger det en chans kan du heller inte säga att du försökt eller att det inte passar dig. Du vet ju innerst inne att du tänker mer logiskt när du är lugn.
  • Bestäm dig för vad du vill förändra och låt det ta tid. En beteendeförändring eller att förändra sitt tankemönster tar tid. Ett steg i taget. Här har yoga hjälpt mig jättemycket. Jag kan inte utföra avancerade positioner om jag inte övar och låter kroppen vänja sig. Det är en prövning för tålamodet men med ett steg i taget utvecklas jag.

bild(9)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s