Och livet är så fantastiskt, för det fortsätter ändå

Som ni säkert förstår har jag haft en period som känts tämligen tungt. Det är inget jag sticker under stol med. Vissa dagar har allting känts som vanligt. Jag har tränat på och varit glad och känt mig precis som mig själv. Andra dagar sitter alla känslor utanpå och jag får fokusera på att enbart andas. Det fina är att jag låter det vara precis så. Lite upp och lite ner. Jag lever och njuter av stunderna som är bra. Jag hittar mig själv genom yogan och meditation och skapar ögonblick där jag hittar styrka och drivkraft. Jag försöker leva som jag lär. Jag försöker vara kapten på min båt. Vissa dagar går det bra, andra dagar lite sämre.

Men en kommer alltid till en vändpunkt. Precis som på film och konflikten snart ska nå sin klimax uppstår någonting som gör att det händer: vändpunkten. Och livet är så fantastiskt, för det fortsätter ändå. Vad som än händer så är varje dag en ny dag. Varje dag är en ny möjlighet. Det är just den tanken som driver mig framåt, att livet fortsätter ändå. Och det är upp till mig att göra något bra av det liv som jag lever, och med handen på hjärtat: jag har ett bra liv som jag har skapat.

Kanske kom jag på det igår över ett glas vin med vän eller om jag helt enkelt bara insåg att med facit i hand gällande det där med att ta sig igenom dåliga dagar har jag hittills gjort det till ett hundra procent. Ganska slående siffror, eller hur? Jag vet att en del provoceras när jag säger att det är upp till varje människa att ta ansvar för sitt liv och sina handlingar. För livet kan vara så svårt och det är inte alltid så lätt att. Ja, det stämmer. Det är inte alltid lätt, det är jävligt svårt tidvis, och ibland gråter man sig hulkande och snorande genom nätterna för att det känns som att hjärtat ska slitas ur bröstet på en. Man gråter som Helena Bergström gråter i alla filmer där hon gråter. Vilket är alla filmer hon har medverkat i.

Men ingen lever det perfekta livet. Ingen lever livet utan motgångar. Ibland möter vi hinder på vägen som vi vid första anblick tror är omöjliga att ta oss igenom. Men inom varje människa finns enorm styrka och vilja. Man kanske inte alltid tror det, men genom att våga lita på sin egen förmåga kan man växa sig starkare än man trodde var möjligt. Och det blir enklare att börja ta sig över hinder om vi inte tar på oss en tjock och tung och otymplig offerkofta. Ja, det kan vara någon annan som har satt dig i den situation du befinner dig. Någon gav dig sorgen du ska bära omkring på. Men det går aldrig, aldrig att förändra andra människor. Däremot går det att förändra det egna beteendet och försöka skapa en tillvaro en trivs med. Och som sagt; jag är tämligen bra på det.

Idag skriver Fanny om hur hon gick igenom sin gamla blogg och att det både gjorde lite ont i hjärtat att se hur hårt hon kämpade, samtidigt som det gav en gnutta styrka att påminnas om resan hon faktiskt gjort. Hon menar att hon fortfarande kämpar, på ett eller annat sätt, och kommer alltid att göra i någon grad men att det är en bedrift det hon lyckats med. Ibland måste man påminna sig om det och säga fy fan vad jag är bra. 

Och de senaste dagarna har jag tänkt väldigt mycket på de motstånd jag har tagit mig igenom i livet. Sorger som jag har burit omkring på. Förra helgen sa en vän någonting till mig som gjorde att jag satte mig själv i ytterligare perspektiv. Hon menade att hon brukade tänka på svårigheter som uppstår i livet som en sorg som tilldelats henne. Att hon inte valde att få den sorgen, utan att hon bara fick den. Jag tror att det stämmer och att det är en bra metod. Vi väljer väldigt sällan att frivilligt bära omkring på de sorger som uppstår i livet, däremot kan vi välja hur vi tar oss igenom dem. För ut kommer vi alltid, på ett eller annat sätt. Så jag tänker tillbaka på de sorger jag har burit på i livet och som jag har tagit mig igenom. Och genom att tänka på det som har hänt i mitt liv som ännu en sorg som tilldelats mig kan jag lättare bära den. Jag valde inte att få den här sorgen, det var inte vad jag hade förväntat mig. Inte här, inte nu.

Så idag påminner jag mig själv om att jag är stark och alldeles jättebra och att jag har brutit så många skeva och destruktiva mönster det här året. Jag har valt att leva efter tvärtom-metoden och våga förändra sådant som jag inte har varit tillfreds med. Jag har jobbat med mig själv som det så fint heter. Alla dagar har inte varit roliga och lätta. Det har gjort ont, det har varit svårt. Men nu, efter några veckor med känslorna på utsidan och ett ångestgnag i magen kom min vändpunkt. För att jag bestämde mig för det. För att jag bestämde mig för att jag ska sträcka på ryggen, se till att leva mitt liv och vara en god människa. För att jag bestämde mig för att nu får det vara nog. Och vet ni?

När du längtar efter ett liv utan svårigheter, påminn dig då om att ekar växer sig starka i motvind och att diamanter framställs under tryck.

 

entraningsbloggochlitetill, Cecilia Stålhandske

Annonser

4 thoughts on “Och livet är så fantastiskt, för det fortsätter ändå

  1. vilket inlägg! Just nu ska jag börja min post baby shapeup och har börjat läsa träningsbloggar igen…orkade inte under graviditeten eftersom jag inte kunde träna så mycket. Älskar detta inlägg!!

    • Tack så mycket Trillis! Jag kan förstå att man behöver hålla sig lite i från bloggvärlden och då i synnerhet träningsbloggar när man är gravid. Det kan ju kännas långt borta. Men du är hjärtligt välkommen att hänga här nu när du kör din post baby shapeup! Kram på dig

  2. Du är stark, du är bra och värd all lycka! Vi lär av våra misstag och växer av att hantera problem så utan dem skulle vi stanna på ett och samma ställe! Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s