Om man ger kroppen en chans att läka och reparera sig själv så gör den det

Jag fick ett mail av en läsare som också har fått diagnosen PCOS och precis som jag dessutom har IBS. Den kombinationen med magproblem och problem med ägglådan verkar vara en gemensam nämnare för många. Troligen för att mycket hänger ihop i kroppen och svajar det i en del i helheten svajar det lätt i andra delar. Så har jag åtminstone fått det förklarat: att magen, ägglådan, sköldkörteln och binjuar hänger ihop.

Julia, som skrev mailet, bad mig om en del råd och jag har också svarat henne på ett mer personligt sätt. Det försöker jag alltid göra när jag får läsarmail. Men jag tänker att som alltid är det fler som kan dra nytta av mina erfarenheter och ni kan också dela med er av era erfarenheter kring ämnet. Det viktigaste vi ska komma ihåg är att varje människa är unik och att vad som fungerar för mig  kommer nödvändigtvis inte att fungera för dig. Däremot tror jag att det finns en del åtgärder som mer eller mindre fungerar för alla.

Jag kommer också att besvara en annan kommentar som jag fick från Johanna som  undrade över den periodiska fastan och i synnerhet 5:2-metoden. Jag kommer att skriva ett inlägg om mina erfarenheter och det jag har upplevt med den periodiska fastan de senaste veckorna, men jag vill redan nu påpeka att jag inte äter enligt 5:2-metoden. Jag har lagt den periodiska fastan på ett sätt som fungerar i min vardag, vilket innebär att upplägget skiljer sig från dag till dag. Allt är beroende på hur jag tränar och vad jag behöver ge kroppen för förutsättningar för att må bra. Mer om detta i senare inlägg.

När jag först fick min PCOS-diagnos blev jag ordinerad att fejka min menstruation med p-piller. Ja, det är ju en såldes enkel väg att gå. Kvinnor som har PCO eller PCOS saknar ofta östrogen i kroppen till fördel för att ha mer testosteron och genom att äta p-piller ökar man östrogenhalten i kroppen och en blödning kan uppstå. För mig, som inte visste mer då, var p-piller en bra lösning. Jag fick det också omtalat för mig att man genom att äta p-piller hade lättare för att bli gravid den dag man så önskade eftersom man hade hållit i gång blödningarna. Huruvida det stämmer eller inte kan jag inte uttala mig om eftersom jag ännu inte har önskat att bli gravid och därmed inte heller tagit vidare hormonbehandlingar som oftast behövs för en graviditet. Vad jag däremot vet är att p-piller ställde till det rejält i min kropp. Det kan rentav vara så att användningen av p-piller utlöste symtomen eftersom p-piller är syntetiska hormoner och därmed inte liknar våra biokemiska hormoner. Till skillnad från bioidentiska hormoner liknar syntetiska hormoner ingenting som finns i naturen. De är med andra ord inte hormoner utan läkemedel. Som jag har förstått det får inte läkemedelsföretag ta patent på bioidentiska hormoner och därför tillför de konstgjorda molekyler till ett hormon och åstadkommer på det sättet en produkt som inte ser naturligt ut och därmed kan patenteras. Kroppen märker dock skillnad på bioidentiska och syntetiska hormoner, och de syntetiska hormonerna tenderar att rubba den naturliga hormonbalansen. Andra besvär som kan uppstå genom användning av p-piller är jästsvamp. Även det ämnet ska jag försöka återkomma till vid senare tillfälle.

Oavsett vilken påverkan p-piller har haft på min hormonrubbning antar jag att min tidigare kosthållning har legat till grund för hur min kropp fungerar. Jag är säker på att den kosthållning jag har idag har haft inverkan i det faktum att min kropp fungerar bättre än tidigare. Bättre kost i kombination av motion, minskad stress och utförande av yoga har gjort skillnad. När jag levde på stora mängder bröd, pasta och socker mådde kroppen skit. Jag hade inte bara problem med vikten utan också magen, huden och då den uteblivna mensen. När jag fick min PCOS-diagnos var det ingen läkare inom vården som påtalade vikten av vad jag åt, utan det som ordinerades var p-piller och annan medicinering. Läkemedel som ställde till ännu mer oreda i min kropp.

Det var inte förrän jag kom i kontakt med LE, som är naturläkare, för snart två år sedan som kostens påverkan kom in i bilden. Jag förstod sakta men säkert att jag kunde ändra på en hel del i matväg och i två års tid har jag tagit steg framåt mot den kosthållning och syn på hälsa jag har idag. Från att minska på socker, gluten och mejeriprodukter till fördel för viktminskning gick jag över till att minska på dessa produkter för kroppens skull. Det har inte på något sätt varit en spikrak väg och tidvis har jag önskat mig en kropp som fungerar precis som alla andras. I början saknade jag pasta, vitt börd och socker, och det är väl inte särskilt konstigt eftersom det är sådana saker som upprätthåller ett sockersug. Idag är det inte riktigt på det viset. Jag kan givetvis äta pasta och vitt bröd om jag vill, men det händer ytterst sällan eftersom jag oftast mår väldigt dåligt när det händer. Magen sväller upp till gravidstorlek och har jag otur ballar matsmältningen ur under en period. Med andra ord: det tar tvärstopp i tarmarna.

För mig är sambandet mellan vad jag äter och hur min kropp mår alltför tydliga för att ignoreras. Min kropp mår väldigt bra av naturlig och ren mat. Både på in- och utsidan. När jag äter mat som kroppen är anpassad för att äta, mat som inte rubbar aptit, hormonbalans, matsmältning och tarmflora mår jag väldigt bra. Och det säger väl sig själv egentligen: dålig mat ger dålig energi. Bra mat ger bra energi. Exakt vad som är bra mat för dig och din kropp kan bara du avgöra. Jag tror inte att någonting är så onyttigt att jag aldrig kan äta det, precis som att ingenting är så nyttigt att jag alltid kan äta det. Däremot finns det uppenbarligen mat som vid för stort intag leder till att kroppen tar stryk. Det talar min kropp tydligt om, och då är jag tvungen att lyssna. Om jag inte hade lyssnat på min kropp och faktiskt valt att äta bättre mat hade jag förmodligen inte kunnat reparera min hormonbalans. Som tidigare sagt: sambanden mellan vad jag äter och hur min kropp fungerar är alltför tydliga för att ignoreras. De effekter som har uppstått genom att utesluta sådant kroppen inte behöver är fantastiska. Att få mens på naturlig väg efter fem års uppehåll är givetvis en sådan effekt som gör att man skriver sig hes av lycka. Det är stort. Förbannat stort.

Jag upplever det som att många människor känner att det finns mycket pekpinnar och dos and don’t när det kommer till mat. Så kan det mycket väl vara. Valmöjligheterna av dålig föda är enorma. Det kräver tidvis både mer tid och pengar att äta bra. Det är dessutom givetvis inte alltid enkelt att veta vad som är bra och dålig kost även om de flesta vet att överkonsumtion av socker och vitt mjöl inte är särskilt hälsosamt. Och även om vi vet vad som inte är direkt hälsosamt handlar det i mångt och mycket om att vi inte vill ge upp vissa saker för att vi vill kunna äta det. Men gör det då! Det viktiga måste väl ändå vara att vi reflekterar över hur vi mår när vi äter. Bara för att man mår bäst av den naturliga och rena födan innebär det ju inte att man aldrig kan dricka vin eller baka blåbärspaj eller smaska på sitt favoritgodis. Fast har man problem med kroppen borde man väl ändå vara beredd att våga prova andra sätt att äta än det man redan gör? Jag menar: ät som du alltid har gjort och må som du alltid har gjort. Eller: våga prova andra vägar att gå och se hur kroppen reagerar på det. Att äta på ett sätt som gör att vi mår bra innebär ju inte att man då och då inte kan eller får göra avstamp och äta sådant vi tycker är gott men som nödvändigtvis inte tillför någon direkt näring eller god energi. Däremot kan vi nog komma överens om att ingen mår bra av att dricka vin, baka blåbärspaj eller smaska på godis dagligen. Precis som att få människor må bra av att äta pasta och vitt bröd dagligen. För det är ingenting som kroppen behöver. Du kanske behöver det då och då för att du vill och för att du tycker att det är gott, men kroppen behöver det inte för att fungera och må bra.

Till sist och syvende handlar det ju om vår hälsa. Precis som att det är viktigt att äta en varierad och näringsrik kost handlar det ju mindful eating och att njuta av det man äter. Hittar man en god balans i sin vardagsmat och sällanmat behöver vi inte oroa oss så mycket. Det är när vi överkonsumerar fel sorts föda som problemen uppstår. Och har problemen redan uppstått är kroppen så fantastiskt häftig att om man ger den en chans att läka och reparera sig själv så gör den det. Bara man ger den en chans.

För mig har lågkolhydratkost varit en räddning, och jag vågar säga att en kosthållning där man minskar på, undviker eller helt utesluter gluten och stora mängder socker är bra väg att gå för den som har PCOS och IBS. Det är givetvis bra för alla människor att se över sin konsumtion av ovannämnda produkter, men jag tror att den som har hormonell obalans i kroppen och problem med magen behöver ge kroppen tid att komma tillbaka på banan. Det tar tid, och de kanske innebär att du behöver avstå sådant du tycker är gott  men inte är bra för kroppen. Åtminstone på daglig basis. Mitt råd är dock att ta några steg i taget och inte utesluta allt på en och samma gång. Det kommer troligen bara leda till att du upplever att du tvingas ge upp allt du gillar, vilket i sin tur kan leda till en skev syn på det där med att äta. Nu fungerar ju inte alla på samma sätt, men ska du lägga om din kost radikalt är det bra att ta lite i taget. Du ska ju också hänga med på resans gång, inte bara din kropp. Prova dig fram och ta lite i taget. Du kommer med tiden att hitta vad som fungerar för dig och din kropp.

Att stress har inverkan på hur vi mår är också viktigt att komma ihåg, men för att det här inlägget inte ska förvandlas till en längre roman sätter jag punkt här. Jag återkommer till ämnet stress.

Kram Cilla.

Annonser

2 thoughts on “Om man ger kroppen en chans att läka och reparera sig själv så gör den det

  1. Som alltid väldigt bra skrivet! Att lägga om kost är svårt, det tar tid och det får ta tid! Ett steg i taget och till sist hittar man den balans som passar en bäst. Kunskap är också en bra faktor här. För mig som utbildad kostrådgivare har det varit nyckeln. Jag läser ständigt mer om kost och hälsa och lär mig nya saker varje dag. Med mer kunskap om vad olika saker gör i kroppen blir det lättare och lättare att välja bort vissa saker. Det må vara gott, men jag vill inte att de ska få skapa oreda i min kropp. Gluten är en sån sak som jag efter ca 2,5 år med lågkolhydratkost valde att plocka bort helt. Gluten är också den vanligaste boven när det kommer till magproblem. Och detta oavsett om sjukvårdens tester visar att man är glutenintolerant eller ej. Förr kunde jag mycket väl njuta av en skiva gott surdegsbröd på restaurang någon gång ibland, men inte längre. Det är nämligen så att så lite som gluten från 1 msk mjöl kan finnas kvar i kroppen i en månad. En månad!! Och det kan ge skador i tarmen som tar 3-6 månader att läka! Så för mig är det inte längre värt att göra undantag, för ett enda pytteundantag skadar min kropp och kan påverka den i 1, 3 eller 6 månader. För mig är det inte värt det.

    Något som är värt att nämna är att IBS inte är en sjukdom. Därmed inte sagt att det inte är ett problem, för det är det sannerligen. Men det är ingen sjukdom, utan en funktionell störning, en diagnos som läkarna hittat på för att kunna ge ett svar till patienterna, som helt enkelt säger ”Du har problem med magen”. Men VARFÖR har man problem med magen? Beror det på stress, hormonrubbning, felaktig kost, allergi eller något annat? Det fina med att det inte är en sjukdom utan en funktionell störning är ju att man kan komma tillrätta med problemet, genom att hitta och åtgärda det. Lägga om kosten, minska på stressen eller vad som nu utlöst det. Jag tycker att det är ganska slött av läkare att säga ”Vi hittar inget fel på dig, du har IBS”, och eventuellt symtombehandla, men inte mer än så. Man ska inte behöva lida av magproblem, de går att komma tillrätta med. Men det kräver mer än att ta ett piller, det kräver hårt arbete i form av livsstilsförändring, kostomläggning eller lite av båda. Och där är ju du Cilla ett lysande exempel på en som lyckats väl! ❤

    Stor kram!

  2. Det här var så otroligt skönt för mig att läsa, har också Pco och går på p-piller, skönt och veta att det finns andra vägar man kan ta! är 22 år och börjar undra om jag måste käka p-piller resten av livet.. kommer kika in här när det ibland inte känns så lätt, så ville bara säga tack! jättebra skrivet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s