Veckans inspirationskälla: Jonas

Den här veckan har jag äran att lyfta fram en människa som jag tycker är beundransvärd och som är en stor källa till inspiration. En mycket ödmjukt människa med enorm drivkraft. Veckans inspirationskälla heter Jonas och är pappa till min brors flickvän Emilia. Jag skulle vilja säga att hela familjen är oerhört spännande och har något av en sällsynt sammanhållning och gemenskap. Jonas historia är väldigt rörande på många sätt, och jag hoppas att ni blir lika inspirerade som jag blir av den. Jonas är ett bevis på att ingenting är omöjligt.

Veckans inspirationskälla hos Cecilia Stålhandske

Veckans inspirationskälla: Jonas Andersson

Mitt namn är Jonas Andersson och jag är 51 år. Jag är gift med Kristina och vi har två döttrar som är 21 och 19 år. När jag var yngre testade jag på fotboll och andra idrotter, men det var inget som jag fastnade för. Vid 14 års ålder började jag med motorcross och det sysslade jag med tills jag var 29 år. Crossen gick ganska bra, och 1984 var jag med och vann Lag-SM. Jag vann en del SM-deltävlingar, kom på femte plats i totalen tre år i rad och vann Lag-VM för juniorer. Under många år tränade och tävlade jag även i längdskidor som komplement till crossen.

Under sex år körde jag VM cross och andra internationella tävlingar och bodde då stor del av tiden i Belgien och Frankrike. Under min crosskarriär har jag kört cirka 500 tävlingar och de enda skador jag då drog på mig var spricka i handleden vid två tillfällen. När jag slutade med motorcross gick det två år då jag i princip inte tränade över huvud taget. Tack vare min svärfar började jag lite smått med orientering och 1993 deltog jag i mitt första O-ringen i Falkenberg. Mountainbike började också bli ett stort intresse för mig, och jag tävlade mycket. Även där blev det ett par SM-tävlingar. Senare började jag tävla i Multisport där grenarna är: mountainbike, orientering, paddling och på vissa tävlingar även klättring och firning. Den längsta tävlingen var i Trysil på 24 timmar, men annars brukar den här typen av tävlingar ligga på runt sex timmar.

Efter närmre 500 crosstävlingar och hundratals tävlingar med löpning, orientering, cykel och multisport blev 2004 året som förändrade mitt och min familjs liv. Jag och min lagkamrat Peter Alvarsson deltog i en deltävling i Svenska Multisportcupen vid skogarna kring Kolmården. Tävlingen började med en kort löpsträcka, sedan paddling och vi var uppe i ledning. Efter paddlingen var det byte till mountainbike-orientering. När vi ganska exakt cyklat halva sträckan befann vi oss på en liten naturstig som var riktigt brant utför. Där slår mitt bakhjul i en liten stubbe och jag dyker med huvudet före i en stor sten. Jag känner direkt att något allvarligt har hänt, och säger till Peter: jag tror att jag har brutit nacken. När jag pratar räcker luften inte riktigt till och jag kan bara lyfta ena armen.

Peter springer iväg för att hämta hjälp. Han är chockad och tänker inte på att han kan ta cykeln utan springer istället. Som tur är träffar han en grupp människor som är ute och tränar sina hundar, och de springer 112. Först ut till olycksplatsen kom en grupp brandmän, sedan kom ambulanspersonalen och då först kunde de förflytta mig. Det var jobbigt för dem att bära mig ur skogen för det var så kuperat, och de fick stanna och vila vid ett par tillfällen. Till en början kände jag ingen smärta, men väl i ambulansen blev det värre. De fick köra väldigt sakta på grusvägen eftersom jag kände varenda litet gupp och hade sjukt ont. Jag var rejält törstig efter att ha tävlat i cirka tre timmar, men fick inget att dricka. De fuktade en svamp mot mina läppar.

Ambulansen körde mig till Linköping där det konstaterades att jag hade brutit nacken C6-C7. En kota var krossad och de fick ta ben från min höft och göra nya diskar. Jag opererades i åtta timmar den kvällen. De första veckorna var tuffa. Jag var helt utlämnad och kunde inte äta eller göra någonting själv. Insikten av att bli sittandes i rullstol resten av livet med förlamning från bröstet och nedåt och dålig funktion i händerna kändes hårt. Det tuffaste i början var smärtan som var på en nivå jag aldrig tidigare varit i närheten av. Vid ett par tillfällen var jag övertygad om att jag skulle dö. Inom kort tappade jag cirka tio kilo i vikt, och eftersom jag inte var särskilt tjock innan blev jag väldigt mager. Efter cirka två veckor blev det mycket bättre när smärtan avtog och jag kunde börja rehab-träna. Efter sex månader på Universitetssjukhuset i Linköping fick jag flytta hem, så jäkla skönt!

Veckans inspirationskälla hos Cecilia StålhandskeEftersom hela familjen orienterar var jag ganska omgående med ute på tävlingar. Jag köpte en fyrhjuling som fick byggas om lite för att jag skulle kunna köra den. Den har gjort att jag kan följa med på alla tävlingar min familj har deltagit i oavsett miljö. Jag opererade även mina händer för de fungerade så dåligt. Läkarna kopplade om senorna i armarna som styr fingrarna till andra muskler.

Nu har det snart gått tio år sedan olyckan. Om jag hade fått reda på innan att jag skulle sitta i rullstol resten av mitt hade jag nog tänkt både det ena och det andra. Men det har fungerat ganska bra, när man är inne i det och inte har något annat att välja på. Det var ju en ren olyckshändelse och ingenting jag hade kunnat göra annorlunda. Eftersom jag var så sjukt dålig i början har det bara blivit bättre med tiden. Jätteviktigt för rehabiliteringen var att jag var vältränad från början, jag var van att tävla och tyckte om att träna. Det blir man stark mentalt av och man lär sig att sätta upp mål som man ska klara av. Från mina målsättningar med tävlingarna var helt plötsligt målen att jag skulle klara av att äta själv, klä på mig och bli så självständig som möjligt.

Trots att jag inte kan tävla längre och göra det jag brinner för och tycker om, tycker jag om att se när andra människor tränar. Särskilt de som satsar hårt och vill något med sin träning. Många har undrat varför jag inte sysslar med handikappidrott, men det är inget för mig. Jag följer hellre med på det jag har sysslat med tidigare. Jag hjälper en del unga enduro- och crossåkare med råd och tips, och sedan håller ju familjen på och tävlar i orientering och mountainbike. Även där fungerar jag som stöd.

entraningsbloggochlitetill, Cecilia Stålhandske

Jonas Andersson och Philip Westman

Självklart har olyckan medfört att allt blir lite jobbigare och tar lite längre tid för mig. Främst när det gäller praktiska saker. När det är jobbigt och tungt önskar jag att olyckan inte hade inträffat, men nu är det som det är och jag tycker att jag har ett bra liv. Viktigast av allt är att jag har en bra familj, utan dem hade det inte gått lika bra.

Ibland frågar min fru vad det första jag skulle göra om jag kunde gå igen: jag skulle springa ett långpass och bli riktigt jävla trött.

Veckans inspirationskälla hos Cecilia Stålhandske

Annonser

5 thoughts on “Veckans inspirationskälla: Jonas

  1. Vilken otrolig berättelse. Vilket livsöde. Att ta sig igenom det Jonas har gjort kräver en mental styrka som få är förunnade. Blev alldeles tårögd när jag läste detta. Tack för fin läsning.

  2. Bästa Fjöke! Finaste familjen! Underbara vänner! Starkt o oj va förvånad jag blev att du lyckats övertala honom att skriva 😉 riktigt bra skrivet Fjöke. Du är verkligen en stor inspiration även för oss ska du veta…jag har tänkt på dig, din inställning o familj många gånger sen Lucas föddes. Många gånger är de faktiskt ni som fått mig att orka. Synd bara att jag är så dålig på att tala om de. Men nu vet ni! STOR KRAM 😉

  3. Bra skrivet och man blir tagen, verkar vara en person med styrkan på rätt ställe och med den familj som man önskar att alla hade, Kram Karin

  4. Ping: Veckans inspirationskälla: Kalle | En träningsblogg och lite till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s