Den omtalade väggen: just dying to track you down

God morgon sötnosar.

Ny vecka, nya möjligheter. Jag gillar måndagar!

Den här helgen har jag verkligen haft en sådan helg som jag i princip aldrig har. Snacka om att ta paus från det vanliga livet. Jag har tränat och fikat med vänner och bjudit hem vänner på ett glas vin och ätit middag med vänner och varit ute på lokal med vänner. Väldigt spontant och oplanerat men väldigt roligt. Igår var jag givetvis trött eftersom jag inte är van att dansa mig igenom nätterna och vara vaken inpå småtimmarna. Så jag vilade mest hela dagen och ja ni vet, en sådan där dag i livet som bara blir. Ingen träning, ingen vidare bra mat. Precis så där som man behöver ha det ibland.

Idag är jag givetvis lite tröttare än vanligt på måndagar, men jag har ändå en fin helg i bagaget. Det ger ju också energi. Jag märker att tiden har tendens att bara gå upp i rök just nu. Det gör den givetvis inte utan det handlar om vad jag prioriterar för tillfället. En har ju bara de timmarna en har att tillgå varje dygn och det handlar ju om att använda dem på rätt sätt. För mig är det mest överhängande och jobbiga rättningshögen. Det är den som är min stora fiende i livet när det kommer till tid. Jag ser den som en tidstjuv, ett onödigt ont på något sätt. Inget som jag tycker är roligt att lägga tid på, men någon som behöver att göras för att jag ska kunna göra rättvis bedömning. Med handen på hjärtat låtsas jag just nu om att den inte finns. Det är dumt, det förstår jag också. Men jag tampas med att sänka min ambitionsnivå hela tiden, och för mig innefattar det att låta det ta längre tid att rätta elevtexter. Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig vill gärna vara snabb i vändorna och lämna tillbaka noggrant bedömda och utvärderade arbeten snabbt som ögat. Men det är i n t e rimligt. Särskilt inte med den tjänstefördelning jag har i år. Eftersom jag inte vill arbeta mer än vad jag förväntas göra anser jag att det är okej att eleverna får vänta och det är okej att jag inte rättar fullt så noggrant som jag önskar. Det är svårt att sänka kraven, verkligen svårt, men det är också en nödvändighet för mig för att skapa en tillvaro där jag inte stressar för mycket och förlorar fotfäste och balans på grund av jobbet. Att vara lärare är många gånger ett kreativt yrke och det är viktigt att fylla på med energi och nya intryck för att fortsätta vara bra lärare. Att jobba all ledig tid innebär att jag prioriterar fel. Så också min arbetsgivare givetvis. För jag vill inte leva för att jobba, jag jobbar för att leva.

Med tanke på att min historia av att aldrig bli nöjd är lång är det också viktigt för mig att aktivt jobba med att ha sänkt krav. För det där med att aldrig bli nöjd är en lurig jävel och helt utan att man är medveten om det är det lätt hänt att man snart sitter där med höga krav och orimlig nivå av stress. För det är så lätt att tänka att det här klarar jag av och det här klarar jag också av och det här är heller inga problem. Jag har ju energi, det är ingen fara. Ja det kanske du har, men hur länge då? 

Genom att aktivt tänka att jag ska göra tvärtemot vad jag tidigare har gjort arbetar jag ständigt med att sänka krav och ambitionsnivå. Nej, det kanske inte är lika roligt på jobbet som jag önskar att det vore och nej jag kanske inte är en lika bra lärare som jag vet att jag kan vara. Har jag fått förutsättningar till att vara den bästa läraren jag kan vara? Svar nej. Så för mig handlar det om val hela tiden. Att fråga mig själv vad jag behöver göra och vad jag inte behöver göra. Vissa perioder prioriterar jag bort mycket till fördel för mitt eget välmående. Det kan innebära att eleverna får vänta längre på sina uppgifter, men det kan också innebära att jag säger nej till sådant jag också tycker är roligt: umgås med vänner, läsa litteratur och blogga, experimentera i köket och så vidare. Vissa perioder plockar jag bort sådant som inte är nödvändighet för mig att må bra. Det kan tyckas tråkigt ja, men jag tycker inte att någon människa ska behöva vänja sig vid att ha en stressklump i halsen. Infinner sig stressen, får man börja se över vad man kan plocka bort ur livet. Och detta får göras, om och om och om igen. Risken är annars den omtalade väggen står där med öppnar armar and is just dying to track you down. 

Annonser

4 thoughts on “Den omtalade väggen: just dying to track you down

  1. Du sätter ord på något som många av oss ständigt arbetar med. Men du gör helt rätt och du är säkert en alldeles perfekt lärare trots att du sänker ”din” nivå, så länge du reflekterar så är du säkert ändå i toppskicktet. Tack vare ditt inlägg idag skall jag koppla av med en god bok innan träningen. Ha en fin dag!

    • Tyvärr är det ju så att många människor ständigt arbetar med att hitta sin lagomnivå. Något som verkligen inte är helt lätt, men väl värt att lägga ner tid på. Jag vet att jag är en bra lärare på många sätt, men det vore också önskvärt att ha bättre förutsättningar i jobbet. Tyvärr (även där) är givetvis arbetsmarknaden pressad i dag för många och jag misstänker att de flesta arbetar alldeles för mycket och för hårt på sina jobb. För att det liksom krävs när man är underbemannad osv. Jag hoppas att du kopplade av med en god bok innan träningen och såg till att ge dig själv lite tid för reflektion och avkoppling 🙂

  2. Intressant och så SANT!
    Arbetar också som lärare och det är en ständug kamp mellan ambitionen och viljan och verkligheten. Man kan ju jobba hur mycket som helst, och det felet har jag redan gjort. Visst är det trist att inte ha förutsättningarna för att vara den braiga läraren man kan vara! Frustrerande! Bra att du är medveten om hur du gör när det blir för mycket, sen önskar man ju att det roliga alltid hanns med, så man orkade det andra bättre.

    • Det är en ständig kamp mellan ambition och vilja och verklighet. En kamp man måste ta för att kunna må bättre och faktiskt sätta sig själv i första rum. Som sagt: vi ska inte leva för att jobba utan jobba för att leva. Jag har också gjort felet att jobba för mycket. Men vi måste ju inse att det inte är någon tävling i vem som jobbar mest och snittar flest timmar i veckan. Livet handlar om så mycket mer än att jobba.

      Jag försöker jobba med att prioritera mig själv på många plan. Det är inte alltid så lätt men jag har blivit mycket bättre på det. Jag tror att både du och jag har lärt oss från våra tidigare misstag och faktiskt utvecklats som människor. Bara det är ju en vinst i sig. Eller hur?!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s