En tillbakablick och 28 veckor senare

Jag är fortfarande väldigt förkyld men tar det väldigt lugnt. Jag har fina kollegor som är mån om mig på dagarna och nu så här på kvällskvisten är jag mån om mig själv. Jag känner mig mycket tillfreds med att ha minskat på rättningshögen rejält de senaste två dagarna. Jag har gjort en arbetsplan och den följs till punkt och pricka. När höstlovet är slut räknar jag med att vara i fas igen. Vad skönt det är att ta tag i saker hörrni. Ni vet plan your work and work your plan.

På tal om att planera och fullfölja tänkte jag att vi skulle kasta oss tillbaka i tiden lite. Det är ju ändå Throwback Thursday som de kallar det.

entraningsbloggochlitetill, Cecilia Stålhandske

En tillbakablick och 28 veckor senare.

Det skiljer 28 veckor mellan de här bilderna. Det är inte några drastiska förändringar som skådas vid första anblick men förändringar har skett. Både på utsidan och insidan. För det första är tjejen till vänster mycket mer bekväm och tillfreds med sig själv. Hon har varit kapten på sin båt en hel vår och en hel sommar. Hon har varit fast besluten att vara den som har kontroll över sitt liv och har ideligen strävar efter ett liv i balans. När det stormar på havet har hon fortsatt att vara kapten på båten och har lärt sig att styra i motvind. Hon är lycklig.

Rent kroppsligt är det inte ögonbryn som höjs eller wow som hörs. Men, den kroppsliga skillnaden är inte att förringa. Tvärtom. När jag började med Bodycomf-Helena som coach mådde jag inte bra. Varken inuti eller utanpå. Tillsammans satte vi upp mål och strävade mot att hitta en balans. Vi strävade mot att hitta ett sätt att äta och träna och leva som håller for life. Min tydligaste målsättning var att komma till en punkt där jag kunde utvecklas framåt lite i taget istället för att ideligen halka på mållinjen, tappa fotfästen så radikalt att jag var tvungen att börja om från början. Och nu så här, 28 veckor efter att den högra bilden togs kan jag med handen på hjärtat säga att jag befinner mig på en plats i livet där jag har balans. Både gällande min kosthållning och min träning. Jag har inte gått allt in i ett par månader för att sedan hamna off road och köra i diket utan jag har varit väldigt målmedveten. Min kropp har förändrats under dessa 28 veckor. Ganska mycket vill jag säga. Det må delvis vara förändringar som inte alltid syns, men jag ser dem och jag känner dem. Och jag tycker om min kropp, bara det är så fantastiskt!

Det är givetvis många pusselbitar som har gjort att jag har nått framgång den här gången. Jag menar hey, jag har provat många gånger förut, men aldrig riktigt tagit mig i mål. Framför allt för att jag har låtit det ta tid istället för att sätta orimligt höga mål och tro att jag kan komma i form på ett par veckor. Att jag faktiskt tog steget att låta någon coacha mig var säkerligen avgörande. Att ha fantastiska Helena vid min sida för pepp och push och rådgivning har varit ovärderligt. Utöver Helena kan jag konkret se att pusselbitarna behövde samspela för att ett långsiktigt arbete skulle löna sig.

Jag har tillbringar avsevärt mindre tid med att konditionsträna. Från att ha varit sådan som hade tajt relation med samtliga konditionsmaskiner på gymmet har jag snarare fokuserat på styrketräning. Jag har fokuserat på att formatera om kroppen med hjälp av (för mig) tunga vikter. Mer funktionell träning, mer basövningar. Jag har rörlighetstränat. Jag har intervalltränat och kört superset med pulshöjande inslag istället för massa, massa tidskrävande konditionsträning. Kettlebellsvingar, hopprep och burpees är sjukt effektivt.

Jag har en bra kosthållning. Det är ju lika självklart att bra näring ger bättre hälsa och välmående som att Dolly Parton sover på rygg. Det låter så enkelt och det vet jag att det inte är för det har tagit mig lång tid att hitta en kosthållning som är sund och hälsosam men som håller for life. Min kropp mår bra och svarar bättre på den träning jag utför när jag ger den rätt förutsättningar. Och min kostfilosofi är tämligen enkel: ren och naturlig mat som vi är gjorda för att äta. Lågkolhydratkost med bra fetter och protein. Man kan väl säga att jag lever efter det där 80/20-tänket. Jag äter på mitt sätt till 80% och de resterande 20% äter jag lite mindre pure och naturligt. Det har skapat god balans och en tacksam kropp. Mina tidigare magbesvär och hudproblem går inte att jämföra med hur det var för ett år sedan. LCHF, paleo eller sunt förnuft – kalla det vad du vill.

Jag sover mer. Förra hösten sov jag för lite. Dels på grund av att jag var stressad och hade svårt att komma till ro om nätterna, men också för att jag inte gick och la mig i tid. Jag kan så klart skylla lite av det på Musslan för vi var som mest begeistrade i varandra och det där med att sova på nätterna var väl inte så aktuellt.  Men att prioritera sömn framför tevetittande och dylikt har varit viktigt för mitt välmående. Nu tittar jag i princip aldrig på teve, och även om det är vissa människors ögon kan låta dötråkigt ser jag det inte så. Jag gör hellre annat under min vakna tid. På sista tiden har jag fått jobba lite mer aktivt för att sova som jag ska, men jag har ändå sett till att prioritera min sömn. Och det hjälper! Skönhetssömn är inte att förkasta. Den är guld värd för både kropp och knopp.

Jag har insett vikten av att slappna av och ta det lugnt. Jag kan inte nog understyrka vad yogan har gjort för mig. Min kropp har sannerligen blivit starkare och smidigare på många sätt, men min själ har också stärkts. Det har lett till större tålamod i vardagen och jag brusar sällan upp för småsaker som jag tidigare la onödig energi på. Att jag har lärt mig att lägga energi på rätt saker och på att tänka rätt har i det långa loppet påverkar mina stresshormoner som i sin tur har påverkat både min in- och utsida. Att jag är en yogi for life är ett som är säkert. Yoga på och utanför mattan är i mitt liv för att stanna.

Jag har tagit ett steg i taget. Att tänka långsiktigt och arbeta utifrån en konkret målsättning har varit avgörande. Jag har vetat vart jag har varit på väg, och varför jag har prioriterat vissa saker. Det kommer ju alltid perioder när det är mindre roligt, men genom att ha fokus framåt har jag inte tappat fotfästet på ett sätt som jag tidigare har gjort när jag har mått motstånd. Att inte ge upp när det är svårt spelar stor roll, och jag har blivit mer uthållig tack vare att jag har haft tydligt vad, varför och hur med allt jag har gjort.

Jag har accepterat mitt sockerberoende. Jag är en sockerhora, en sugarjunkie. Genom att faktiskt erkänna och acceptera ett beteendemönster och börja rota i min beroendekaraktär har jag också kunna ta tag i det som har varit fel. Jag äter med känslor – positiva som negativa. Jag fyller tomrum med skräp (för det har sällan varit tomater och paprika jag har fyllt mina tomma rum med). Och har man en gång haft ett inneboende matmonster är det väldigt lätt att trilla dit igen. Ibland är det så lätt att man inte ens märker det själv. Helt plötsligt sitter man bara där och har trillat tillbaka in gamla vanor. Det innebär för mig att jag har fått lära mig om mig själv och att göra medvetna val. Äter jag socker för ofta mår jag dåligt i kroppen eftersom jag matar mig själv med fel sorts energi men jag riskerar också att fastna i en ond spiral som är svårt att ta sig ur. Socker ibland, absolut, men jag väljer mina tillfällen väldigt noga. Med handen på hjärtat blir det alltmer sällan.

/Cilla, som 28 veckor senare är väldigt nöjd och stolt över sig själv.

Annonser

6 thoughts on “En tillbakablick och 28 veckor senare

  1. Fantastiskt inlägg och som du själv säger, MEDVETENHET och medvetna val, det är hemligheten tycker jag, och vilken känsla va att känna sig i kontroll över sig själv, sin kropp och välmående 🙂 heja heja!

    • Tack Felicia! Att bli medveten om sig själv och sitt beteendemönster är nog alltid ett första steg. Det går ju aldrig att förändra något på djupet eller på ett varaktigt sätt om man stoppar huvudet i sanden. Jag har kontroll över mig själv, min kropp och mitt välmående idag och det känns väldigt bra 🙂

    • Tack Lotta! Jag är verkligen stolt över den resa jag har gjort. Jag vill inte ha den ogjord, för jag har lärt mig mycket om livet och mig själv på vägen.

    • Tack Maria! Jag är väldigt nöjd med den resa jag har bakom mig. Jag har lärt mig mycket på vägen och hoppas och tror att jag kan sikta framåt på ett annat sätt än tidigare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s