När hjärnan kliver in i matchen och tar kommando

Hej raringar.

Idag vaknade jag upp med en annan känsla i bröstet. En bättre känsla. En känsla av att känna mig lite mer som mig själv efter en vecka när jag har känt mig som allt annat än mig själv. Det är en härlig känsla tycker jag; att känna att en är på rätt spår.

Jag sov ganska länge idag, och jag antar att det är precis vad jag behöver just nu. Jag har inte följt min målsättning att släcka lampan innan 23 den här veckan och det har givetvis också lett till att jag har känt mig trött. Kommande vecka ska jag jobba för att faktiskt komma i säng i tid för att skapa bättre förutsättningar.

entraningsbloggochlitetill, Cecilia StålhandskeEftersom jag försov mig igår blev det ingen träning även om jag först tänkte att jag skulle köra ett kvällspass. Jag struntade faktiskt blankt i det och hade istället en väldigt lugn, avslappnande och njutbar kväll. Gott, så gott! Idag var det sannerligen en pigg, fräsch och stark kropp som gav järnet på gymmet. Älsk på den känslan! Styrketräningen har dubbel betydelse för mig just nu. Dels ger den träningsglädje och härlig energi i kroppen, och dels är den ett sätt för mig att göra av med ilska och negativ energi. För det är väl så att när man inte kan gråta och vara ledsen längre blir man arg. Jag verkar ha kommit till en punkt där min hjärna har klivit in i matchen och tagit kommando över mitt nersmulade hjärta.

Att känna ilska är en tämligen ovanlig känsla för mig. Jag är ytterst sällan arg och irriterad. Jag sorterar sådana känslor och vänder på dem för att inte hamna i något neggoträsk. Men jag inser att jag känner mig ilsk och jag har nog haft svårt att sätta ord på mina känslor och inte riktigt insett varför den här veckan har varit alldeles jättemärklig. Jag har liksom tänkt och känt och försökt nysta i mitt känsloregister den här veckan utan att riktigt förstå. Först trodde jag att det var ensamheten som smugit sig på och som gjorde mig förlamad. Helt plötslig insåg jag istället att jag har haft en period när jag har sörjt och varit ledsen och gråtit och att processen i den här röran nu har lett mig fram till känslor som ilska. Jag känner mig sviken. Jag känner mig lurad. Och jag inser att sådana känslor, det svek jag känner, inte är något jag vill ta med mig till framtiden. Inte heller till nästa förhållande. För ja, jag tror att det kommer ett sånt. Någon gång. När det händer vill jag inte kliva in i det förhållandet utan att ha bearbetat det jag känner. Nej, jag vill möta alla känslor precis som de är och skapa en fresh start. Jag möter dem i träningen och jag möter dem på yogamattan. Det kommer att få mig att växa även om jag just nu fylls av motstridiga känslor. Fast det är ju så att ett krossat hjärta inte kan tänka rationellt, och därför får hjärnan ta kommando och se till att jag tar steg i rätt riktning.

Nå väl. Jag har god energi i kroppen och darriga muskler efter att ha hängt mig i tunga vikter och tagit i långt ifrån tårna. När jag kom hem från träningen åt jag frukost i lugn och ro och drack kaffekopp efter kaffekopp. Det är precis sådana helgmornar jag verkligen älskar. Jag älskar att ta dagen som den kommer och inte ha några tider att passa. Bara sitta ner och njuta.

entraningsbloggochlitetill, Cecilia Stålhandske

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s