Tacksamhetstisdag: det blåser nya vindar

Jag har verkligen haft en påfrestande tid bakom mig. Känslomässigt alltså. Den som läser den här bloggen har inte kunnat undgå det. Jag har inte stuckit under stol med de svårigheter och känslomässiga upp- och nergångar jag upplevt under hösten. Tvärtom. Jag har varit ärlig av den enkla anledningen att jag tror på igenkänning. Ingen människa lever det goda livet varje dag. Ingen människa är befriad från sorg, motstånd eller svek. Det finns något tragiskt i varje människas liv. Till och med de människor som gör allt för att dölja det. Vissa människor möter mycket motstånd i livet, andra möter mindre motstånd, men vi har alla svåra perioder.

När det kommer till kärlek har jag mött en väldans massa motstånd. Orättvist kan tyckas, men jag ser det inte så. Möjligtvis oturligt men inte orättvist. Det sägs ibland att man inte får mer motstånd att ta sig igenom än vad man klarar av. Det kanske stämmer. Men jag har ju faktiskt tagit mig igenom en väldans massa saker. Helt utan att dö, trots att det ibland har känts som att jag ska dö. Jag har ju faktiskt inte dött en enda gång, och det innebär att jag har tagit mig igenom de svårigheter jag har mött i livet till ett hundra procent. Det är ett tämligen talande resultat. Trots det kan jag tidvis känna att det finns en gräns för vad jag står ut med. Saken är bara den att för varje gång jag passerar den gränsen flyttas den framåt. Om så bara en liten, liten bit. Jag kan tro att botten är nådd, att jag inte ska klara av ett enda motstånd till utan att falla ner till marken som en blöt pöl, men inser ganska omgående att jag tar mig över på andra sidan. För livet fortsätter ändå, och det enda jag kan göra är att fortsätta leva. Livet fortsätter ändå de dagar när det känns som att insidan går sönder av smärta. När jag inser att jag lekt färdigt med eld och falska illusioner. För visst gör det ont när luftslott brister.

Men jag tror att det är i just den stund när fantasivärld blir verklighet och det känns som att man omöjligen kan ta mer motstånd och smärta och svek och lögner som det händer något som gör att motsatsen bevisas. Just den stunden när det känns som att hjärtat ska slitas ur kroppen flyttas gränsen fram en liten, liten bit. Just där och då är det omöjligt att ge upp. För motstånd och smärta och svek och lögner förvandlas till styra och kraft. Då vill jag inte ge vika. Då vill jag stå med båda fötterna stadigt på jorden och fortsätta leva och tro på mig själv och hålla ihop. Då vill jag vara stark, bara sådär helt för min egen skull.

Idag är det tacksamhetstisdag och även om jag idag har en ytterst dålig dag kan jag känna tacksamhet inför den nya tiden. Det blåser nya vindar, och jag kan mer klarhet se att jag är på väg någonstans. I flera månader jag jag trampat vatten för att hålla huvudet över ytan, men nu, nu står jag här med eyes wide open och kort på bordet. Och det är en så förbannat förlösande känsla det där. Har du känt det någon gång? När man liksom når en gräns och det kokar i kroppen av alla känslor och sedan poff! Man skrattar och skrattar och tårarna rinner och till slut vet man inte om man gråter av skratt eller skrattar av gråt. Man bara låter känslorna ta över och när den där mörka stunden av svek är över känns allting annorlunda.

Förlösande. Förbi. Försvunnet.

Det är som att stoppa hjärtat i mikron och tre minuter pling, pling. En ny tid. Ett nytt liv. Och även om mitt upptinade hjärta är gjort av sköraste glas är det upp till mig att släppa ilska och sorg och svek och faktiskt se till att må bra. Det är bara mitt jobb och det är bara mitt liv. Och om 365 dagar ser mitt liv annorlunda ut igen.

 

Annonser

2 thoughts on “Tacksamhetstisdag: det blåser nya vindar

  1. Ohh jag känner igen mig så väl! Hade den känslan i juni och stunden när det vände var så häftigt! Hela kroppen vibrerade av känslor, tårarna rann och skrattet ekade högt!
    Jag har tagit mig fram på den väg jag drömde om då, med nya erfarenheter, insikter och upplevelser!
    Iochmed dessa ord blev jag nu medveten om att jag inte har något nytt mål att styra min båt mot… Dags att reflektera och sätta nya mål 😀
    Kram ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s