2013: året när jag lyckades.

Hej kompisar.

Tredje advent idag. Tiden går så väldans bort. Jag vet knappast om jag hinner med just nu. Fast det är väl så när något närmar sig, tiden bara rusar förbi.

Den här veckan checkar jag av fem pass på gymmet. Fyra väl genomförda och ett sisådärpass. Idag var det axlarna som fick jobba hårt. Jag gav också rumpan en liten extra omgång, den brukar ju ha tendens att behöva det den där lilla rumpan. Nya upplägget flyter på bra, och jag planerar att köra det fram till årsskiftet. Då ska jag sätta mig ned och riktigt fundera hur jag vill börja det nya året och vad jag har för målsättning.

entraningsbloggochlitetill, Cecilia Stålhandske

Ja, jag är alldeles förälskad i min nya tatuering. Det känns liksom som: var har du varit hela mitt liv?

I veckan tänkte jag att vi skulle prata lite om det här med nyårslöftens vara eller icke vara och hur man sätter upp mål för att lyckas bättre. Det är något jag har jobbat med mycket det senaste året. När jag tittar i backspegeln ser jag också hur jag har kunnat skörda frukt från det sättet att jobba mig framåt. Det har handlat om planering, att vara målmedveten och att ta lite i taget. Rom byggdes som välkänt inte på en natt. Med facit i hand kan jag se att jag har gått från att hatta lite här och där till att faktiskt ha en mer långsiktig och tydlig målsättning. Det här året har gjort skillnad för mig på så många sätt, inte minst när det kommer till träningen. Här känner jag ingen som helst jantelagsängslan utan kan med stolthet checka av mitt stora mål för året; att inte behöva börja om från början. Jag har faktiskt skapat rutiner och ett sätt att leva som håller for life. Jag har lagt alla quick fixes och kortsiktiga lösningar åt sidan. Det är mycket jag upplever att jag har lyckats med under 2013, men mest av allt är jag stolt och nöjd och glad över hur målmedveten jag har varit. Målet var att hitta balansen och  behålla den. Att inte hamna där jag har hamnat så många gånger förr: vid sidan av. Off road. I diket. 2013 känns som året när jag lyckades. Med att hitta mig själv. Med att hitta balansen och glädjen i träningen, maten och ja kanske rentav i livet.

entraningsbloggochlitetill, Cecilia StålhandskeFör sista gången det här året sätter jag mig en söndag och betar av rättningshögen. It feels pretty darn good. Det har blivit mycket övertid de senaste veckorna och nu är det en enda vecka kvar av höstterminen. Så här års förra året mådde jag inte särskilt bra. Jag hade varit sjukskriven en vecka för stress och tårarna rann okontrollerat. Jag visste inte varför jag var ledsen, jag bara grät och grät och grät. Trots att jag var alldeles nyförälskad kände jag mig liksom trött och låg och alldeles håglös. Jag har haft en tämligen tung höst rent känslomässigt men jag mår så långt ifrån på det sätt jag gjorde förra året i december. Det känns fantastiskt bra. Det känns som ett bevis att jag faktiskt står stadigt med fötterna på jorden, och att jag är den där stenen som ligger tungt på havets botten trots att det stormar omkring mig. Jag är inte längre en kork som guppar fram när det blåser på havet. Oavsett hur havet fram sitter jag stilla på botten. Jag är stabil, grundad och stark. Jag antar att jag känner en enorm glädje inför det också, och jag antar att det är den finaste gåvan jag har gett mig själv: stabilitet, grund och styrka.

Annonser

One thought on “2013: året när jag lyckades.

  1. Så härligt att du delar med dej av dina tankar om livet med allt vad det innebär. Det är ju inte lätt alltid och svårt att handskas med ibland. Du inspirerar! Tack för en alldeles fantastisk blogg och önskar dej en god jul och ett underbart nytt år!:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s