Jag tackar högre makter, jag tackar karman och jag tackar Gud

Då och då får jag mail av er läsare som också har PCOS. En del ställer frågor, andra vill bara tacka för information och tala om att de känner igen sig. Jag blir alltid glad över läsarmailen och försöker svara på dem. Ibland glömmer jag, eller missar att svara i tid för att jag har mycket annat att göra, men jag läser alla mail och jag blir alltid glad och tacksam över att ni tar er tid att skriva några rader till mig.

Jag har i några dagar känt mig lite nedstämt i kroppen. Inte nedstämt som i nedstämd i sinnet, utan jag har inte riktigt känt igen mig själv i kroppen. Jag har gått och väntat på den där mensen som aldrig tyckts vilja komma den här månaden. Kanske har jag oroa mig lite, även om jag vet att jag inte får ha för höga förväntningar att allting ska fungera klockrent. I juni förra året fick jag mens på naturlig väg första gången sedan 2008, och på ett sätt känns det som ett mirakel att kroppen är igång. Samtidigt vet jag att jag har gjort viktiga förändringar och justeringar som lett till bättre hormonell balans. Kroppen mår bättre för att jag har gett den mer kärlek och bättre kost.

Jag vet att kroppen mår bättre och är i bättre balans, men ändå känner jag mig lite nervös där en gång i månaden. Jag vet ju faktiskt inte om allt fungerar som det ska, och min läkare har sagt att det är viktigt att jag inte har för höga förväntningar. Det är inte helt vanligt att PCOS-patienter ”självläker” och får igång kroppen utan medicinering. Många som har PCOS äter någon variant av p-piller för att få igång de uteblivna blödningarna och många kompletterar också med medicinen Metformin. Jag har tidigare ätit både p-piller och Metformin för att lindra de besvär jag har haft, men valde i början av förra året att sluta med båda. Jag ville ge min kropp möjlighet att må bra utan att stoppa i mig massa fejkade hormoner och läkemedel. Och visst har det gjort skillnad, stor skillnad.

Den senaste läkaren (som också har varit den bästa!) har också varit den som varit mest insatt i kostens betydelse och hon var säker på att mitt val av lågkolhydratkost hade stor del i att hormonerna var i bättre balans och att min kropp har börjat fungera bättre. Att utesluta stora mängder socker och andra snabba kolhydrater är givetvis bra även för den som inte lider av PCOS men för mig har kosten varit viktigare än jag först trodde. Jag vill påstå att det inte var förrän jag på riktigt uteslöt gluten och radikalt minskade på mejeriprodukter som allting verkligen tog fart. Jag håller med min läkare; mitt kostval har haft stor inverkan på att kroppen mår bättre.Tyvärr är det väl så att jag har skadat mig mer än vad man kan tro genom att tidigare äta stora mängder socker, men jag visste inte bättre då. Jag visste så klart att socker inte var något vidare bra, men jag hade ingen aning om hur mycket det skulle komma att skada min hormonbalans för flera år framåt.

Så mensen då. Ja, den verkade liksom inte riktigt vilja infinna sig den här månaden och desto fler dagar jag gick över beräknad dag desto mer nedstämd i kroppen kände jag mig. Orolig så att säga. Jag vill ju så gärna att allting ska fungera som det ska. Det är nästan lite roligt när jag tänker på det, men jag l ä n g t a r verkligen efter att få mens varje månad. För det är ett tecken på att min kropp fungerar som den ska och för var varje månad lär jag känna min kropp och dess signaler lite, lite bättre. Så igår. 44 dagar efter förra menstruation hände det, äntligen! Och jag blir så glad. Jag tackar högre makter, jag tackar karman och jag tackar Gud på en och samma gång. Den som skulle se mig sittandes på toaletten med uppsträckta armar i någon segerliknande gest skulle skratta åt mig. Men jag sitter där och känner mig så ofantligt tacksam över att kroppen fungerar ändå. Jag sitter där och är så tacksam över att det är möjligt att självläka genom att ta bättre hand om sig själv. För varje månad som går blir jag lite, lite bättre på att ta hand om mig själv. Jag gör ideligen lite bättre kostval eftersom jag svart på vitt märker skillnader i mitt och min kropps välmående. Jag ger kroppen lite mer kärlek och kroppen tackar genom att ge tillbaka kärlek. Att få mens är sannerligen inte en höjdpunkt i de flesta kvinnors liv, och jag förstår att många inte kan sätta sig in i min situation. För många kvinnor är menstruation ett nödvändigt ont, men för mig är det en källa till glädje. Det är ett tecken på att jag fungerar som jag ska, och det är något som gör mig så ofantligt tacksam.

Annonser

8 thoughts on “Jag tackar högre makter, jag tackar karman och jag tackar Gud

  1. I know the feeling Cilla! Har ju gått på p-piller hela livet och fått mens på ”låtsas” men slutade ju på dem för snart tre år sedan. I augusti fick jag min första mens – och skuttade runt lycklig hur lång som helst efteråt! Fick sedan i december igen och var minst lika glad. Kroppen och jag tycker om varandra och börjar komma på banan igen!

    • Åh, men grattis till första mensen! Jag vet precis hur lyckligt man skuttar omkring och hur bra det känns. Det är viktigt att ge kroppen tid att komma på banan igen efter alla fejkade hormoner man gett kroppen men jag tror verkligen att det är möjligt. Jag tror att om man har tålamod och ger kroppen rätt förutsättningar så kommer det att bli bra 🙂

  2. Så himla kul att du delar med dig. Det är liksom inte så många man kan prata med det om. Som förstår. Det är ju helt fantastiskt att din kropp kommit igång på naturlig väg. Att kosten har så stor betydelse. Jag äter p-piller nu, men funderar starkt på att sluta. Alla dessa konstgjorda hormoner, fy fan! Tyvärr har jag väldiga problem med behåring, skäggig som en karl. Gud, så jag skäms…

    • Jag delar med mig av just den anledningen att jag tror att många känner igen sig och att det är viktigt att det finns forum där man kan diskutera, få tips och idéer. Kosten har verkligen stor betydelse och jag tror att man kan göra så himla mycket på egen hand utan piller och mediciner.

      Jag förstår att det är jobbigt med behåring. Jag har själv ganska mkt hår i ansiktet och på andra delar av kroppen. Det är en jobbig känsla men det går ju att ta bort eller hur?! Jag tycker inte att du ska skämmas (lätt att säga jag vet) utan bara acceptera att det är något som uppstår av sjukdomen/symtomet PCOS. Jag måste dock säga att genom att få bättre balans i kroppen och få bättre hormonell balans har också behåringen blivit bättre. Skulle jag råda dig till något är det att sluta med p-piller och verkligen ge kroppen bra mat och förutsättningar för att självläka. Jag tror att det är möjligt att göra mycket på egen hand. Kram på dig!

  3. Hej! Jag fick innan jul veta att jag antagligen har PCO, har inte haft mens på ett och ett halvt år. Kan därför mycket väl förstå din glädje över mensen! Grattis!:-D älskar dina inlägg om PCO, tack för att du vågar skriva om det!

    • Jag är ledsen för din skull men samtidigt glad för att du nu vet. Att veta att du har PCOS gör ju det möjligt för dig att jobba med kroppen. Att oroa sig över varför mensen inte kommer var något jag minns som väldigt jobbigt och även att beskedet över PCOS gjorde mig hemskt ledsen var det ändå skönt att veta VAD som var felet. Jag hoppas att du hittar lite nyttiga tankar och tips mellan varven som kan hjälpa dig på resan med din PCOS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s