En ovanlig januarimånad

Januari är över och förbi. Den här årets första månad när så många drar igång med nyårspeppen och kom igång på nytt-träningen. Eller kanske komma igång för första gången. Jag har själv varit där så många gånger. Jag har satt igång och jag har slutat för att sedan påbörja något nytt projekt några månader senare. Det är förvisso ett antal år sedan, men minns precis hur det var. Vi är ju alla olika, men för mig var det delvis en vilja till förändring som drev mig men lika mycket en känsla av självförakt. Jag tyckte inte om min kropp. Jag trivdes inte med mitt sätt att leva. Trots det snubblade jag många gånger innan jag faktiskt insåg att långvarig förändring tar tid. Att quick fixes, dieter och snabba resultat inte skulle göra mig mer tillfreds.

Jag är väldigt glad om många som sätter igång med full maskin vid årsskiftet faktiskt blir kvar i träningen. Jag är väldigt glad om många fortsätter att ta bättre hand om sig själva. Allra mest glad blir jag om många tar 2014 till att låta förändring ta tid genom att faktiskt ta en dag i taget. En vecka i taget, en månad i taget. Ja, låta hela året gå månad för månad utan att stressa fram resultat. För jag tror att vi bättre kan hålla lust och motivation till träning och ett mer hälsosamt leverne vid liv om vi tar lite i taget. Om vi lägger till istället för att plocka bort. Med tiden är det säkerligen saker som plockas bort ändå, men till att börja med tror jag på att lägga till några nya goda vanor istället för att göra om allt på en gång. Vi har ju tid. Bara vi tar oss tid.

För min del har januari varit ovanligt bra. Jag brukar nog tycka att det är mörkt och trist och bara längta mig bort till de ljusare månaderna. Mitt gamla jag var nog betydligt mer gnällig. Den här första månaden har inte alls varit så och det är bevis på att stor förändring har skett med mig. Det senaste året lades en grund, inifrån och ut, och jag mår ärligt bättre än jag någonsin gjort. Vissa dagar kan det pirra i kroppen för att jag känner sådan tacksamhet för att jag inte längre går omkring med krossat glas i magen. Vissa dagar har jag svårt att komma ihåg hur jag brukade vara för jag identifierar mig inte alls med henne som var negativ och cynisk och lite av en gnällspik. Jag ser mig själv som mer lugn och harmonisk. Som mer ödmjuk och grundad. Den där andra tjejen, hon är inte jag. Det är faktiskt häftigt.

Kanske har det med åldern att göra. Kanske kommer vi alla till en fas i livet när vi blir bättre människor och tycker mer om oss själva. Jag vet ju inte. Jag har ju inte varit äldre än vad jag är idag. Vad jag vet är att jag har jobbat med mig själv. Jag har tagit tag i sådant som ledde till att jag inte mådde bra. Jag har lyssnat inåt, mött ångest och verkligen, verkligen försökt att nysta i den jag är. Strävat efter förändring. Att bli bättre, att må bättre. Och jag är säker på att det arbetet har gjort skillnad. Jag tror inte att det helt är ålderrelaterat. Jag tror snarare att det handlar om beslutet och viljan till att leva ett bättre liv.

Kanske upplever jag den här stora förändringen inom mig för att jag det här året inte behövde börja om från början. Jag behövde liksom inte gå in i det nya året och bevisa något för mig själv. Jag vet ju redan att jag kan. Jag behövde inte dra igång träningspeppen och hela maskineriet för att äta bättre och ta bättre hand om mig själv än föregående år. Den här första månaden på 2014 har jag bara behövt jobba vidare där jag slutade 2013. Med balansen. Med att ha roligt när jag tränar och äta på ett sätt som gör att jag mår bra. Med yogan och meditationen. Med att slappna av när det går för fort. Med att säga ja när det känns rätt men också att säga nej när jag inte vill. Jag har stått stadigt med fötterna på jorden under årets första månad och det känns hoppfullt inför de andra elva månaderna som nu är kvar av det här året.

Jag har bestämt att 2014 ska vara året när jag satsar på mig själv och jag blir liksom pirrig i hela kroppen när jag tänker på alla möjligheter jag har. Det känns som att allt som har legat  och grott under en tid kan explodera det här året. För att jag är redo nu. Det är så spännande att jag har svårt att sitta still när jag tänker på det.

Annonser

4 thoughts on “En ovanlig januarimånad

  1. Ping: Om läxan jag lärde mig | En träningsblogg och lite till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s