Reflektioner om sovandet

För ungefär en månad sedan, ganska exakt 20 vardagar, satte jag ett mål i att arbeta för att sova mer fram till sportlovet. Det skulle ge mig 24 vardagar och sammanlagt 34 dagar att bryta en dålig sovovana och komma in i bättre rutiner. Målet var att komma i säng runt klockan 22 samtliga vardagar. Med en vecka kvar kan jag konstatera att det är ett arbete som har gett utdelning. Jag har mer energi hela dagarna och är i synnerhet piggare på morgonen. Mina kvällsrutiner fungerar bättre och jag sover också bättre och mer sammanhängande. Jag har snittat 7-8 timmar per natt och även på helgerna har det blivit gott om sömn. Eftersom jag fått in bättre gå till sängs-rutin är jag trött runt 22-23 även på helgerna och har inte varit uppe sent under hela den här perioden. Det känns väldigt skönt och jag märker stor skillnad. Extra stor skillnad märker jag som idag, på måndagar. Det är inte särskilt svårt att kliva ur sängen på morgonen. Jag lider inte av den där sömnbaksmällan jag annars kunde uppleva när jag inte sovit tillräckligt under veckan för att sedan försöka sova i fatt på helgen. Det finns en annan kontinuitet i sovandet. Mer stabilt och följsamt så att säga.

Jag kommer givetvis inte sluta jobba för att komma i säng i tid när sportlovet är slut, utan jag räknar med att det är en vana som satt sig. Eftersom sovklockan i mig säger till att det är dags att tänka på refrängen runt 22 tror och hoppas jag att jag kommer att fortsätta sova tillräckligt mycket om nätterna. Det går också att konstatera att det går att bryta vanor på drygt en månad. Det tror jag går att applicera på vilken ovana som helst. Ger man sig själv 30 dagar till att göra något nytt kommer man bra bit på vägen. Det är ju på ett sätt bra med vanor, till slut går det av sig själv och man behöver inte tänka och värdera så mycket. Har man då bytt ut en sämre vana mot en bättre sådan är det alldeles jättebra tycker jag.

Jag är fullt medveten att det här är ett betydligt enklare arbete för mig att göra än för den som har familj, ja i synnerhet  småbarn då. Jag har ju bara mig själv att tänka på. Har man barn kan man inte styra över sömnen på samma sätt. Det förstår jag också. Men jag är nöjd och glad över mina nya sömnvanor och tacksam för att jag tog tag i det innan det gick alldeles för långt.

Annonser

3 thoughts on “Reflektioner om sovandet

  1. Åh vad skönt det låter att sova så mycket!! Jag behöver också mina timmar och just nu får jag inte riktigt det, för mina dygn är alldeles för korta och det händer för mycket roliga saker att sova känns som nåt jag kan göra i graven (förutom varje morgon när klockan ringer, då tycker jag minsann att jag kunde ha sovit lite tidigare redan kvällen innan ;-)).

  2. Jag behöver också mycket sömn. Och lägger mig oftast i tid. Våra barn har alltid sovit bra så vi har länge också fått sova. Sen att det ibland blir lite sent kan ju bero på att man har annat för sig i sovrummet innan man somnar… 😉

  3. Jag är en sovoman. Älskar att sova. Behöver sova mycket och mår bäst av rutiner. Sömnig vi nio om kvällarna, somnar inte sällan före tio. Väckning 06 och har då mina åtta timmar. Skönt!
    Sov gott ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s