Tacksamhetstisdag: ljusglimtar i vardagen och lilla mamma

En dag som idag, tacksamhetstisdag, vill jag rikta uppmärksamhet och fokus till det vardagliga. Till allt det där som gör livet. Jag tror att ljusglimtar i det vardagliga är det som på långsikt spelar störst roll i våra liv. De flesta av oss lever tämligen vanliga liv. Det är inte särskilt mycket fame and glory.

När vi tänker på det är de flesta dagarna i livet enkla dagar. Alldeles vanliga dagar som avlöser varandra. Dagar som vi försöker fylla med meningsfullhet och lycka. Med människor som ger oss kärlek och energi. Vissa dagar sysselsätter vi oss med större händelser och aktiviteter, andra dagar är det små saker som skänker glädje. Den här dagen har varit en ljusglimt i det vardagliga. Det har egentligen inte varit något särskilt med just den här dagen, men den har ändå känts rolig och meningsfull och bra. En lugn och skön morgon. En bra arbetsdag tillsammans med kloka ungdomar. Jag har varit närvarande och lyssnat in. Förvånats över elevers kreativitet. När dagar rullar på och lektioner avlöser varandra glömmer en ibland bort att vara närvarande i varje stund. Men de där dagarna när jag verkligen tar mig tid att stanna upp och reflektera får jag en god känsla i magen. Som att jag är på rätt plats trots att jag tidvis tvivlar. Ett intervallpass på löpbandet. Starka ben. Järnpsyke. Vilja. Beslutsamhet. Mat som smakar ljuvligt efter ett träningspass. Post workout-mood. Stillhet. Lugn. En känsla av tillfreds.

Idag är en dag när jag uppmärksammar och inser hur mycket jag trivs med livet. Livet som jag själv har skapat det. Jag känner stor tacksamhet för att jag trivs med livet. Jag känner tacksamhet för att jag den där dagen för några år sedan bestämde mig för att arbeta för att tycka om mig själv. För att livet inte skulle kännas som oändligt tröttsamma dagar. För att livet inte skulle kännas svårt. För att jag skulle sluta leva med ångest. För att jag skulle sluta fly från något och istället hitta en vardag jag trivdes med. Och här står jag nu och trivs med livet. Med mig själv. Med arbetet jag har utfört. Tacksamhet kanske till och med bara är förnamnet för vad jag känner. Det jag känner inför den resan är mycket, mycket djupare än så.

Jag skulle vilja påstå att det finns en person i mitt liv som funnits där på vägen lite extra. Som alltid lyssnar och stöttar. Som ställer motfrågor och provocerar. Som utvecklar mig och pushar framåt. Som alltid, alltid tror på mig: min mamma. Jag har ju fortfarande inga egna barn och vet inte vilken kärlek som driver en moder till att villkorslöst finnas till för sina barn, men jag vet att om jag blir hälften så närvarande och engagerad och kärleksfull som min mamma kommer jag att bli en fantastisk mamma. Och jag vill tacka dig för din närvaro mamma. Den har gett mig en inre styrka och en tro på att jag kan göra precis vad jag vill. Och de dagar jag tvivlar på mig själv vet jag att din inre styrka räcker till oss båda.

Annonser

One thought on “Tacksamhetstisdag: ljusglimtar i vardagen och lilla mamma

  1. Ja, det är verkligen någonting speciellt med mammor. Många gånger har jag suckat, stönat och skämts över min mor. Jag har tänkt oräkneliga gånger att jag minsann aaaldrig ska säga sådär som hon just sa och att jag aaaldrig ska bli som henne.

    Nu har jag blivit äldre och är själv mamma – och inser mer och mer hur lik min mor jag är. Det är jag glad för – och jag har insett att utan henne så hade jag aldrig varit där jag är idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s