Till dig som har förlorat någon du älskar

Jag vet hur det känns att förlora någon och att det gör väldigt ont. Det är svårt att förlora någon, oavsett om man har känt personen hela livet eller så bara för en stund. Man undrar hur man ska kunna skratta med hjärtat, leva och må bra igen. Det spelar ingen roll om man förlorar plötsligt, oväntat eller om man förlorar bit för bit till den dagen när allting är förstört och försvunnet. Hur du har förlorat någon är oväsentligt, och vi kan heller inte påverka hur djupa sår som uppstår efter en annan människas själ i våra liv.

För bara något år sedan hade jag aldrig reflekterar över att jag haft ganska mycket sorg i mitt liv. Jag hade heller inte reflekterat över hur det påverkade mig. Min prattant påpekade det vid ett tillfälle; att jag haft många år av sorg som liksom löpt på varandra. Så jag började reflektera över att jag under ett par år vid nyårsafton alltid önskade mig ett bättre år. Ett år utan sorg och besvikelse. De två senaste åren har jag inte känt på det sättet inför ett nytt år utan snarare tagit ansvar för mitt eget välmående under dagarna som gått. Istället för att bygga livet på imorgon började jag bygga livet idag. Jag började dekorera min själ och rå om min egen trädgård istället för att vänta på att någon annan skulle köpa blommor åt mig.

Jag tror att sorg behöver få ta tid och att det är en viktig del av livet. Tyvärr tror jag att många människor rusar genom sorg, precis som jag brukade göra. Vi försöker komma över det som gör ont snabbt, skuffar undan känslor. Vi gömmer oss. Därför kommer jag inte säga till dig som har förlorat någon att i morgon är en annan dag. Jag kommer inte att säga att solen kommer att fortsätta stiga upp och ner, eller att det finns fler fiskar i sjön. Det enda jag kan säga till dig är att det är okej att känna den smärta du känner. Det du känner är inte bara viktigt för din utveckling utan också helt nödvändigt eftersom det gör dig mänsklig. Jag kan heller inte säga att det snart kommer att kännas bättre, men jag kan säga att det kommer att kännas bättre – så småningom. Det enda du kan göra just nu är att låta det ta tid. Ta all den tid du behöver. Oavsett om det tar en månad eller ett år; känn vad du behöver känna och läk dig själv på rätt sätt. Att stoppa huvudet i sanden läker inga sår.

Det är svårt att handskas med ett krossat hjärta, men jag tror att vi behöver ta oss igenom alla de faser som kommer med sorg. Du gråter och skriker och agerar patetiskt. Du kanske struntar i att duscha och ligger i sängen i flera dagar. Du tycker synd om dig själv. Du blir irriterad för minsta lilla och stöter bort människor i din närhet. Du gråter i sängen, du gråter i duschen, du gråter i bilen. Du trodde aldrig att hjärtesorg kunde kännas i hela kroppen. Du lägger skuld på den som sårade dig, du lägger skuld på dig själv. Du övertygar dig själv och andra att du mår bättre, bara för att i nästa stund höra en låt på radion som påminner dig om det du har förlorat och du får ett återfall. Du överväger att ge upp om livet. Du försöker fullständigt radera den person du har förlorat från ditt liv, för att i nästa stund försöka få tillbaka personen. Du tittar på romantiska filmer och lyssnar på kärlekslåtar. Du skriksjunger till I will survive med Gloria Gaynor. Du har dina bra dagar och du har dina dåliga dagar. Du sysselsätter dig vissa dagar och andra dagar sitter du fast i ditt elände. Du väntar på att den du har förlorat ska komma tillbaka hur orealistiskt det än kan vara.

Hur långt borta det än känns kommer du att vakna en dag och uppleva att solen skiner lite annorlunda. Att vinden för dig framåt och att det finns ett uns av vår i dina fotsteg. Du känner dig lättare. Du kommer på dig själv med att skratta ärligt. Du umgås med dina vänner och din familj igen, men skillnaden är nu att du inte gör det för att distrahera dig från annat längre, eller för att du inte klarar av att vara ensam. Du har fortfarande de där lördagarna när du gråter till The Notebook och PS. I love you och undrar om det du har förlorat någonsin ska komma tillbaka till dig. Fast den känslan håller sig inte kvar. Du vaknar på söndagen och känner dig okej igen. Sugen på livet. Lycka och glädje börjar växa inom dig. Allt som krävs är tid, styrka och tålamod.

Efter en tid kommer du att lära dig att du bygger livet idag och inte imorgon. Du kommer att lära dig att dekorera din egen själ och rå om din egen trädgård istället för att vänta på att någon ska köpa blommor åt dig. Du kommer att inse att du står ut även de dagar när känslorna är överväldigande och sorgen gör dig lamslagen. Du kommer att förstå att du har ett värde och att du är starkare än du någonsin kunnat föreställa dig. För du förstår att människor genom tiderna har flyttat gränsen för det omöjliga och öppnat sig för nya insikter. Det går att flyga. Jorden är rund och inte platt. Och du kommer att kunna älska igen.

20140220-123413.jpg

Annonser

3 thoughts on “Till dig som har förlorat någon du älskar

  1. Hej Cecilia!

    Jag hade och HAR en stor önskan om att 2014 skall bli best year ever med fokus på hälsa i flera avseenden. Eller som du så fint uttrycker det ”inifrån och ut” eller ”kapten på min egen båt” 🙂

    Året har dock inte börjat så väldigt strålande…. Det har börjat med sorg. En av våra bästa vänner dog på nyårsdagen. Det var min barndomsväns man och vi firade nyår tillsammans. Han blev 43 år… Vidare har min mamma varit rejält sjuk med sjukhusvistelse och nu är det min farmor som inte är pigg. Vi kommer bara få rå om henne en kort, kort stund till…

    Jag funderar på hur mycket orkar en människa egentligen? Och du vet det där uttrycket ”everyting happens for a reason”…. Vad är det jag skall lära mig av allt detta tråkiga? Vad kan det vara för gott med all denna sorg och att jag faktiskt också förlorar nära och kära? Och hur handskas jag med mitt liv? Slösar jag bort det? Gör jag alla de där sakerna som JAG vill? Och rädslan för döden….

    Det var ändå en tröst att läsa din rader och jag vet ju, med huvudet, att det kommer att gå över. Det kommer att kännas bättre och bli hanterbart… Jag vet också att det känslomässiga tar tid.

    Tack för att du delade med dig av det här inlägget, Cecilia! Det gör skillnad 🙂
    /Jennifer

  2. Ping: När en kvinna blir riktigt förkyld… | prilladonna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s