Jag tänker vara kapten på den här skutan hela vägen fram

Jag har faktiskt inte tänkt på att det nästan är en vecka sedan jag sist var på gymmet. I helgen var det träning på BBC och i tisdags sprang jag. Det är väl förvisso ett fint tecken på att jag inte tänker på exakt hur många pass jag tränar utan att det går lite mer av sig själv. Ibland mer, ibland mindre. Det känns stabilt och balanserat. Att jag inte varit på gymmet på ett par dagar gjorde att jag nästan kände mig lite pirrig i morse. Extra fint kändes det med det nya träningsupplägget. Dels är det mer spring i schemat men också andra övningar på gymmet. Dessutom är en favorit tillbaka: t-bar rodd. Aj löv that övning. Man får riktigt fin kontakt tycker jag. Det blev ett bra pass och jag kände mig endorfinfylld och glad när jag cyklade hem. Idag ska bli en bra dag.

20140320-093603.jpg

Igår sammanställde jag en att göra-lista fram till studentveckan vecka 24. Jag blev nästan gråtfärdig. Trots att jag har sänkt ambitionsnivån avsevärt och verkligen inte lagt in så många uppgifter som jag brukar är rättningsbördan stor. Det känns sannerligen inte som att min arbetsbörda är rimlig för tillfället. Det stressade mig något oerhört, och jag blev liksom på dåligt humör. Jag bestämde mig för att jag fick sura ihop en stund igår kväll men att jag skulle strukturera upp situationen på hållbart sätt idag. Situationen blir inte bättre om jag surar och hetsar upp mig. Det gör mig enbart mer stressad och på dåligt humör. Det är inte vad jag vill. Vad jag vill är att känna att jag gör mitt jobb, men att jag håller ihop. Det innebär att jag medvetet prioriterar bort vissa saker och faktiskt sätter ner fötter på min arbetsplats. Är det något jag har lärt mig sedan när jag var väldigt nära att kliva in i den där berömda väggen är att jag jobbar för att leva, jag lever inte för att jobba. Därmed känner jag mig på bättre humör idag. Jag vet att det är en tuff tid som väntar med nationella prov och inlämningar och betyg som ska sättas. Men jag är inte ensam. Jag är långt ifrån ensam. Arbetssituationen är precis densamma för många lärare i det här avlånga landet. Om jag ser till att ha rätt mental inställning under den här perioden och planera mina dagar på ett hållbart sätt kommer våren att kännas bättre än om jag tänker negativt och bara skenar på i en väldig fart. Det är, för mig, att vara kapten på skutan och det tänker jag vara hela våren. Hela vägen fram.

Annonser

8 thoughts on “Jag tänker vara kapten på den här skutan hela vägen fram

  1. It’s all about attitude. Vet precis hur det känns, att aldrig räcka till. Eller åtminstone känns det som att man aldrig räcker till, att man aldrig är i fas. Du får tänka på dina drömmar när det känns tungt, och att det kommer vara så värt det i slutändan. Är imponerad av din struktur och din ”kontroll” (gillar eg. inte det ordet) över tankarna. PS: Nationaldagen är en fredag och om du vill komma till Uppis fre-sön så vore det grymt kul! 🙂 Kram!!!

    • Det handlar ju om rätt attityd ja. Att hitta drivet i det som är svårt och tungt, och att faktiskt göra det som också är tråkigt (även om det tar emot en väldans massa ibland! Jag fokuserar på målet, på drömmarna – det är vad som driver mig framåt. Jag är stolt över att jag har lyckats skapa en struktur på tillvaron. Det hjälper mig på många sätt.

      Jag ska se över min planering där i juni, men det känns som att Uppis får sig ett besök då 🙂 KRAM!

    • Det känns bra att jag har lärt mig ”läxan”, men jag försöker också hela tiden att jobba för att inte hamna där igen. Vissa dagar är det ofantligt svårt. Jag har tendens att (som många andra) vilja pressa mig själv lite för hårt ibland. Då får man minsann cutta sig själv some slack som du brukar jaga 🙂 Snart kan även du träna dina muskler och glida omkring i färgglada skor på gymmet. Snart! Kram fina!

  2. Håller med dig om arbetsbördan. Arbetar ju själv också som lärare och själv vågar jag inte titta på hur det kommer att bli i maj med alla nationella prov, inlämningar i andra ämnen och betyg som ska sättas! Fast jag inte har lika höga krav på mig själv som tidigare och minskat en del på min arbetsbördan förstår jag inte hur jag ska hinna. Men precis som du skrev, sur och bitter. Men det tar bara tid och energi att vara det – lika bra att bita ihop och beta av högen. Vad jag har lovat mig själv är att inte falla tillbaka, planera, strukturera och ta hjälp av andra.
    Inspirerande läsning 🙂
    Kramar

    • Jag tror att det handlar om att tillåta sig att vara good enough. Det är inte alltid så lätt, och särskilt inte när man upplever att arbetsbördan är för stor. Men att hitta bättre struktur hjälper på många sätt och att välja att lägga energi på rätt saker är bra. Här betas det av omdömen för fulla muggar. Det finns ju en tillfredsställelse att få stryka över saker på att göra-listan 🙂

      Kram på dig!

  3. Du är allt klok du! Nu är jag inte lärare men elev och det kan ju vara nog så jobbigt haha! Jag har en stressig period med instruktörsutbildning, körkort, nationella prov osv. och kommer ta med dina kloka ord på vägen!

    • Jag vet att ni stackars elever har det hett om öronen ni också. Det är många ämnen på en gång och dessutom är det, precis som du, många som fokuserar på sitt körkort. Ta en sak i taget och tänk på att det du gör är tillräckligt bra 🙂 Det blir både mer hållbart i längden och roligare på så vis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s