Att tillåta sig att vara svag

Igår hade jag lite av en dålig dag. Ni vet, tyckte synd om mig själv. Bölade lite. Sökte tröst och jämrade mig. En behöver ju ha sådana dagar ibland, för livet är långt ifrån roligt och lätt varje dag. Bra dagar kommer med dåliga dagar, så är det bara. Vissa dagar är guldkorn. Andra dagar är smågrus som min vän Johanna skrev häromdagen. Numera hanterar jag de där dåliga dagarna på bättre sätt. Jag tillåter mig att gnälla, jag tillåter mig att fälla några självömkande tårar. Får det onda ur systemet lite. Den stora skillnaden är nog att jag inte gömmer mig. Jag flyr inte från mig själv. Istället känner jag efter, lyssnar inåt och försöker sätta ord på det som gnager på insidan. Sedan är det bra. Stopp och belägg Tjut-Berit, nu går vi vidare.

Någon sa en gång till mig att jag är svår att komma nära. Svår att lära känna. Att jag är litet reserverad och tar tid på mig när det kommer till att släppa in så där på riktigt. Det rubbade hela min bild av mig själv, för jag såg mig själv som en ytterst öppen person. Någon som berättade allt för alla. Det stämde givetvis inte, men det tog tid för mig att erkänna det. Inte minst för mig själv. Den där självkänslan ni vet. Att jag har lite svårt att släppa människor inpå livet har också gjort att jag har svårt för att ta emot tröst. För jag bestämde mig ju för en gång för länge sedan att jag skulle vara självständig. Hon som klarade sig själv. Rak i ryggen, hård på ytan. Men det är fint med människor som sträcker ut en hand och tillåter den som alltid vill vara stark att istället vara svag de där jobbiga dagarna. Människor som säger rätt saker, som säger fel saker. Som egentligen bara säger saker, som lyssnar och tar in.

Jag tycker om att livet innebär kontraster. Ena dagen dur, andra dagen moll. Det bästa jag har lärt mig det senaste året är att inte lägga ribban så högt de där dagarna när det är lite mera moll. Jag kan inte och jag vill inte kräva så mycket av mig själv de dagarna. För om jag gör det de där dagarna när hjärtat värker och sorgen skriker högt i bröstet pressar jag mig själv i en riktning jag inte vill gå. Då går jag emot mig själv, och lyssnar enbart på hon som jag har gjort mig av med; Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig. Hon som aldrig sänker garden. Som som aldrig saktar ner. Hon som alltid lever sen, aldrig här och nu. Och det är så dumt. Så ofantligt alldeles jättedumt. Därför tillåter jag mig själv numera att ha sämre dagar och jag tillåter mig att ta emot tröst. Och visst mår jag bättre efteråt. För jag behöver inte klara mig själv i alla lägen. Jag behöver inte vara stark och uppåt och pepp på livet varje dag. Jag får också vara svag och liten och helt enkelt luta mig mot andra när det blåser lite för mycket. Sover en sedan på saken kan en vakna upp till en ny härlig dag. En dag när solen skiner och frukosten smakar gott och träningspasset blir så där svettigt och härligt och rätt igenom bra. En dag när en har rätt attityd, rätt mental inställning. Rätt, rätt, rätt. Och idag mår jag bra och jag tror att jag mår bra för att jag tillät mig att inte göra det igår. Ibland kan det vara så himla enkelt. Igår hade jag smågrus i ögonen och idag samlar jag fickan full med guldkorn. Det är precis så livet måste få vara. Lite upp och lite ner, lite fint och lite fult.

Annonser

4 thoughts on “Att tillåta sig att vara svag

  1. Jag vet inte jag. Vänjer mig aldrig riktigt vid moll, fast jag borde ha gjort det för länge sen. Tror alltid att det är för alltid. Reagerar på det. Men ska tänka mer som du! Kram!

    • Första känslan kan ju vara att det ska vara för alltid. Ibland kan jag bli chockad av sorgen som tränger sig på. Blir förvånad och upprörd. Fast sedan handlar det nog bara om att landa i känslan och låta sig känna det man känner. Jag har jobbat mycket med att våga vara i ångesten och det är viktigt för mig att tänka på samma sätt när det kommer till sorg. Att vara i den, känna den och göra något av den. Jag tror att det går att göra skillnad om man tillåter sig att må dålig men att faktiskt sedan släppa taget om det som gör ont. Att tänka rätt är bra grejer. Inte alltid så enkelt, men bra grejer. KRAM!

  2. Så vackert beskrivet! Det är i det svåra och tunga som jag hittar ny kraft. Det är skönt att vara liten och låta tårarna rinna, att komma till insikt och sova på saken 🙂
    Kram

    • När man väl lär sig att det går att hitta styrka i det som är svårt kan man växa sig starkare. Motgångar gör oss starkare, bara vi vågar möta dem och se vad som finns på andra sidan. Och att sova på saken; det är bra grejer det 🙂 KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s