Om tanden som blev min akilleshäl

Jag älskar människors olikheter. Jag älskar att ingen är den andre lik. Att vi har olika skavanker och småsaker som särskiljer oss. Men, jag har inte alltid älskat mina egna skavanker. De där som gör mig till mig. Det har tagit mig nästan trettio år att acceptera mig själv för den jag är. På insidan, på utsidan. Och det är märkligt det där. Hur vi kan beundra och betrakta andra människors små egenheter medan vi urholkar oss själva för att inte skilja oss från mängden. Att vara precis som alla andra är tyvärr något alltför många strävar efter. Vi gör om kroppsdelar. Tar bort, förminskar och förstorar. Det är synd. för om alla strävar efter samma ideal försvinner allt det unika med våra kroppar. Alla egna uttryck vi har, det är ju så fantastiskt.

För en tid sedan fick jag frågan varför jag aldrig ler med öppen mun. Mitt svar blev väldigt ärligt och jag har sedan dess funderat otroligt mycket på det. Hen, som ställde frågan, menade att jag har ett fantastiskt leende och att jag strålar (alltså, tack av hela mitt hjärta!) men att jag på något sätt ändå inte ler på riktigt. Det kändes både smickrande och lite obehagligt, det ska erkännas. Att jag strålar är en komplimang jag gärna tar emot, men att det kan uppfattas som att jag inte ler på riktigt kändes lite svårare att förklara. Men svaret på frågan är väldigt enkelt: jag har inte en perfekt tandrad, och jag vet att jag redan i tidig ålder fick det påpekat för mig. Människor har ju tendens att kommentera andras utseende och min tand har väl helt enkelt blivit något som andra har uppmärksammat. Det behöver inte vara så att människor som har kommenterat det genom åren har gjort det för att såra mig, men eftersom jag utvecklat ett förakt mot min mun upplevde jag det alltid som kritik. Jag har aldrig uppfattat det som att någon såg det som ett unikt uttryck. Ett uttryck som bara var mitt.  Jag lärde mig helt enkelt att inte le med öppen mun för att jag skämdes. Den lilla sneda framtanden jag har i munnen kändes som en defekt jag aldrig skulle lära mig att leva med.

Men, frågan och mitt svar på den gav mig insikten att jag inte bara har lärt mig att leva med tanden utan att jag faktiskt tycker om den. Den där tanden som brukade vara min akilleshäl är inte längre det. Djupa sår läker svårt, det vet jag att ni vet. Fast sår läker mycket saktare om vi inte jobbar med det som gör ont, om vi inte accepterar situationer för vad de är. För mig blev en sned tand (som är en alldeles världslig sak!) ett problem jag allra helst ville gömma undan. Det var ju enkelt att stänga käften liksom.

Jag vill leva som jag lär. Om jag säger till dig att du är vacker precis som du är, känns det också viktigt för mig att visa att jag är vacker precis som jag är. Att jag duger och accepterar mig, precis som jag är. Raka tänder, sneda tänder – vad spelar det för roll? En sned tand definierar inte mig som person. Inte på något sätt. Jag har länge, länge önskat mig en perfekt tandrad. En tandrad som gjorde det möjligt för mig att le med hela munnen och faktiskt stråla ut all den glädje och kärlek jag vill ge till andra människor. Men snälla, det är ju bara att öppna käften. Och vet ni? Jag vill inte ha en perfekt tandrad. Jag vill ha min tand precis som den är. För den gör mig unik och den charmiga lilla skavanken är inte något jag ”vill lära mig att leva med” utan det är en liten del av mig som gör mig till mig. Något jag accepterar för att jag är jag och för att jag är vacker precis som jag är.

20140322-152929.jpg

Annonser

16 thoughts on “Om tanden som blev min akilleshäl

  1. Men hallå, vad bra! Jag känner igen mig i det där. När jag var liten fick jag kommentaren att jag hade stora lår, och sedan dess har jag ALLTID tyckt det oavsett hur smal jag varit om dom. Bedrövligt ändå att en sådan pass liten kommentar kan ge komplex så himla länge.

    • Jag tror att vi bär med oss mycket onödigt genom livet. Det blir liksom en vald sanning på något sätt. Men istället för att välja en sanning som andra människor har gett oss tror jag att det är viktigt att vi väljer vår egen sanning. Att se på sig själva på ett snällt sätt och acceptera sig själv som man är.

    • Jag förstår att det är något som sitter i länge. Det är så dumt att människor har behov av att kommentera andras utseende. Det leder bara till att vi jämför oss en himla massa och det tycker jag känns onödigt. Du är fin, precis som du är!

  2. Åh… jag tycker du har så fina tänder ju! Och tro mig, jag har spanat in dem. Tänder är nämligen MIN akilleshäl också eftersom det ser ut som att man hällt in en påse tänder i min mun, stängt igen den och skakat om. Typ. Det är faktiskt det enda komplex jag håller kvar i och inte kan komma över. Därmed även en enorm fascination (besatthet…) för andra människors tänder :-). Du har ett väldigt vackert leende och en jättefin tandrad tycker jag. Och jag vet att jag borde lära mig att tycka detsamma om min men jag kan inte.

    • Tack för komplimangen 🙂 Jag vet verkligen hur svårt det kan vara och är att komma över komplex man har. Egentligen finns det nog inget bättre sätt än att bara lära sig att acceptera sig själv som man är. Det låter ju så väldans enkelt, och det är det inte men jag tror att acceptans är lösningen. Många gånger är det ju dessutom så att våra komplex är sådant som andra nödvändigtvis inte ser eller bryr sig om, även om tänder givetvis kan vara en sådan sak som andra lägger märke till. Men jag tänker; äsch! Så här ser mina tänder ut och jag gillar dem som de är. En dag hoppas jag att du också tänker så 🙂 Du har ju också ett väldigt härligt och genuint leende!

  3. Åh, jag blev alldeles tårögd när jag läste detta. Så fint att du har kommit över ditt komplex, du är jättevacker och dina tänder är fina! Tråkigt med Barbie-kloner, det värsta jag vet är sådana dära porslinsfasader á la Hollywood, äckligt vita och jämna.
    Har själv mängder av skavanker, har inte kommit över alla än, men känner oftast bara FUCK IT! Det är såhär jag är skapt och jag har massa vackert också. Tråkigt att vi ska påpeka varandras ”brister”, istället för att glädjas åt varandras olikheter.

    • Tack snälla S för din kommentar. Jag suger åt mig som tusan! Vi har ju alla skavanker och charmiga små brister, och det är ju på många sätt dessa saker som gör oss till dem vi är. Så precis, tänk ”fuck it” och acceptera dig själv precis som du är. Jag tror att människors behov av att påpeka brister hos andra oftast handlar om att man vill lindra sina egna skavanker. Som om det får en att känna sig lite bättre på något sätt. Jag älskar människors små egenheter och kan verkligen betrakta dessa med stor beundran. Så därför tänker jag se mina egna små unika saker på samma sätt. Det gör livet lite enklare att leva 🙂

  4. oj! vilket sammanträffande! kom in på din blogg pga att jag kanske har PCOS, har förmodligen även IBS och ser nu att du har en exakt likadan framtand och tandrad som jag har 😉 herre min tid! tyckte det var lite ”roligt” ;D vi är rätt så unika iafl 😉

    • Haha, men vilket sammanträffande! Ibland är världen bra konstig 😉 Har du fått någon diagnos på PCOS eller varför tror du att du kanske har det? Och IBS, är det utrett?

  5. Bästa och finaste bilden jag sett på dig! Har alltid tyckt att ”något saknas” när jag sett bilder på dig, men har inte fattat vad det skulle vara – förräns nu..! Den där inbjudande öppenheten när man ler med hela ansiktet, det leendet smittar! 🙂

    • Tack snälla! Jag tror att man vågar vara sig själv på ett annat sätt när man verklige accepterar sig precis som man är. Och jag hoppas att mitt leende kan smitta av sig på andra 🙂

  6. Ping: Våga vara du | En träningsblogg och lite till

  7. Tack för dina ord! Brottas själv med en sned framtand som ofta påpekas av andra. Lättpåverkad som man är skapas ett slags självförakt mot en del av mig själv som inte är ”perfekt”. Har funderat på att skaffa osynlig tandställning för typ 30.000 men någonstans hindrar jag ju mig själv för det är nog fan inte värt det. Jag vill älska mig själv precis så som jag är. Sned och allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s