Veckans inspirationskälla: Wendela

Mitt i veckan-pepp står på dagens agenda. Jag är så himla glad över att motivationsserien Människor som inspirerar äntligen är igång igen. Det är en ynnest att få lyfta dessa inspirerande människor. Den här veckan är det Wendela Winglycke som står för inspirationen. Wendela är en tjej som jag har spanat in på gymmet och sedan insett att jag har väldigt mycket gemensamt med. Wendelas historia handlar mycket om att själv ta befälet över sin egen livssituation och att skapa förutsättningar för att må bra. Hennes historia är ett utmärkt bidrag till att lyfta att kost och träning är positiva aspekter i livet. Läs och njut!

image(2)

Mitt namn är Wendela Winglycke och jag är en 22-årig träning- och kost… Hmm, beroende? Narkoman? Tokig? Jag älskar i alla fall att träna och brinner för att inspirera andra till en bättre livsstil och kosthållning. Jag bor i Vimmerby med min älskade sambo Pontus som är lika träningstokig som mig. Jag arbetar för tillfället med barn på en grundskola men har planer på att till hösten ta första steget till att förverkliga min dröm och börja studera hälsovetenskap.

Idag styrketränar jag sex dagar i veckan. Mest fria vikter. Jag började styrketräna i januari 2013 efter flera övertalningsförsök från min pojkvän. Jag hade precis kommit hem efter tre månaders backpacking i Asien med mina tjejkompisar och så lång tid av restaurangmat och ingen motion satte sina spår. De sista veckorna åt jag i princip bara snabbmat eftersom det var omöjligt att få i mig den inhemska indiska maten som allmänt känt kan ge lite lätta matförgiftningar(!) Jag kom hem svullen, vätskefylld, grinig och cravade skräpmat. Jag hade tidigare varit noggrann med maten, men inte med träning, och under en så lång resa med begränsade möjligheter tyckte jag att det var svårt att hålla en sund kost (men jag kan lova att jag hade försökt göra lite annorlunda idag). En dag när jag var sur och jobbig fick min pojkvän lite nog och tvingade ut mig på en löparrunda och jag kom tillbaka på lite bättre humör. Några dagar efter det följde jag med till gymmet och tyckte det var roligt trots den extrema träningsvärken jag fick. Jag följde med några gånger till och till en början tyckte jag att det var ett bra sätt att umgås på, att göra någonting tillsammans och det var av den anledningen jag började träna.

image(1)

Anledningen till att jag fortsatte var helt enkelt för att jag blev fast. Det blev en vana, och snart hade jag kommit över gränsen där det var jobbigt att gå till gymmet. Det blev en livsstil och idag är det en så stor del av mitt liv att jag nästan identifierar mig med träningen. En stor anledning till varför jag orkade fortsätta och fortfarande håller i utan större svackor var för att min pojkvän verkligen tog sig tid till att visa mig ordentligt hur övningarna går till och pushade mig till att hela tiden lyfta tyngre. Utan honom hade jag fortfarande stått kvar på ruta ett utan resultat – och utan resultat tappar väl alla motivationen till att fortsätta? Idag kan jag inte tänka mig att leva utan träningen och de flesta av mina val jag gör i livet kan jag återkoppla till min träning och kost – min hälsa.

Sedan jag började träna har min livskvalitet ökat drastiskt. Att bli tightare, få mer muskler och mindre fett på kroppen är en stor del av träningen och jag ska inte hymla med att jag inte tränar för att vara snygg. Självklart älskar jag den förändringen som min kropp har genomgått och jag har stora mål för framtiden. I början låg mitt fokus på att bli smal, smal och smal, vilket jag tror många tränande unga tjejer fokuserar på, men idag ligger istället mitt fokus på att bygga muskler och bli av med lite mer kroppsfett. Att vara bekväm i min kropp och nöjd med vad jag hela tiden åstadkommer (in progress, jag är inte klar ännu och kommer nog aldrig bli) gör mycket för mitt välmående. Men det är ju inte allt. Att träna är ju som sagt en livsstil för mig, och jag vågar nog lova att jag aldrig kommer sluta träna. Hälsofördelarna är många och att vara stark har bara fördelar i vardagen. För mig är ändå det största hälsovinsten den psykiska hälsan. Att ta hand om sig själv, sköta kosten och träna regelbundet är den överlägset bästa antidepressiva medicinen som finns. Jag tror på helheten i livet och för att bli komplett behöver du ta hand om alla delar och hitta en balans emellan dem. Det räcker inte att träna om du fortfarande varje dag väljer att äta sådant som din kropp inte vill ha och inte mår bra av.

image

Det som motiverar mig till att fortsätta träna är helt klart mina mål. Jag har ett klart och tydligt mål uppsatt för mig själv av hur jag vill se ut, hur jag vill må och vad jag ska göra med det. Det är inte alla dagar jag orkar fokusera på de målen och ibland kanske jag till och med glömmer bort det, men jag har en vana att alltid gå till gymmet. Jag tänker aldrig längre tankar som “Ska jag verkligen gå till gymmet idag, jag orkar inte” utan jag bara gör. Vissa dagar har jag riktiga superpass och vissa dagar vet jag knappt vad jag gör där, huvudsaken är att jag i alla fall att jag tog mig dit. Men när kroppen fysiskt säger nej, är det också viktigt att ta sig tid till att vila och att inte få dåligt samvete för det.

Jag tror också att det är viktigt att vara även sin egen inspiration. Att se sin egen utveckling är en motivationshöjare, det är lätt att fastna och inte se sina egna framsteg och därför är bilder viktigt. Vågen visar en siffra som är helt missvisande om du inte aktivt försöker gå ner i vikt. Så länge du inte har överflödiga kilon, SKA du som styrketränar gå upp i vikt. Jag började tidigt ta bilder i spegeln på mina små framsteg och ju längre tiden går desto större blir skillnaden. En annan viktig del för att både hålla motivationen uppe och att få resultat är att sköta kosten. Jag älskar att träna, men min stora passion är kost. De gånger jag känner mig deppig och omotiverad kan jag i nästan alla fall koppla till att jag har misskött kosten dagarna innan. För mig är förhållandet till mat den stora utmaningen och jag jobbar hårt på att hitta balansen. Jag är uppväxt i en familj där vi inte alltid åt så bra, men tyvärr ganska vanligt för en svensk barnfamilj. Vitt bröd med Lätta margarin, diverse halvfabrikat, panpizzor, en kaka efter maten, pasta, färdiga såser och ALLTID smågodis på helgen. Det är inte så konstigt att jag gick dubbelvikt hem från skolan varje eftermiddag och gjorde regelbundna besök på vårdcentralen där jag inte en enda gång träffade en läkare som frågade vad jag åt till vardags.

När jag var 17 år gammal tog jag saken i egna händer och ordnade inte bara upp min kost, utan hela mitt liv. Helt plötsligt en dag orkade jag inte gå upp ur sängen, jag hittade ingen mening med livet och min självkänsla var nere på botten. Det här var starten på flera år av svajande fram och tillbaka, men med blicken hela tiden riktad framåt. Två steg fram och ett steg bak. Ganska direkt åkte jag till en kursgård där jag fick professionell hjälp av erfarna terapeuter med att ta itu med mina barndomsminnen – tiden då grunden för en människas personlighet och syn på sig själv och omgivningen läggs. Jag hittade verktyg för att komma upp ur depressionen och kunde börja se mig själv på ett nytt sätt. Jag ska inte säga att allt löste sig direkt, men när jag efter veckan på kursgården trillade ner i mörkret (och när jag fortfarande gör det, dock väldigt sällan) har jag helt andra verktyg för att ta mig upp själv. För faktum är att jag själv är den enda som kan ta mig upp ur den där mörka hålan. Vi kan aldrig lägga ansvaret på någon annan att göra oss lyckliga, utan det är helt och håller vår egen uppgift. Och först när vi är lyckliga i oss själva kan vi vara lyckliga tillsammans med en annan människa.

image(3)

I samma veva började jag även mixtra med kosten och började förstå hur kosten hänger ihop med både det fysiska och det psykiska välmåendet. Jag tror stenhårt på att det finns en antidepressiv kost som tillsammans med träning är ett bra piller emot depression. Om jag skulle beskriva mitt sätt att äta skulle jag säga att jag äter medvetet. Jag är väldigt intresserad av vilken funktion maten jag stoppar i mig har och vad för effekt den har på min kropp. Utifrån det kan jag göra bra eller mindre bra val, utan att få en överraskning av hur kroppen reagerar. Jag vet att jag inte mår bra av gluten, mjölkprodukter och socker och därför undviker jag det. Jag vet att min kropp mår bäst av kyckling, grönsaker, kokosolja och avokado och därför försöker jag äta mycket av det. Men det är svårt, för mig är att komma iväg till gymmet och genomföra ett träningspass lätt som en plätt om man jämför med att hålla en bra kosthållning. Jag utvecklade tidigt ett sockerberoende och sug efter dåliga och raffinerade kolhydrater och att efter 20 år försöka avgifta kroppen från dessa ämnen är riktigt svårt. Det tar tid och målmedvetenhet och jag har trillar ner i många fallgropar på vägen. Idag har jag kommit så långt att jag själv kan välja mina tillfällen då jag äter något onyttigt, det är väldigt sällan jag kommer på mig själv med att sitta med en bulle i handen utan att veta hur den hamnade där. När jag gör de sämre valen är jag fullt medveten om vilka konsekvenser det ger mig. När det kommer till kost använder sig många av uttrycket “lagom är bäst” vilket jag inte alls håller med om. Lagom är inte bäst, utan det bästa är givetvis att äta 100 % av den mat kroppen är byggd för att äta och jag avundas alla som har den disciplinen.

Vilka tre konkreta tips har du till den som vill komma igång med sin träning och hålla motivationen vid liv?
1. Sköt kosten, ät ren och naturlig mat. Viktigt för tjejer är också att äta ordentligt, då min erfarenhet är att vi generellt sätt är rädda för att äta och för att gå upp i vikt. Träning förbränner mycket energi och då måste vi också äta mer energi för att den enkla ekvationen ska gå ihop sig.

2. Lär dig tekniken ordentligt från grunden. Det är viktigt att göra rätt för att få resultat och bli motiverad till att fortsätta.

3. Träna alltid på det sättet som känns bäst för dig. Träna själv om du vill, på så sätt hänger du inte upp din träning på någon annan. Det är okej att vara självisk. Min träning är min egen stund av meditation och ibland när jag själv vill delar jag det med någon annan.

Jag har flera olika mål med min träning. Först och främst vill jag vara stark och muskulös. Jag vill vara sund och jag vill att det ska synas ända från insidan och ut. Ett annat mål jag har är att någon gång tävla i en fitnesstävling, men med tanke på alla de förberedelser som krävs får det ta den tid det vill. För att jag ska utvecklas i min träning tycker jag att det är viktigt att hela tiden höja nivån och förnya mina mål. Eftersom jag styrketränar är vilken vikt jag orkar lyfta i en specifik övning en bra måttstock på om jag utvecklas eller inte. Och det är viktigt att våga försöka sig på nya vikter och att utmana sig själv. Variera träningen och prova nya övningar som kan ge ny inspiration och träningsvärk i nya muskler. Se ett träningspass som ett stort smörgåsbord (glutenfritt helst 😉 ) där du kan välja och vraka bland alla möjligheter som finns.

 

 

Annonser

3 thoughts on “Veckans inspirationskälla: Wendela

  1. Heja dig Wendela! Bra skrivet och jag tar till mig 🙂 Bra val av människa som inspirerar Cilla!
    Kram Jessica på Roxx 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s