Veckans inspirationskälla: Beata

Wopp wopp, mitt i veckandagen onsdag är här och äntligen är det dags för ännu ett inlägg i motivationsserien Människor som inspirerar. Hur tycker ni att det har varit so far? Det vore lite kul med input från er läsare. Idag är det, för mig, en mycket speciell person som agerar veckans inspirationskälla. En kvinna jag beundrar på många sätt och som jag är både glad och tacksam att jag har fått lära känna: the one and only Beatatjata. Jag har hängt på Beatas blogg sedan starten 2011 och fascinerades inte bara av det hon skrev om utan hur hon skrev. Beata har stor dos humor och har ett mycket speciellt sätt att uttrycka sig på. Vi träffades IRL förra våren och hon är precis så där mjuk och rolig och fin i verkligheten som hon verkar vara på bloggen och på Instagram. Så kära läsare, tillåt dig att peppas och inspireras av tokkloka och görsketaroliga Beata.

beata

Hello och välkommen in the house till Beatatjata! 35-årig göteborgska som flyttat med man och barn till lilla Mullsjö några mil från Jönköping. Du har valt att intervjua dig själv… Varför?
Jo, det passar min smått narcissistiska personlighet rätt bra. Dessutom är det lättare att svara på frågor än att bara skriva rakt upp och ner plus att jag får leva ut min bästa underhålla-mig-själv-när-jag-sitter-på-toaletten-grej. Fast då hade intervjun förstås varit på engelska och jag hade låtsas att jag var en rätt tjusig filmstjärna eller betydelsefull på något sätt.

Intressant… Betyder det att du INTE finner dig själv betydelsefull i ditt verkliga liv?
Klart jag är, fröken hobbypsykolog. Både för mig själv och mina nära och kära. Och det för mig oooosökt in på den livsstilsförändring jag gjort för att verkligen leva mitt liv så bra som möjligt.

Ja, jag vet ju att din livsstilsförändring startade för drygt tre år sedan men givetvis började resan långt innan dess. Börja från början!
Om jag ska hoppa över hela spermie-möter-ägg-tycke-uppstår-grejen så kan vi hoppa till vuxen ålder. Jag bantade då och då trots att jag var helt normalviktig. Tyckte alltid jag var tjock. Tränade aldrig, det har jag aldrig gjort och fysisk aktivitet har aldrig varit så högt rankad i min familj. Mer körsång och pianolektioner liksom. Så typisk jojo-vikt under många år. Gjorde små punktinsatser till att börja träna men aldrig något beständigt. Samma upp-å-ner-kurva följde med in i äktenskapet och första graviditeten och tiden efter.

Graviditetskilon ja. Såna har man ju hört talas om.
Ja, men mina kilon är definitivt mer chipskilon. Jag var lite överviktig redan när jag blev gravid, och gick inte upp så mycket under graviditeten så det är ingen förklaring.

Okej, hoppa fram till The Moment då. När du liksom fattade att saker måste förändras.
Hösten 2009 jobbade jag mig i rask takt mot Väggen. Jag blev till slut sjukskriven och omgående sjuk i influensa, vilket utvecklades till lunginflammation och jag tillbringade tre veckor sängliggandes (så sängliggande man KAN vara med en 3,5-åring i huset). Jag insåg då att jag måste göra något om jag ska orka med mitt liv. Orka vara mamma och fru. Jobba och göra alla härliga saker som jag gillar. Jag visste att jag behövde bli hälsosam och att jag behövde komma upp ur soffan. Den perioden, våren 2010, ser jag som mitt aha-moment men det dröjde ytterligare ett år innan jag kom igång på riktigt, av den enkla anledningen att bebis nummer två var på gång.

I december 2010 föddes Liten och du firade med femtielva kexchoklad och ostmackor tills det sprutade ur öronen. Hur passade det in i din strategi?
Jag var hungrig, och äntligen fri från extremt illamående, så jag åt allt jag ville ett tag men den 1 februari 2011 gick startskottet för Post Baby Shape Up, och det i sin tur ledde till bloggens start några månader senare. Jag gav mig ett år till att gå ner till en hälsosam vikt, få in en fungerande träningsrutin och hitta en bra livsbalans.

Spoiler alert: Du lyckades!
Japp! I februari 2012 hade jag gått ner 20 kilo (från 90 kg till 70 kg, jag vägde typ 86 kg innan graviditeten) och tränade regelbundet – frivilligt! Det är nog den konstigaste förändringen av alla. Att jag tränar frivilligt. Det tycker alla som kände mig innan jag blev träningsfreak. Då visar jag dem hur det ser ut när jag försöker göra armhävningar så blir de lugna igen.

Ytterligare två år har gått sedan dess. Du väger fortfarande cirka 70 kg och tränar fortfarande regelbundet. Frivilligt. Vad är hemligheten?
Det finns ingen secret formula. Det gäller bara att gräva fram den där viljan inom sig. Viljan att förändra en situation man inte trivs med och ersätta den med något bättre. Jag lever ett helt vanligt liv. Två barn, en man (vem hinner fler?), hus med försummad trädgård, jobb i Jönköping. Jag älskar verkligen att träna och gör det gärna men ibland sätter sjukdomar, sömnbristen, stressen eller lättjan käppar i hjulet. Jag älskar också att äta och gör även det gärna (och min kosthållning inkluderar fortfarande både kexchoklad och ostmackor). Jag har ingen deffad superkropp. Men jag har en superkropp. Jag började på minus och leker nu med skivstänger. Jag är reumatiker men så gott som värkfri. Och här passar det så bra med den här bilden. Jag tog den vänstra för att skicka till min dåvarande online-PT. Jag behövde visa att jag inte kunde göra utfall utan att ha stavarna för att komma upp igen. Jag kunde vare sig hålla balansen eller var stark nog för att komma ner djupt. Den högra bilden tog jag i helgen, efter en löptur (som jag, in the spirit of keeping it real, får erkänna gick extremt långsamt) och ett kort yogapass. Utfall med vikter tillhör vanligheten numera. Jag ramlar nästan aldrig.

beatatjata1

Så. Rosa moln och lugna gatan alltså?
Eeeeh. Nej. Så klart. Bilden blir lätt skev även om jag försöker keep it real. I höstas jobbade jag mig mot Väggen igen. Samma visa, trots att jag ”vet bättre”. Sjukskrivning och komma till insikten att nej, jag är inte klar. Jag är inte immun. Det har varit en skitvinter på många sätt. Depression och sjukskrivning. Otaliga förkylningar. Måååånga påsar tröstchips som gör att vårkläderna sitter tajt. Och samtidigt inser jag att det finns en viktig lärdom här. I mina ljusa stunder är jag rackarns stolt över mig själv. I mina mörkare stunder, not so much. Jag är människa.

Men snart ska du ta tag i dig själv va? Verkligen styra upp kosten och satsa järnet på gymmet? Bli riktigt läcker musklig, utbilda dig till PT eller kanske börja tävla i styrkelyft… Eller?
Nej. Jobbmässigt är jag precis där jag vill vara. Vad gäller träningen vill jag fortsätta utvecklas, variera mig, ha roligt. Min kropp är starkare än någonsin tidigare även om min 7-årige systerson tar mig i armbrytning. Den har burit ett par människor på insidan och nuförtiden klänger de ofta på utsidan. Jag har mjuka kurvor och kantiga delar. Vissa saker är mer påverkade av gravitationen än andra men jag skrattar lika högt som jag alltid gjort. Jag har bytt ut 100% av min garderob till kläder i typ storlek 38-40 (till ungefär 150% av min inkomst de senaste åren). Om Captain America kommer och säger att jag får låna hans muskel-maskin så hoppar jag in innan ni hinner säga ”serietidningsmuskler räknas inte” men tills dess kör jag på och drömmer om nyttiga chips som smakar exakt som ranchchips.

Okej, men om du ska sammanfatta då med några enkla punkter till vår publik. Beatatjatas bästa visdomar.
Kan jag, kan inte bara du utan även din 87-åriga mormor med ögonbindel och händerna bakbundna.
Balans är bra men om du tappar den och ramlar så kanske du hittar något roligt på marken och det är ju kul. Glöm inte bort att du är en vanlig människa (det är i och för sig en sång som jag inte skrivit men den får vara med ändå).

Faktaruta:
Namn: Beatatjata. För att det rimmar och UnderbaraClara skrev att det är bra med ett bloggnamn som fastnar och det här har liksom hängt med sedan barndomen så nog har det fastnat alltid.
Ålder: 35 år. going on 36. Inte under några omständigheter en ungdom längre. Kompenserar med att vara superfjortis i bok- och tv-val.
Familj: Barnafadern, döttrarna Stor 8 år och Liten 3,5 år.
Tränar: Styrka på gymmet, funktionellt hemma, yoga och liiiite löpning. Tre eller fyra eller fem gånger i veckan. Eller noll när dagisbacillerna fattat greppet.
Äter: Så klart.
Gillar: Böcker, tv-serier, sömn och kombinationen chips och kexchoklad.
Gillar inte: Björkar, jag gör slut nu. Det är inte jag, det är ni.

 

Annonser

8 thoughts on “Veckans inspirationskälla: Beata

  1. Den där Beata verkar allt vara en hyvens prick. Jag blir nästan lite kär.

    Signatur
    Egocentrisk much?

    (tack för att jag fick vara med i din fina serie!!)

  2. Ping: Dagens lunchtips | Beatatjata

  3. Hej!! Har följt din blogg ett litet tag nu och tycker verkligen detta med Människor som inspirerar inlägg är tok bra, kul att läsa om andras vägar hur det jobbar för att nå sin väg till att må bra i livet och man inser att vägen är inte alltid spikrak och det går upp och ned..det ger både inspiration och en mer sann bild (annars när man läser bloggar kan det många gånger verka som om allt alltid är super bra och inga fall gropar finns och även fast man vet att ingen alltid kan vara 100% glad, pigg osv så inbillar man sig det…) så hoppas du kommer fortsätta med dessa ”inspirerande människor inlägg” 🙂 Ha en fin fin valborg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s