Att praktisera yoga är att praktisera tålamod. Att springa är att använda sitt tålamod

Ni undrar säkert hur jag firade min Valborgsmässoafton? Jovars det var klackarna i taket och vara uppe sent till in på småtimmarna för min del. Tjoflöjt! Fast så var det förstås inte. Jag är ju ingen partyprinsessa direkt. Att gå på tillställning och lokal då och då är absolut trevligt, men det bör ske med många veckors (helst månaders!) mellanrum annars orkar inte den här gamla 29-åringen (soon to be 30-åringen) med. Det handlar givetvis inte om ålder egentligen, det handlar om att det är ett liv jag är färdig med och istället prioriterar andra saker. Som att träna på huvudstående och tillaga en galet god middag och smutta på något glas rödvin. Eller som att somna innan klockan 23 och vakna pigg och alert på morgonen. Precis så vill jag ha det.

20140501-171032.jpg20140501-170847.jpg20140501-170856.jpg

Den här morgonen inleddes med kaffe och smutti i sängen för att ladda kroppen för en längre löprunda. Exakt hur långt jag skulle springa hade jag inte bestämt mig för, jag hade bara bestämt mig för att spräcka milen eftersom det var ett tag sedan jag gjorde. Närmare bestämt någon gång förra våren. Det visade sig att uppladdning med huvudstående och lammkött, sovmorgon och kaffe i sängen var en riktigt bra uppladdning och löprundan slutade på 12 kilometer. Ett helt underbart sätt att inleda maj månad på, tycker ni inte det?

20140501-171715.jpg20140501-133320.jpg

Även idag hade jag löparkompis med mig på rundan, alltså ingen musik i öronen. Det var riktigt skönt, och mitt knä bråkade inte. Allting har en första gång, och att springa så långt utan musik och med sällskap var sannerligen en ny upplevelse. Stundtals var jag så inne i mig själv att jag inte ens tänkte på att jag inte var ensam. Bara det känns sjukt häftigt. Två människor som springer tillsammans men som befinner sig i sin egen värld. För mig har alltid musik varit ett sätt att mana kroppen framåt. Att hitta rytm och fart i musiken som har hjälpt mig när det tagit emot. För det tar tidvis emot att springa, oavsett distans och tempo. Ännu tydligare än innan kom jag också fram till att yoga och löpning är ett fantastiskt komplement till varandra. Om yogan är ying är löpningen yang och när de får komplettera varandra blir det balanserat,  väldigt rätt liksom. Genom att praktisera yoga har jag tränat mitt tålamod. Genom att praktisera yoga har jag hittat sätt att ta mig igenom motstånd i min kropp och mitt huvud. Att springa är därmed att använda det tålamod jag har utvecklat genom yogan. När jag inte hade musiken att luta mig mot idag blev jag än mer tvungen att luta mig mot mig själv. Att stå stadigt, att använda huvudet på rätt sätt. Att släppa taget om egot, vara närvarande och låta kroppen styra tempo. Att lyssna till andetagen, upptäcka naturen runt omkring mig och fokusera på hur det känns i kroppen att springa under tiden jag gjorde det. Vissa stunder flög jag fram. Andra stunder fick jag använda det tålamod jag har utvecklat för att kunna fortsätta framåt. Större delen av löppasset infann sig det där meditativa tillståndet och det fanns ett fint samarbete mellan huvud och ben, och för varje kilometer kunde vi öka farten. Dessa 12 kilometer innebar en helt ny upplevelse för mig och det känns riktigt gott!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s