Cilla vs Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig

Hur gick det då med löpningen i tisdags? Alltså bra. Kroppen belönade mig med uthållighet och styrka efter tre vilodagar. Tempot var något bättre än förra gången, framför allt lyckades jag hålla ett snabbare tempo från början och höll det genom hela rundan. Det kändes bra. Kroppsdelar tjorvade inte och jag har ännu en löprunda utan musik och med löparkompis i bagaget. Jag börjar verkligen gilla det där med att springa ihop. Att få draghjälp på slutet när en inte tror att en ska orka de sista hundra meterna är ju guld värt. Tack för det löparkompis!

Rundan mättes upp till nästan 12 kilometer. Det var alltså ungefär så långt som jag först trodde. En bra runda att springa när jag vill springa något längre än milen med andra ord. Min första känsla var att bli besviken. Jag trodde att jag hade sprungit längre och blev nästan lite sur när det bara var 12 kilometer. Det var ju den där prestationsprinsessan som gjorde sig påmind och henne tog jag och läxade upp efter noter. Är du inte klok Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig? Hålla på och sura över att du bara sprungit 12 kilometer? Ni hör ju själva hur det låter. Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig stod där med korslagda armar och uppnosig syn. Redo för fight. Jag såg framför mig hur jag liksom gav henne den perfekta rundkicken i huvudet. Hon föll handlöst till marken. Mental knock-out. Cilla vs Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig 1-0.

Det hade varit otroligt enkelt att lyssna på den där delen av mig som sa att min prestation inte dög. Det är inte särskilt ofta den känslan kommer över mig på det sättet numera, men jag uppmärksamma ganska omgående hur naturligt det ligger för mig att klanka ner på mig själv och inte känna mig nöjd med det jag har presterat. Hade jag inte varit medveten om och jobbat med detta i den omfattning jag har gjort hade jag troligen dragits ner i känslan av att inte duga och att inte räcka till. Nu fick Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig sig en rejäl avhyvling och hon kröp omedelbart tillbaka till det mörka hål hon gömmer sig i. Självklart är jag nöjd över att ha sprungit 12 kilometer.

20140508-081723.jpg

 

Annonser

One thought on “Cilla vs Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig

  1. Hej, vilken inspiration!
    Hittade till din blogg från Lina Hassinens blogg.
    Har alltid haft kost och hälsa samt alternativa tankesätt som passion i livet. Har det senaste året börjat jobba mer än någonsin med mig själv (pga livsomvälvande händelser), framförallt andligt och mentalt..eller vad jag ska kalla det 🙂
    försöker begränsa mig från internet så mycket jag kan pga att jag känner stressen därifrån men kollar in lite inspirerande bloggar då och då!
    kul att se att det är någon som tänker som ”en annan” i närheten 😉
    Jag har även en fröken duktig på axeln som sitter och tycker och tänker en massa.
    Har dock nu mer än någonsin börjat acceptera att vi ska igenom vissa saker i livet för att komma vidare och utvecklas. Allt verkar ha en mening även om den inte visar sig på studs.
    Stor kram till dig från Lotta i Horn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s