I make shit happen

Jag har haft en period när jag har sett till att vara på jobbet mycket tidigare än jag egentligen börjar enligt mitt ramschema. Varför då kan en undra? Nu på sluttampen av läsåret med all rättning och andra aktiviteter som sker har det känts skönt att vara tidigt på jobbet. Jag är pigg på morgonen, och det är något jag försöker ta tillvara på. Jag har skrivit det förut, att jag har gått från att vilja komma senare till jobbet till att verkligen tycka om att vara på jobbet tidigt. Kanske är det åldern, kanske har jag bara insett att det är en trivsam start på dagen.

Att jag, av egen fri vilja, börjar tidigare på morgonen har gjort att jag fått planera min träning lite annorlunda. Vanligtvis har jag redan hunnit med svettlyckan och endorfinruset när min arbetsdag börjar och kan helt fokusera på livets andra bestyr under eftermiddagen och kvällen. Nu har det inte varit på det sättet en period. Jag har fått cut myself some slack några veckor och påminna mig om att jag omöjligt kan eller vill vara ett hundra procent på livets alla områden på en och samma gång. Det innebär att jag har tränat något mindre än vanligt, men att jag har lagt fokus på att träna med kvalitet. Jag har också lagt fokus på att springa något längre pass än tidigare, och det har lett till att kroppen krävt mer vila och återhämtning. Som tur är kan jag lyssna på kroppens signaler nu för tiden och tränar inte enbart för att det råkar stå i kalendern. Fast, det finns givetvis dagar jag helt enkelt har fått släpa mig till gymmet eller ut i skogen bara för att jag behöver röra på mig, fastän jag kanske hellre hade varit latmaskparasit på soffan. Jag är glad att jag har den förmågan. När kroppen behöver vila ger jag den vila, när hjärnan bara är lat och bekväm ser jag till att make shit happen.

Som idag. Idag behövde jag röra på mig. Idag kände jag att hjärnan var bekväm men att kroppen faktiskt skulle uppskatta lite svettlycka och endorfinrus. Därför tog jag mig till gymmet och sprang intervaller på löpbandet. Något jag faktiskt tycker är lika roligt som jobbigt. Alltså döroligt och döjobbigt på en och samma gång. Och Herre Jesus vad jag sprang! Jag vilade igår, och det gjorde sannerligen susen. Jag hade fin energi i kroppen och riktigt bra studs i dojan. Den där känslan när jag känner mig som en gasell på savannen ger sådan tillfredsställelse. Jag älskar, älskar att känna mig som en miljon svettiga kronor. Känslan efteråt: I make shit happen, and I am damn proud of that.

20140512-185147.jpg

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s