Veckans inspirationskälla: Annie

Vi är redan framme vid det åttonde inlägget i motivationsserien Människor som inspirerar. Så fort det går, och vilket mottagande det har varit. Jag blir alldeles varm inombords. Den här veckans inspirationskälla heter Annie och är en kvinna som inspirerar mig på ofantligt många sätt. Dels är hon en riktig klippa i köket och om ni visste hur mycket gott jag har bakat tack vare hennes kreativitet. Utöver maten som källa till inspiration har Annie och jag många gemensamma nämnare: hur vi har behandlat våra kroppar, hur vi har tyckt illa om oss själva och hur vi har gett kroppen träning som straff istället för en källa till glädje. Förutom allt detta har vi också diagnosen PCOS gemensamt. Läs Annies fantastiska inlägg och låt er inspireras av hennes styrka, hennes härliga energi och positiva attityd.

annie

Att få lov att vara med i denna serien om ”Människor som inspirerar” är en stor ära för mig och när Cilla frågade trodde jag inte riktigt det var sant – jag har ju läst serien så länge och imponerats av människorna i den – Tack Cilla!

Vem är då jag då?
En donna som alltid har älskat träning. Jag sprang innan jag kunde gå och har testat de flesta sporter i mitt liv. Levde för fotbollen i 20 år innan jag slutade – min stora kärlek då. Idag är min stora kärlek världens mest underbara man (och gymmet dårå). Lever tillsammans med honom och mina katter i vårt lilla hus, arbetar som varuhuschefsassistent, tränar, äter och njuter av livet så långt det bara går. Lever numera efter att alltid se saker positivt. Man kan hitta en ljusglimt i allt! Har gått från en fotbollstokig självsäker tjej till en brud med ett dåligt leverne – från fest, dålig mat och viktuppgång, till att svälta och missbruka min kropps förtroende till att hitta helt rätt och vara helt kär i mig själv.
.
Vart kommer jag ifrån, var vart jag under tiden och hur hamnade jag där jag är idag?
I samband med att jag slutade med fotbollen och var i ”mina bästa tjugosomething” traskade kilona på mig och jag som alltid trivts med mig började vantrivas. Jag vantrivdes vansinnigt mycket och grävde ner mig ännu mer i festande, en dålig relation och kass bakismat. Ond spiral. Dåliga vanor. Dålig mat på helgen – försökte vara ”nyttig” i veckorna – lite träning, mycket fest. Kroppen jag bodde i var inte längre min. Jag kunde inte känna igen mig själv. Med ett dåligt förhållande och en kille som behandlade mig – tja inte så himla bra, kände jag mig mest ganska obra. Och när jag skulle ta mig ur allt det där – det var då det gick så fel. Jag hade en dålig höst och skadade foten när jag spelade korpfotboll. Gick upp mer i vikt. Vågen stod på nästan 70 kg och det var inga muskler då inte. Jag träffade min nuvarande man. Jag föll som en fura och ville känna mig som en prinsessa igen. Jag ville vara snygg, jag ville må bra! Mår bra gör man ju som ”alla” tror ”bara man går ner lite” och därefter lite till och när man nått målet hittar man ett nytt mål (och ännu ett…). Jag tappade snabbt 8 kg på ett par månader fast jag inte var direkt stor. Jag mådde bara sämre – för magen som var där min vikt satt var ju fortfarande ”stor”. Jag var fortfarande ”fet”. Självkänslan var i botten, självförtroendet som gällde just kroppen likaså. Jag fortsatte tappa vikt, mer och mer.

Tjock, fet, ful – det var orden som ekade i mitt huvud. Jag åt lite fil till frukost, en clementin till mellanmål och en vattning soppa eller en grönsallad till lunch. Och jag tränade – konstant. På helgen åt jag choklad, fick ångest och tränade ännu mer. Jag försökte dölja tankarna och hur jag mådde för alla, men det mesta av mitt mående lyste igenom. Glada Annie var mest bara trötta och orkeslösa Annie. Min man har i efterhand berättat att när jag kom i en tunn, liten tajt klänning till hans födelsedag tänkte han att det var illa ställt med mig. Och det var inte så bra. Jag var aldrig så smal som anorektiskt, men jag var tunn. Jag var nere på 54 fettlösa kilo, megadeffad och megatränad. Fast det värsta är inte vikten eller fettlösheten. Det är tankarna – att alltid, alltid, alltid tänka på mat. Att aldrig kunna äta ute bland folk. Att skämmas och behöva bortförklara sig på kalas och att gråta över att restaurangen råkade hälla olja på salladen fast jag sagt att jag inte ville ha. Att konstans nojja över vad det är för innehåll i det man äter. Att kunna innehållet i allt. Summan av kardemumman – det sitter i huvudet. För att komma bort måste huvudet fatta – det hjälper inte vad alla andra säger om man inte fattar själv. När man väl har fattat måste man jobba med insidan – tänka annorlunda, vilja annorlunda. Det är då det går framåt. Det är inte kilona som visar att man är frisk – eller sjuk för den delen. Det är det som sitter innanför pannbenet, men det är så lätt att tro att ”syns det inte så finns det inte”.

förr

Vad hände? Hur kom jag ur det?
Jo men så här var det – jag blev arg på min man för han inte fattade. Han var ju så himla korkad som inte kunde förstå mitt sätt att leva och hur ”hälsosamt” det var. Jag försökte sätta ord på varför jag åt som jag gjorde – och det lät så himla fel. Jag ville förklara hur rätt jag hade, hur bra mitt sätt var. Men – jag snurrade bara in mina ord. Virrade in mig själv och allt lät bara galet och fel. Där någonstans ringde en klocka. Det gick inte på en dag, men jag började fatta. Detta var inte friskt. Det var inte normalt. Jag som  normalt brukade ha energi för tusen var alltid trött, irriterad och tänkte enbart på mat och träning. Jag ville inte umgås med människor, jag bortförklarade mig för att kunna träna och för att kunna kontrollera min mat.

Sakta försökte jag våga äta. Lite mer nötter, avokado & olja (tabu – fett, gaaah!), kolhydratskälla till maten (livsfarligt ju – iiiihhhh!). Och lite mer månaden efter. Mindre cardio (wow – kan man träna utan 90 minuter på crossen?) och mer tung styrka. Det kom muskler. Det kom resultat av träningen. Mer mat – mindre träning, men kvalitativ sådan. Och jobb med det mentala. När ångesten och de elaka tankarna kom fick jag aktivt jobba bort dem (jorå – choklad är hälsosamt. Jodå en näve nötter är bra. Nej du behöver inte kompensationsträna. Jag är bra precis som jag är.) Att aktivt stå emot tankarna – och plötsligt kom de mer sällan – för att till sist försvinna helt. Jag kunde glida in i ett normalt förhållningssätt där mat är glädje och träning är lycka. Där energi kommer tillbaka och kärlek till en själv växer sig stark.

Jag startade min blogg som en motivation för mig själv och hittade motivationen i så många underbara människor som jag nu har fått kontakt med under åren. Den sista pusselbiten som kom och satte sig på plats var för snart tre år sedan när jag fick en diagnos som heter PCOS (bara det kräver ett helt inlägg) som många kvinnor är drabbade av – en hormonell diagnos (för nej – jag kan inte kalla det sjukdom. Jag är inte sjuk). Den gav mig svar på så mycket och gjorde att jag kunde förstå lite om varför jag hade känt som jag gjort. Varför min kropp inte alltid reagerade som ”andra”. Nu i efterhand undrar jag hur allt gick till. Jag som var så säker, hade en bra uppväxt, en familj om älskade mig och alltid hade stöttat mig. Men det kan gå så himla fel ändå, trots att du har precis rätt människor runt om dig. Ni som är där – tänk efter! Tänker du alltid på mat, på kost, på träning? Har det gått över gränsen? Hjälp dig själv att hitta rätt – du är värd att hitta rätt. Att komma till livet, ha energi, lycka och glädje i ditt liv! Jag skall inte ljuga – det är svårt. Det tar tid att hitta hela vägen – men OJ vad det är värt det!

Hur motiverar jag mig till att vara där jag är idag och stanna kvar där? Vad är drivkraften till träningen, maten och livet för mig?
Idag är det jag som motiverar mig själv till att leva det liv jag gör idag. För att jag hittat tillbaka till kärleken till livet och kärleken till mig själv. Jag vill vara stark för livet, älska mig själv och mitt liv och aldrig, aldrig, aldrig komma tillbaka till den hemska livsstilen jag fastnade i. Jag har hittat hem och när man hittar hem behöver man inte tänka på att motivera sig till en viss ”livsstil”. Det är bara så här livet ska vara. Visst kan det vara tungt att gå till gymmet – men då vilar jag helt enkelt. Och tankarna – de kommer aldrig någonsin på besök mera.

Att träna och att laga mat har alltid varit mina intressen. Mamma är en inspirationskälla – vi har alltid fått hemlagad mat, inga halvfabrikat (om man inte räknar bigpackglassen då…) och jag började tidigt laga mat själv. Var det fotbollsträning måste man äta innan – och jag lagade själv. Träningen har jag älskat sedan barnsben och jag har alldeles för mycket energi för att sitta still. Det driver mig framåt och det gör mig glad. Att röra på kroppen, att ladda med energi, att ha egentid, att vara stark för livet, att få den självkänslan som träningen ger mig, den friheten och de snygga musklerna. Det finns tusen och en saker som driver mig framåt och som ger mig motivation. Mest av allt älskar jag det jag gör. Jag älskar att leka fram ny rolig mat. Och jag älskar styrketräningen. Hitta det DU älskar att göra! Jag tillåter mig att vila om kroppen inte vill. Om känslan i hela kroppen bara skriker stopp (nej inte ”rumpan vill sitta i soffan stopp” – mer ”stressad-slutkörd-kropp-stopp”). Jag skippar löpningen om gymmet lockar mer och tvärtom. Jag binder mig inte till fasta planer – träning skall alltid vara roligt! Att vila bygger en stark kropp.

matlek

Det är inte alltid lätt att hålla sig över ytan om man haft tyngre perioder, men vi kan dra lärdom av det istället för att låta det definiera oss. När jag beslutade mig för att ”njuta av livet” tog jag även beslutet att alltid se det positiva i livet. Vart hittar jag då styrkan i de perioder som är tyngre i mitt liv nu – utan att falla ner? När jag kom upp ifrån det ”svarta hålet” som jag var nere i så bestämde jag mig för att alltid se det positiva i saker. Jag är positivt lagd av naturen men kunde lätt gnälla över löjliga saker. Precis som man kan jobba med att ”tänka bort ångesttankarna” så kan man också bli mer positiv. Jag jobbade aktivt med att hitta de fina bitarna i allt i livet. Om det så är en försovning (äsch – jag missar morgonträningen men fick vila ut), en bränd maträtt (ja men då få jag chansen att göra något annat), en skada (ja men då får jag vila från gymmet några veckor och får mer frisk luft) till att stressa sönder sig på jobb (nu vet jag hur jag andas och hittar mindfulness i stressen). Det går nästan alltid att hitta ina saker i det som sker – och om det inte går så är det okej att må dåligt. Vi har ETT liv. ETT! Vi är skyldiga oss själva att göra det bästa av det och att leva livet fullt ut på det sätt vi vill.

nu

Vill du komma igång med träningen? Göra bättre val för din kropp? Gör mer hälsosamma val för din kropp? Hålla dig motiverad för livet? Börja sakta! Ta en sak i taget. Lever du på färdigmat idag kanske du kan börja med att byta ut frukosten och göra det till en vana. Nästa månad byter du ut middagen till exempel. Om du är rädd för mat kan du börja med att lägga till en näve nötter till frukosten, öka intaget sakta så huvudet hänger med. Tränar du sönder dig? Våga skippa ett pass – du kommer att må bra. Tränar du inte just nu men vill? Börja med två gympass i veckan, trappa upp sakta. Du skall hinna med, tänk på fina förutsättningar. Inspireras gärna av andra men tänk på att det som finns på nätet bara är den verklighet vi bloggare väljer att visa. Och alla har vi olika förutsättningar i livet. Det är viktigt att man kan leva med sina val. Att det blir en vardag och att man kan ta hand om dem och inte falla tillbaka i gamla mönster. Du är du – och DU väljer ditt liv. Du har alltid ett val, även om det kanske inte alltid är så lätt att göra valet till det du faktiskt vill.

Men när allt bara går åt skogen och inget alls fungerar? Träningssuget är borta, maten smakar inte och man vill helst äta choklad hela tiden?
Jobba med livet. Låt livet vara underbart – det går att hitta något bra i det allra flesta saker som sker. Och när det inte går – grubbla, gråt, gräm dig. Lev på choklad en vecka. Men ställ krav på dig själv, livet är något fint. Kom upp på fötter igen. Vi har ett ansvar för oss själv och för vårt liv och vi måste ta vårt ansvar för oss själv. Du är viktig. Jag är viktig!

livet

Annonser

4 thoughts on “Veckans inspirationskälla: Annie

  1. Ping: Svettlycka & barfotalyx | Live It, Love It

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s