Vad är det jag ska kill with fire?

I flera dagar har jag tänkt att jag ska förklara varför jag inte ägnat en endaste stund åt att blogga på ett antal dagar. I mitt huvud har jag formulerat den ena förklaringen efter den andra. Det är bara det att ingen av dessa förklaringar har känts lika bra som sanningen, och sanningen är den att jag inte har haft någon lust. Jag har liksom inte haft något att säga. Eller det är väl kanske inte heller sanningen. Sanningen är nog att jag har känt mig lite nedslagen och trött. Inte på mig själv den här gången utan på andra människor.

Ibland blir jag lamslagen av att människor tycker en väldans massa om mig. Det är ytterst sällan jag låter det påverka mig men ibland är det otroligt svårt att inte bry sig. När de där dagarna kommer då tänker jag att jag ska lägga ner alltihop. Precis allt. Jag ska sluta blogga och stänga ner mitt Instagramkonto och slänga Facebook åt skogen och sluta gå utanför dörren. Jag får för mig att jag lika gärna kan sluta existera för att jag blir så ofantligt trött. När jag sedan har sparkat lite i gruset, tyckt lite synd om mig själv och ältat det faktum att det är okej att alla människor inte kan tycka om mig blir jag mig själv igen. Vissa dagar är det svårt att vara stark och stå upp för sig själv. Det är det verkligen. Jag vet inte om det är ett typiskt småstadsfenomen men det är klart att de där som snackar kommer åt mig mellan varven. Jag skulle ljuga om jag ska något annat.

Jag tänker återigen att det handlar om att tänka rätt. Och precis som Jonas Gardell har sagt vid något tillfälle får vi inte leva om livet och att det är det som är själva grejen. Därför har jag två val, precis som du när du möter motstånd. Antingen lägger jag mig ner på golvet, blottar strupen och låter allt motstånd suga livet ur mig. Det andra alternativet är att stå emot. Att stå stadigt med fötterna på jorden och ta sig igenom det som är svårt. Det är egentligen inte ett särskilt svårt val när en tänker efter. Vill jag eller vill jag inte låta andra människor styra mitt liv? Jag vill styra mitt eget liv. Och ibland innebär det då att stå emot andras åsikter och värderingar om vem jag är och hur jag lever mitt liv. Det fina är att lika lite som jag tvingas till att leva andra människors liv behöver de leva mitt liv. Det låter ju väldigt enkelt, men för en del människor verkar det väldigt svårt. Och det är klart att jag tidvis funderar vad det egentligen är som jag ska kill with fire? Vad är det som gör att människor har så mycket att säga om hur andra lever sina liv? Varför kan vi inte bara leva på och låta andra göra detsamma? Det är, för mig, en mycket svårlöst gåta.

Nå väl. Efter att i några dagar sugit på den karamellen, tänkt och känt har jag kommit fram till det jag alltid kommer fram till: att det inte är särskilt viktigt vad en klick människor tycker om mig. Det kommer alltid att finnas människor som tycker annorlunda. Det kommer alltid att finnas människor som ser på livet på helt annat sätt än vad jag gör. Det kommer alltid att finnas människor det faktiskt inte går att påverka. Och jag tror att dessa människor och deras syrliga kommentarer alltid kommer att finnas oavsett vad jag gör. Det spelar liksom ingen roll om en fogar sig och ställer sig snällt i ledet för då finns det med största sannolikhet åsikter om det också. Vill jag eller vill jag inte att en klick människor ska påverka hur jag mår. Det vill jag inte. Jag duger som jag är. Precis som du gör. Jag är tillräcklig. Den som upplever mig och mitt liv på ett negativt sätt får ha den upplevelsen. Det är vad jag har kommit fram till under mina tysta dagar. Att jag gör det jag vill göra för min skull. Inte för att tillfredsställa andra människor. Jag tycker om mitt liv som det är. Jag tycker om den jag är. Det räcker för mig.

20140602-092657-34017386.jpg

Ny vecka, nya möjligheter. NU KÖR VI!

Annonser

2 thoughts on “Vad är det jag ska kill with fire?

  1. Åh Cilla, du anar inte vad jag känner igen mig i detta. Precis sådär känns det ibland för mig också, när någon oviktig jävel påpekat något om mig, mitt liv, eller mina prestationer. Jag reagerar också med att vilja skydda mig först och främst. Stänga ner blogg, insta och ja allt. Bara försvinna för att kunna leva mitt eget lilla liv, utan åsikter från andra. Och sen, precis som för dig, tar man sig i kragen och gasar vidare, lite starkare än tidigare.
    Men just de där dagarna då man bara vill försvinna för att göra någon annan nöjd är hemska. Jag är så himla kluven då, för jag VET ju att jag är en person som står upp och kör mitt race, men just där och då känner jag helt det motsatta.

    Så jävla skumt och lite tragiskt. Jag håller med dig om att det måste vara ett slags småstadsfenomen, som bara de som kommer från mindre orter kan förstå fullt ut. Det kanske bara är så att vi från mindre orter tar åt oss mer? I dont know.

    KRAM!

  2. Håll huvudet högt! Folk ska skita i vad du gör. Om de inte gillar det? Sluta peta i det. Sluta ha åsikter. Du är en stark kvinna men självklart påverkas man till slut. Det är då det är viktigt att hålla huvudet högt. Lyssna inåt. Låta folk tycka vad de vill men låta det passera utan att beröra. För berör det för mycket gör det ont. Och det är så onödigt.

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s