Jag är inte vad som hänt mig. Jag är vad jag väljer att bli

Ibland hjälper det verkligen att sparka lite i gruset och gnälla lite. Så länge det är en kort stund vill säga, för i de flesta fall är det där med gnäll bara onödigt. Är en ingen gnällare i vanliga fall inser en ganska snart att det inte bara är onödigt utan också meningslöst. Det kommer liksom inget bra utav det. Ju mer jag lär mig om livet desto mer förstår jag att det där som är negativt går att skakas av lika enkelt som en sätter ner en för tung matkassa till marken och tar ett bättre tag. Släpp det. Gå vidare. Piece of cake.

Lika mycket som jag påminner mig själv påminner jag dig om att våga vara dig själv. Det kommer alltid att finnas människor som ska hålla på med gnällande och ältande och tyckande oavsett vad du gör. Alltid, alltid. Det blir förbannat tröttsamt att försöka passa in och stöpa sig efter en form som ska uppskattas av och tyckas om av alla. För det går inte! Det är klippt omöjligt och därmed är det viktigt att vi kommer ihåg att vi inte behöver formatera om oss eller fejka något vi inte är för att människorna i det gnälliga laget ska ge oss bekräftelse. Bekräfta dig själv och tillåt dig att bli bekräftad av människor som ger dig energi, kärlek och glädje. När det tar emot eller andra människors negativa energi och taskiga attityd dränerar mig är det viktigt att jag tar kommando över mina tankar och kommer ihåg att jag fick det här livet eftersom jag är stark nog att leva det. Jag tänker också att jag inte på något sätt definierar mig efter vad som hänt mig i livet, utan att jag är vad jag väljer att bli. Det är ju det som hela kaptengrejen handlar om. Att inte vänta på att någon annan ska komma och fixa mitt liv. Jag har makten och jag har kontrollen. En del människor verkar tro att styrka är att aldrig känna smärta. Det är inte vad styrka handlar för mig. För mig handlar inte styrka om förmågan att trycka undan smärta och sorg utan att faktiskt känna, förstå och acceptera det som gör ont. För det är där, precis i paradoxen, som själen växer.

Idag är det tacksamhetstisdag och jag är ytterst tacksam för min förmåga att tänka vackra tankar. Att ha förmåga att byta riktning när jag tvivlar på mig själv. För det är ju faktiskt det jag har gjort de senaste dagarna. Jag har undrat vad jag håller på med. Drabbats av jantelagsängslan och börjat tvivla på min förmåga. Det är mänskligt och alldeles normalt men det är viktigt att hålla fokus på målet för att inte ge vika när hjärnan spelar sina små spratt. Framför allt är jag tacksam för mina elever idag. Jag har nämligen kört två spinningklasser med mina avgångsstudenter idag. För ett par månader sedan frågade jag dem om vi inte skulle ta och träna tillsammans eftersom de inte riktigt sett mig i mitt rätta element. De flesta nappade och idag kom äntligen dagen när jag fick ge tillbaka efter tre års hårt arbete som svensklärare och mentor. Jag hade laddad med stor dos jävlaranamma, mycket glädje, svett och givetvis kärlek. Jag tror att de flesta hade roligt och jag tror att jag verkligen körde skiten ur dem. Otroligt tacksam för att vi fick låna Träningshusets lokaler och rocka loss i över två timmar i eftermiddags. Jag kommer att ha energi långt ner i tårna efter den här dagen. Tack käraste NA11. Ni rockar fett!

 

20140603-184104-67264424.jpg

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s