Fokus, hårt slit och prioriteringar lönar sig när man kommer till slutdestinationen

God morgon kära ni!

Jag känner att de senaste dagarna har varit väldigt nyttiga för mig. Att vara trött är naturligt den här tiden på året. Det är ofrånkomligt på sluttampen med nationella prov och slutprov och betyg. Vad jag kände i slutet av förra veckan och under helgen var dock något annat än trötthet. Det var en dränerande känsla. Det var den där otillräckliga känslan som kommer krypandes så sakta att en knappt ser det komma. Det var känslan av att tvivla på sig själv, att ifrågasätta sina egna intentioner. Förstå mig rätt. Jag ifrågasätter gärna mig själv. Jag nystar gärna i den jag är och gör medvetna förändringar i livet. Jag jobbar med mig själv som det så fint heter. Det är bara det att vilja till förändring måste komma från mig själv, inte ifrån att andra människor anser mig vara på ett eller annat sätt. När jag häromdagen ruskade om mig själv, satte ner foten och tog kommando över den gnagande känslan på insidan kom min vanliga lust och energi tillbaka. Idag vaknade jag med härlig energi i kroppen. Jag är säker på att gårdagens energiboost från spinningen sitter kvar, men det handlar också om rätt mental inställning. Att bestämma sig, mina vänner, det är viktigt.

 

20140604-084801-31681455.jpg

Morgonpigg (sort of i alla fall) och back in the game!

Jag har också dragit slutsatsen att maj månad är den månad på året när jag behöver vara som mest förlåtande mot mig själv. Jag har varit bra på att dra ner på tempot och prioritera utan dåligt samvete i år. Jag har inte drabbats av inre stress på samma sätt som tidigare. Jag har kunnat träna mindre utan att fullständigt gå upp i atomer eller få för mig att mitt liv som tränande person är över och förbi. Jag har känt mig stabil i sinnet trots att den senaste månaden har varit helt galen med jobb. Jag har gjort vad jag behöver göra för att få situationen att gå ihop och så här på sluttampen känns det riktigt bra. Tidvis funderar jag över om det verkligen är en normal arbetssituation jag befinner mig i. Om jag verkligen tycker att det är värt det. Tycker jag verkligen om mitt arbete så mycket att jag kan tänka mig att jobba så här mycket år efter år efter år? Att jag är kluven i frågan är ingen hemlighet, men när jag nu nästan befinner mig på andra sidan av detta hårda slit tycker jag att det är värt det. Jag vet att det jag har framför mig överglänser det hårda arbete jag har bakom mig. De dagar som återstår av skolåret är fyllda med glädje och kärlek. Att säga hejdå till studenter är något jag aldrig kommer att tröttna på. Och är det inte just det som är grejen med hårt arbete? Att det alltid lönar sig i slutänden. Att fokus, hårt slit och prioriteringar lönar sig när man kommer till slutdestinationen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s