Om att bli snusfri utan att sockerchocka kroppen

Idag är det inte bara ettårsdag i lägenheten utan jag firar också 44 dagar som snusfri. Jag är otroligt glad över det och kommer att berätta lite mer hur jag arbetat med NHÖRA vid senare tillfälle (en modell för målsättningsarbete som Sofy presenterat tidigare). Nu tänkte jag fokusera på 44 dagars medvetet beteende. Vissa dagar som bekräftelse att jag förstår mig själv, andra dagar aha-upplevelser och märkliga reaktioner. Det har varit en otroligt spännande tid. Ni förstår att ganska omgående insåg jag hur min hjärna började smida planer för att få kicken på annat sätt. Det började oskyldigt och kan för det otränade ögat gå omärkt förbi; ett glas vin här, en ruta choklad där, lite nötter. Med tanke på att jag har försökt ge upp andra beroenden jag haft genom livet är jag väl medveten om vad jag skulle försöka ersätta snuset med; socker. De tidigare gångerna jag har försökt att bli kvitt mitt snusberoende har jag gått upp i vikt. Jag har gått upp i vikt för att jag ersatt mitt ena beroende med ett annat beroende. Classic. Nu är inte rödvin, mörk choklad och nötter något farligt. Det är inte heller socker i mindre mängder. Det är tämligen fina njutningsmedel. Vad jag försöker ringa in här är ett beteendemönster; att vilja ersätta något med något annat och att göra det om och om och om igen. Lätt att förstå i teorin, svårare att hantera i praktiken.

Jag vet att socker inte är roten till allt ont, även om jag är av åsikt att många av oss borde trycka i oss mycket mindre socker än vad vi idag gör. Jag vet också att ofantligt många människor kan hantera socker på bra sätt, men jag är dessvärre inte en av dem. Socker ger mig en kick jag inte kan hantera. Socker ger mig en kick jag inte vill vara utan. Jag jagar kicken. Överäter, smygäter, får dåligt samvete, känner mig äcklad, mår illa, slänger och plockar upp igen. Det är ett djupt, invant beteendemönster jag har hållit på med i hela mitt liv och det är inget jag är stolt över. Faktum är att jag har ägnat år av att skämmas för det här beteendet. Jag har önskat att jag vore som alla andra. Önskat att jag kunde äta en bit kladdkaka utan att vilja hetsäta hela själv. Önskat att jag njutningsfullt kunde äta några godisbitar och sedan snällt säga nej tack, jag är nöjd och faktiskt mena det. Det är ingen omöjlighet för mig att komma dit, men det kräver en del arbete. Jag jobbar på det, men jag är inte där än.

När jag häromdagen lyssnade på Anki Sundin i ett avsnitt av Fitnesspodden satte hon ord på det som tagit mig mer än ett år att komma fram till; all mat ska inte vara en kick. Mat ska ge mättnad och ge kroppen energi. Det vi äter ska inte enbart vara stimuli för hjärnan. Varje måltid, allt vi stoppar i munnen, ska inte och kan inte vara till för att ge en kick. Om ni visste hur mycket tid och arbete det har tagit mig att skapa en balanserad relation till mat. Det har tagit tid för mig att sluta jaga den där kicken genom allt jag äter. Det händer fortfarande att jag hamnar off road. Jag överäter, jagar kicken. Men jag dömer inte mig själv, utan det får vara som det är. Det är ett beteendemönster och jag behöver ge mig själv tid att skapa nya vanor, och nya, bättre beteendemönster. Att förstå sig själv är alltid första steget. Att göra någonting åt det är nästa steg. Ett steg i taget.

Så här 44 dagar utan snuset känns det ruggigt gött att jag har tagit mig igenom dessa dagar. Jag känner mig stolt över mig själv. Framför allt jag är otroligt tacksam för att jag har lagt ner ett långsiktigt fokus på att bli medveten om hur jag fungerar. Genom att från början reda ut vilka hinder jag kan möta på vägen blir jag mer förberedd och ger inte upp när det blir svårt. För det blir svårt. Oavsett om det handlar om att sluta snusa, röka, äta för mycket socker eller hänga i med träningen. Det.Är.Svårt. Det var inte så signalerna inte fanns där de andra gångerna, jag förstod dem bara inte. Kanske ville jag inte förstå. Jag hade inte den kunskap om kroppen och hjärnan jag har idag. Värst av allt är att jag trodde att jag var ensam om mitt beteende. Att jag var ensam om att hetsäta och smygäta och känna mig som världens sämsta människa när jag föll för jakten, när jag inte kunde motstå kicken.

När jag bestämde mig för att ge upp snuset, som jag i min hjärna hade satt upp som medlet som gjorde att jag klarade av att inte sockerchocka kroppen, visste jag att det skulle bli svårt. Jag var rädd för att jag skulle få återfall i godisskålen och tvingas börja om från början. Jag såg framför mig hur jag skulle börja smygäta godis på vägen hem från jobbet, hur jag skulle slänga allting när jag kom hem för att sedan plocka upp allting senare igen. Jag kände skam innan jag ens börjat. Och det är just den rädslan som har hållit mig tillbaka från att sluta snusa tidigare. Jag har resonerat som att bättre att snusa och ha sockerhoran under kontroll. Fast det är ju bara ett sätt att se på sig själv för att slippa göra det som är svårt. Att ge sig själv en anledning till att inte ens försöka göra det där som kräver en insats. Rädsla och lathet i kombination. Mycket dumt, men mycket mänskligt. Jag bad helt enkelt om fullaste stöd den här gången. Slutade skämmas över mina svagheter och inkluderade människor i dessa svaga sidor. Och det finns en person som har peppat mig och hjälpt mig riktigt mycket den här gången. Som en bästa vän har han stått där och hållit mig i handen. Jag fick jobba med bilden av mig själv i önskat läge för att ens våga försöka sluta. Jag behövde sätta ord på och måla upp inre bilder hur jag skulle känna när jag lyckats sluta. Hur bra jag skulle må, hur stolt jag skulle vara, hur mycket pengar jag skulle ha sparat till den där resan jag vill göra. När jag väl bearbetat situationen och radat upp alla de varför jag har till att sluta snusa o c h inte ersätta det beroendet med ett annat beroende bestämde jag mig på riktigt. Jag bestämde mig för att sluta jaga kicken på riktigt. För alltid. För min egen skull.

Är jag färdig nu? Är jag snusfri och fri från min sockerkänslighet? Det skulle jag inte påstå, men jag förstår mig själv och det är skillnaden. Jag gjorde något åt rädslan att bli förblindad och köra på utan att bromsa och hamna i en situation där jag skulle tvingas börja om från början. Jag har givetvis inga ambitioner att hitta en balans i mitt snusande. Tanken är givetvis att aldrig någonsin börja igen, och den här gången tror jag verkligen helt och fullt på att jag kommer att lyckas. Där har vi en västenlig skillnad: jag tror att jag kan. Rätt mental inställning. Balans när det kommer till socker då? Mja, ambitionen är, precis som tidigare, att ha ett bättre förhållningssätt till det. Jag propagerar inte för att socker är roten till allt ont och jag säger inte att vi aldrig ska njuta av något innehållande socker. Jag säger att det är otroligt viktigt att förstå sig själv och att hitta sin egen balans utifrån den människa en är. Jag är sockerkänslig, har alltid varit och kommer alltid att vara och ifrån det skapar jag min balans i livet. Då och då ger jag själen några med socker på. Det fungerar för mig.

Men snuset, mitt käraste favoritberoende genom tiderna, dig är jag stolt över att vilja och kunna säga hejdå till. Hejdå snuset. We are never getting back together. Aldrig.

/Cilla, som är stolt över att vara snusfri och vill aldrig börja igen

 

Annonser

2 thoughts on “Om att bli snusfri utan att sockerchocka kroppen

  1. Du är ju sjukt bra! Heja dig!

    Jag vet inget om nikotinberoende men ALLT om sockerberoende. Jag är långt ifrån fri men medveten. Det är några steg på vägen. När du skriver det där om kladdkaka – att önska man kunde ta en bit och inte HELA själv berör det på så många plan för exakt så är jag.

    Kram! Och grymt jobbat med snusandet UTAN att hitta andra kickar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s