It’s you, it’s not me

Hej allra käraste ni.

I morgon skriver jag mitt teoretiska prov på kostkursen och genomför en konsultation för rådgivning. Därefter är det här äventyret i Borås över. Det har varit en prövning för mig på många sätt, och det känns som att jag har växt ytterligare några centimeter på insidan. Med handen på hjärtat har de här veckorna varit mer lärorika än jag kunnat drömma om, men också betydligt svårare än jag förväntade mig. De första dagarna var det en kamp med prestationsprinsessan som så gärna ville vara duktig, duktig, duktig. Jag kände att jag hade kommit för långt för att slitas ner i avgrunden av prestationskrav och hets om duktighet och motade helt enkelt ut Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig samma väg som hon kom. Nej tack, jag kan själv. Viktigt för mig var att uppmärksamma hur nära till hands hon hela tiden finns. Vill gärna vara delaktig och pilla i det som inte är tillräckligt bra. Jag gillar det inte. Däremot gillar jag min drivkraft och försöker se till att använda den som energikälla när det tar emot. För tar emot ibland, det gör det.

Och det är ju det här med drivkraft. För mig är det en ynnest att ha en motor inombords som tar mig framåt. Den har inte alltid funnits där, eller den har åtminstone inte alltid tagits tillvara på. Tidigare i mitt liv har drivkraften främst används när jag befunnit mig i någon kris i livet. Räddat mig, gjort mig modig.Tagit mig ur det som varit svårt och känts fult. Med tiden har jag lärt mig att använda den där motorn på bättre sätt. Jag har lärt mig att det viktigaste jag kan göra i mitt liv är att skapa en verklighet som jag själv står ut med. För let’s face it: det är svårt att vara människa. Det vet du lika väl som jag. Och det hade inte varit svårt för mig att ta en annan väg i livet. Inte det minsta faktiskt. Att jag befinner mig där jag gör idag handlar från början om små livsval som i längden blev stora livsval. Att välja det ena framför det andra. Att växa upp, att gå vidare i livet. Att sluta upp med allt det där som gjorde ont och fick mig att må ännu sämre.

Jag har sagt det så många gånger, men det tåls att säga igen: jag lever inte mitt liv för att tillfredsställa andra. Ibland får jag för mig att jag behöver jaga bekräftelse från andra människor men inser ganska snabbt att det bara är onödigt. För mig handlar mitt liv om att göra mig själv lycklig, först, och det innebär att ta tillvara på människor som får mig att må bra. Människor som tycker om mig, som respekterar mig och som tror på mig. De där andra, surbollarna, kan jag faktiskt strunta i. Och jag påminner såväl mig själv som dig om det. Strunta i surbollarna. Strunta i människorna som inte får dig att må bra! Tack, hej. Det finns ingen som helst mening med att jaga surbollarnas medgivande och godkännande, och helt ärligt får vi nog jaga hela livet. Jag vet att det finns människor som inte håller med mig, människor som inte tycker om mig. Det är okej. Jag behöver inte och kan inte tillfredsställa alla människor genom min existens. Jag brukar fråga mig själv vilken skillnad bekräftelse från en människa som ogillar mig gör i mitt liv. Om mitt liv, på riktigt, blir annorlunda för att jag får medgivande att leva mitt liv på mitt sätt från någon som känner negativt inför mig. I de allra flesta fall är svaret: ingen skillnad.

Att vara i Borås de här senaste veckorna har gett mig perspektiv. Borås har gjort mig modig. Borås har gjort mig stark. Jag vet så väl att det finns människor i min lilla hemstad som ogillar mig, som driver med mig för att jag sticker ut. För att jag lever mitt liv på annat sätt än de gör eller helt enkelt för att de ogillar mig som person. Det är okej. Jag blir givetvis lite ledsen ibland när jag får höra skitsnacket bakom min rygg, men jag accepterar det. För jag har bestämt mig för att leva mitt liv på mitt sätt för att det får mig glad och välmående. Det räcker för mig. Jag behöver inte vara cool och ball i andras ögon. Allt jag behöver är att skapa en verklighet som jag själv står ut med. Som att förverkliga mina drömmar, som att förverkliga mig själv. Det är räcker för mig. Faktum är att om du har ett problem med mig, om du lägger negativ energi på mig och hur jag lever mitt liv är det ditt problem. Vi lever alla olika liv. Det är så det måste få vara. Live and let live. Det behöver faktiskt inte vara svårare än så.

Puss!

Annonser

One thought on “It’s you, it’s not me

  1. Tack snälla du för all inspiration du sprider hela tiden och TACK för det här inlägget!! Du beskriver spot on den del av mig själv jag behöver jobba med mest och behöver få en spark i baken av att höra. Fortsätt kämpa med att vara dig själv och fortsätt vara så grym som du verkar vara:) kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s