Du och jag kompis, vi ska rycka i backarna när de andra viker sig

Nu är jag äntligen hemma igen. I min lilla stad. Det kändes lite märkligt att lämna Borås. En vänjer sig snabbt vid det nya och på tre veckor hinner en skaffa sig en massa nya rutiner. Och jag har trivts att bo någon annanstans. Kanske mer än jag först trodde. Oavsett var det skönt att komma hem och få krypa ner i sin egen säng. Det är ju något särskilt med allt det där som är ens egna, så tryggt och självklart.

20140727-081501-29701124.jpg

De här veckorna har gjort sådan stor skillnad för mig eftersom jag har känt mig viktigt i mitt eget liv. Jag har gjort det här enbart för min egen skull. Baserat det här valet och den här drömmen på mig själv. Det är otroligt många gånger jag har gömt undan och ignorerat mina egna drömmar för någon annans kull. Sagt nej fastän jag egentligen velat säga ja, om jag bara hade vågat. Om jag bara hade vågat stå upp för mig själv. Velat göra rätt för allt och alla och drabbats av det där besynnerligt dåliga samvetet när jag inte kunnat tillfredsställa mig själv och andra på en och samma gång. Velat fram och tillbaka. Överanalyserat. Väntat för länge med att ta beslut. Ångrat mig, och sedan ångrat mig igen.

Med livet har jag lärt mig att jag är den som får ta konsekvenserna av mina val i livet, och det är jag som måste ta ansvar för det jag gör. Oavsett om jag gör det för min egen skull eller för din skull. Oavsett om jag får bekräftelse och hejarop för det jag gör eller om människor viskar bakom ryggen på stan är det jag som ska leva med mina livsval. Inte du eller någon annan. Jag. Och jag tror att frågan vi alla behöver ställa oss är om vi gör saker för att andra människor förväntar sig det av oss och tycker att det är passande, eller om vi hellre gör det där vi drömmer om och längtar efter fastän vi kanske får står ut med andra människors åsikter. I min värld är det inte raketforskning. Svaret på frågan är ju mycket enkel. Om jag gör det jag mår bra av kommer jag att bli mycket lyckligare än om jag gör sådant jag inte mår bra av för att tillfredsställa andra. Inte raketforskning, eller hur? Och ändå, ändå är det så förbannat svårt att lyssna på sig själv och våga kliva utanför det okända.

 

20140727-081500-29700240.jpg

Men nu sitter jag här med ett bubblor av förväntan i bröstet och med en magkänsla som jublar av lycka. För att jag vågade. För att jag designar mina egna drömmar. För mig handlar det om att ha en tydlig målsättning, en plan med hur jag ska kunna förverkliga det där jag drömmer om. För let’s face it; det handlar inte bara om att drömma. Det handlar också om att agera. Jag tänker ofta på de där människorna som hittar vinnarkänslan och får krafter när många andra ger upp. De där som gör det som känns svårt, kanske rentav omöjligt. De där som gör vinnarrycken. Charlotte Kalla, Zlatan och Carolina Klüft för att nämna några fantastiska svenska idrottsstjärnor. Människor som berör med sin styrka och får det att tåras i ögonen på hela svenska folket. Det finns en gemensam nämnare för alla som har vinnarskallar. Vadå? De har en plan, en tydlig målsättning för att nå önskat läge. De har bestämt sig och de gör vad de bestämt sig för. Och vet  ni? Det har varit mitt mål, min plan med den här första delen av det här året; att ha en tydlig plan och att göra vad jag kan för att nå den. Steg för steg. Och jag vill påstå att den målplaneringen har gjort skillnad. Att jag först bestämt mig för vad jag vill och sedan bestämt mig för vad jag behöver göra för att kunna uppnå det. Så enkelt och samtidigt så svårt.

Jag har mycket spännande framför mig och jag är inspirerad till tusen. Den här hösten ska jag boosta och peppa, det är min uppgift. Jag ska sprida glädje och prata självkänsla och PMS och mens och PCOS och träningsglädje och mat som ger energi för kroppen. Det är mycket på gång och vi börjar nu. Med nedräkning till min 30 årsdag som jag ska fira på Santorini tillsammans med honom som kramade mig hårt när sveket kändes som mest. Som stod där; trygg och stark när jag läkte ihop. När jag tvivlade på mig själv, på kärleken, på livet. Och jag hoppas att ni vill följa med mig i höst ut på nya äventyr. Du och jag kompis, vi ska rycka i backarna när de andra viker sig. Vi ska skapa förutsättningarna för att lyckas, för att komma vidare och för att ta bättre hand om oss själva. Ett steg i taget.

Annonser

2 thoughts on “Du och jag kompis, vi ska rycka i backarna när de andra viker sig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s