Hejdå olust och meningslöshet

Jag knakar kravlöst! Det är verkligen superhärligt, men jag kan ändå inte undgå att få lite, lite dåligt samvete. Det är liksom sjumilakliv från mitt vanliga liv och ju längre tiden går desto mer trivs jag med att ligga på soffan och fantisera om lakritsbåtar. Jag tänker:

Vem är du och vad har du gjort med Cilla?

Men, mer och mer kommer den där energin smygande. Det är inte himlastormande och omvälvande men jag känner ändå att jag under några timmar om dagen känner mig som mig själv. I helgen tränade jag på, så där kravlöst som jag tänkte mig, och det var superskönt. Min kille har också tappat stinget lite på gymmet den sista tiden när vi har varit sjuka och inte levt på enligt rutiner, men i helgen var vi minsann där tillsammans. Vi kom fram till att det är mycket lättare att hålla sina bra rutiner och vanor om en faktiskt är två om saken. Vill den ena ligga på soffan är det ofantligt lätt att den andre också hamnar där. Tacksamt att faktiskt ha någon som kan peppa och pusha när det tar emot.

 IMG_0257IMG_0262

Den största skillnaden är nog faktiskt att den där känslan av meningslöshet har avtagit. De veckor jag mådde som mest illa och sov som mest kändes livet meningslöst. Jag tyckte inte att någonting var särskilt roligt och det blev givetvis en tämligen betungande känsla. Det blev också en mycket dubbel känsla eftersom jag borde ha varit lycklig lycklig lycklig över att vara gravid. Det blev en kamp mellan kropp och hjärna och själ. Mitt vanliga sätt att tänka kändes långt borta och då och då fick jag för mig att jag skulle förvandlas till den gnälligaste av de gnälligaste: ordföranden i gnällhöran. Boy, jag hade kunnat bära gnällkepsen dygnet runt under dessa veckor. Lyckligtvis och mycket tacksam (Thank God!) kände jag fortfarande kärlek till Joakim under den här tiden. Jag har nämligen läst att en del kvinnor inte är särskilt förtjusta i sina män under graviditeten. Jag planerar givetvis att tycka om honom under resterande tid innan barnet kommer och sedan kan vi leva lyckliga i alla våra dagar.

Att känslan av olust och meningslöshet har vänt gör att jag känner mig mer och mer som mig själv. Jag känner mig stark. Jag känner mig lycklig. Jag känner att jag har förtjänat allt det här härliga som händer det här året. Att ha den här fantastiska manspersonen vid min sida är ljuvt och det vi har är verkligen få förunnat. Jag är otroligt tacksam för den kärleken. Kanske allra helst efter alla tidigare skrapsår och bränder. På tal och skrapsår och bränder är det snart dags för en hälsning från Cilla 2014 till Cilla 2015. I samband med att det var dags för nya reflektioner och målsättningar fick jag reda på att jag var gravid och jag hade svårt att skriva någonting överhuvudtaget. Men nu, nu börjar det närma sig. Det känns som att det kommer att bli ett spännande men annorlunda årsbrev. Stay tuned kära ni.

Annonser

2 thoughts on “Hejdå olust och meningslöshet

  1. Ping: Fem för fem - det funderar jag på nu - Skön puls | Skön puls

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s