Hej hej grodan!

Igår var vi på ultraljud och det var verkligen superhäftigt. En dag jag för evigt kommer att minnas. Det var en väldigt livlig krabat där i magen och den var i princip aldrig stilla. Den låg lite som i fosterställning, som en räka, och därför var det svårt att göra mätningarna som tänkt. Vi fick några fina bilder, men får komma tillbaka om två veckor igen för att göra KUB-testet. Barnmorskan trodde inte att jag var fullt så långt gången som min barnmorska i Vimmerby sagt. Det kan ha att göra med att min mens är så oregelbunden på grund av PCOS och att min ägglossning inte riktigt stämmer med de beräkningar som en generellt gör. Vid nästa besök kommer de att fastställa hur långt jag är gången, men de tippade på vecka 12 istället för vecka 14 som vi först trott. Detta innebär att barnet kommer mer i mitten av maj än i början av maj.

Det kändes lite jobbigt att kliva tillbaka två veckor i beräkningen. Varje vecka känns viktigt och vi vill ju bara framåt i graviditeten. Samtidigt är det en situation en inte kan kontrollera och det är bara att acceptera precis som det är. Det positiva är att jag inte var lika långt gången när vi fick reda på testet, alltså i vecka fyra istället för vecka sex. Det innebär att grodan inte var fullt så utvecklad som jag trodde när jag helgen innan marinerat embryot under kvällen vi firade min födelsedag. Jag har haft ganska dåligt samvete för det, trots att jag inte visste att jag var gravid.

IMG_0343

Graviditeten blev givetvis mycket mer verklig när en fick bevis på att det verkligen finns någonting där i magen. Det är ganska stor chans (eller risk beroende på hur en ser det) att få tvillingar vid PCOS. Kvinnor med PCOS har oftast väldigt många ägg, men de är inte särskilt starka. När hormonbalansen blir bättre och fertiliteten ökar, ökar också chansen att fler ägg blir befruktade. Jag känner mig nöjd med en groda och tycker att det var skönt att svart på vitt få se att det fanns liv i magen men att det bara var en bebis. Att graviditeten blev mer verklig gjorde att jag igår fick en ökad känsla av att verkligen ta hand om min kropp och barnet. Att äta så bra jag kan och att röra på mig så mycket jag kan. Olustkänslan har ju varit jobbig för mig, men jag kände större motivation att göra så bra jag kan trots att lusten inte riktigt finns där.

Igår gick jag en lång promenad med min vän Jennifer och även i morse började vi dagen med en rejäl promenad. Det kändes verkligen skönt att komma ut på morgonen och få frisk luft och det gör mig mer motiverad till att sitta med rättningshögen resten av dagen. Jag har höstlov resten av veckan och ska försöka att arbeta i kapp allt det jag missat under de veckorna jag legat däckad i sängen kväll efter kväll.

 

Annonser

6 thoughts on “Hej hej grodan!

  1. Jag är också jätteglad för din skull älskade Cilla! Ditt sunda tänk om att vilja ta hand om dig, om ER, inspirerar mig till att ta ett extra andetag emellanåt och uppskatta allt jag har. Du är så fantastisk. KRAM!

    • Tack min fina vän! Jag tror att det är oerhört viktigt att ta de där stunderna med andetag och vackra tankar för att livet inte ska bli överväldigande. Du har själv tagit dig dit du är idag, ta en stund och uppskatta det. KRAM!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s