Det är okej att känna den här dubbelheten inför att vara gravid

Hej sötnosar!

Jag är så otroligt tacksam för att vinden har vänt. För att lusten börjar komma tillbaka. Att ligga på soffan och vila i all ära, men det är inte riktigt my cup of tea.  Jag lyssnar på kroppen och vilar när den vill, men jag behöver för den sakens skull inte fastna där. Den här höstlovsveckan har blivit lite som en nystart för mig. Den har innehållit mycket friskt luft och rörelse, och jag känner sådan stor skillnad både på in- och utsidan. Jag tror att verklighetskänslan blev större för mig när jag faktiskt fick se att det fanns en liten krabat i magen på mig och därmed kom också känslan av att se till att må så bra jag bara kan. Att göra det bästa med det jag har. Och som sagt, att ligga på soffan och mysa i all ära men jag behöver också andra saker för att må bra. Saker som frisk luft, rörelse, vänner och schysst käk.

Min kille jobbar extra den här helgen och jag fick sovmorgon till klockan åtta. De andra dagarna den här veckan har jag faktiskt gått upp med honom när han ska till jobbet för att vi tycker om att äta frukost tillsammans – men idag fick jag sova ut. Trots att det regnade lite tog jag mig ut på en promenad efter frukost och det var otroligt uppfriskande. För bara några veckor sedan hade duggregn känts alldeles för motsträvigt, men jag har sannerligen fått mersmak av den friska luften och den sköna energi som kommer med motion.

IMG_0385

Jag tycker också att det börjar kännas allt bättre i kroppen. Mina tarmar har fullständigt slagit bakut under flera veckor och jag har varit otroligt svullen i kroppen. Min mage har varit så stor att jag först började misstänka tvillingar, men bevisligen var det ju bara en bebis i magen. Ju piggare jag har blivit desto mer har jag orkat att röra på mig och faktiskt märker jag skillnad på min kropp. Jag förstår någonstans att det är lite fult att klaga på sina kroppsliga skavanker när en är gravid och att en ska njuta av att bli större eftersom det kommer något så fint som ett barn av det hela. Men! Jag tycker faktiskt inte att jag har genomgått några direkt charmiga förändringar rent kroppsligt och jag tycker att den känslan också måste få lyftas fram. Jag syftar dels på de gigantiska (och otroligt tunga!) bröst som jag inte alls klär upp med min lilla kropp. Kvinnliga former i all ära, men boy vad jobbigt det är med en sådan stor hylla. Hej ont i ryggen! Jag syftar också på andra kroppsliga förändringar som kommer med en graviditet och som kanske inte stämmer in på den något romantiserade bild av hur en vacker graviditet ser ut.

En del kvinnor får ju enbart en växande mage, och sedan händer det inte särskilt mycket mer med kroppen under nio månader. Jag tillhör inte den skara kvinnor, utan jag har i princip haft varenda gravidsymtom som finns. Risken för att jag slutar upp som en flodhäst känns stor. Frågan är då om det spelar någon roll? Ja och nej. Rent ytligt är det jobbigt att bli tjock, det tänker jag inte sticka under stol med. Det är också jobbigt att bli tyngre och mindre rörlig i kroppen rent praktiskt. Samtidigt innebär de kroppsliga förändringarna något ofantligt stort: att ett barn tillverkas i kroppen. Kvinnor i alla tider har genomgått det jag går igenom och klarat av det alldeles utmärkt. Jag börjar vänja mig, det gör jag faktiskt, men jag erkänner också att det har varit och är ganska svårt att se sin kropp förändras på detta något ocharmiga sätt. Det finns så mycket som är vackert med en graviditet, men jag tycker också att det är viktigt att faktiskt få prata om att det också är jobbigt, påfrestande och svårt med dessa förändringar. Vissa dagar känner jag mig otroligt vacker och andra dagar känner jag raka motsatsen. Jag tänker att det är okej att känna på det sättet och jag tänker att miljontals kvinnor före mig har känt exakt på det sättet och miljontals kvinnor kommer att känna exakt på det sättet efter mig. Det är okej att känna den här dubbelheten inför att vara gravid. Det är okej, precis som så mycket annat.

 

Annonser

One thought on “Det är okej att känna den här dubbelheten inför att vara gravid

  1. Mycket bra inlägg, tack Cilla! Tror att många mår bra av att läsa det du skriver, även om jag fattar att det inte är så himla roligt hela tiden för dig. Finns det något belägg för vad som gör att det blir så olika sånt här? Är det helt hormonellt? Jag antar det, hormoner har MAKT. Du är en fantastiskt kvinna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s