Graviditet och yoga i samarbete med Yogamom

Hej sötnosar!

Måndag igen. Veckorna går väldans snabbt tycker jag. Sex veckor kvar till jullov. Vad hände där egentligen? Jag vill minnas att vi nyss kickade igång den här terminen men en sjuhelsikes peppande introvecka och nervösa elever. Nu är eleverna inte fullt så nervösa länge och snart har vi gjort halva läsåret. Det.Går.Fort. På onsdag ska vi på ultraljud igen och se om den lilla grodan har växt på sig lite och kan vara lite mer stillsam den här gången. Vi kunde inte göra de tänkbara mätningarna förra gången och fick därför ett nytt ultraljud. Vi är båda överens om att det ska bli skönt att få ett beräknat födelsedatum och ett slutmål att fokusera på. Det känns som att vi under dessa två veckor har stått still och jag vet knappt vilken vecka jag är i. Barnmorskan räknar på ett sätt och appen räknar på ett annat sätt. Med tanke på att vi inte fick ut full längd på barnet senast kan jag befinna mig i allt från vecka 13 till 16 – beroende på hur en räknar. Det känns jättemärkligt och jag vill hemskt gärna komma framåt nu. För mig som är målsättningsjunkie är det otroligt viktigt att ha ett slutmål. En destination att ta mig till. Och jag vet – resan är målet på många sätt men sällan har det funnits ett tydligare mål än en förlossning. Åtminstone inte för mig.

Logo_yogamom365

 

Vad som är så roligt med den här måndagen är att jag idag kan berätta för er om mitt samarbete med Yogobe och då i synnerhet inriktningen Yogamom. Jag är otroligt glad över detta och med början nu i november kommer ni att kunna följa min graviditet och hur jag genom olika teman tar mig an yogan. Vi kommer bland annat att avhandla teman så som yoga för ryggen, älska din mammakropp, avslappning, stretch och det mystiskt klingande Det förbjudna. Det första inspirationstemat, andning, som bearbetats under fyra veckor i oktober har just avslutats. Under månaden har Yogobe väglett kvinnor i hur man kan tänka kring andning under sin graviditet, hur man genom yoga kan förbereda sig inför en förlossning och andning efter graviditeten som ett verktyg för att finna lugnet i den nya rollen som förälder och genom det nya kaoset som kan uppstå. Jag har haft stor behållning av inläggen och jag kommer att gå tillbaka till dem igen och igen under den kommande tiden. För dig som är nyfiken finns inläggen samlade nedan.

Andning del 1 av 4 – Emma Öberg

Andning – del 2 av 4 – Jennie Liljefors

Andning – del 3 av 4 – Camilla Oldberg

Andning del 4 av 4 – Jennie Liljefors

Andningsövning för gravida – Jennie Liljefors

Jag hoppas att ni vill följa mig under min graviditet och hur jag tar mig an yoga och rörelse under den här tiden – trots att det ibland är mycket svårare än vad det annars är. Ju mer jag yogar desto mer talar min kropp om för mig att jag är på rätt väg – att yogan är rätt väg för mig igenom det här. Vill du ta dig direkt till Yogobe och Yogamoms hemsida finner du länken på sidpanelen genom att klicka på symbolen ovan. Gå gärna med i den stängda gruppen Yogamom 365 på Facebook och låt dig inspireras och vägledas av medlemmar och erfarna yogisar på just ämnet: yoga under och efter graviditet.

Annonser

4 thoughts on “Graviditet och yoga i samarbete med Yogamom

  1. Jag vet att man som förstagångsgravid hatar alla mer eller mindre välmenande råd angående det där med att vänta barn. Ändå kommer jag ge ett. Och det handlar om slutmålet.

    Förlossningen.

    För precis som du såg jag det som målet. Förlossningen. Hur ont? Vilken smärtlindring? Ingen? På föräldrautbildningen ställdes bara frågor om detta. Barnmorskan försökte prata om det som kom sedan. Att förlossningen inte var målet. Att förlossningen är början. Början på det största man kan vara med om. Bli förälder. INGEN var mottaglig. Och det kanske är så. Man ser bara sin kropp förändras. Känner hur man bär på ett barn. Att man ska föda. Allt bortom det där att man ska klämma ut en melon gick liksom inte att greppa.

    Men ändå. Det är det som kommer sedan som är omvälvande. När barnet kommit. Så mitt råd är – se förlossningen som ett delmål. Sedan börjar resten av resan. Och den kan vara väldigt omvälvande och krokig. Och alldeles, alldeles underbar.

    • Tack för ditt råd. Givetvis får en råd av de som har gått vägen före just för att de har erfarenhet, men ibland blir det lite mycket åsikter. Jag har läst om det – att förlossningen är ett delmål och att en ska visualisera situationer efter förlossningen. Den första promenaden med barnvagnen, att mysa med sitt barn osv. Just nu är det otroligt svårt för mig att göra det och jag ser förlossningen som slutet – slutet i att vara fånge i sin egen kropp. Jag ska jobba med den biten och förhoppningsvis kan det förändras med tiden. Samtidigt tror jag att det är viktigt att ta förlossningen på allvar. Risken är ju annars att en har tagit för lätt på det och får en chock. Jag måste vara mentalt förberedd på att föda den där melonen 😉

      • Melonen kommer komma ut på ett eller annat sätt och är det något jag är HELT säker på så är det att du kommer vara förberedd. Så förberedd man kan vara för något man aldrig gjort. Och jag som gjort det tre gånger och då på tre helt olika sätt inser ödmjukt att det enda man kan göra är att lyssna på kroppen när den bestämmer sig för vilken väg den ska gå. Eller om det är bebisen som bestämmer? 😉

        Du är mentalt stark som en pansarvagn just för att du möter och utforskar varje rädsla och fundering livet presenterar för dig!

        All lycka till på resten av resan. Och nästa. Kram!

      • Det är sant – en förbereder sig för något en inte har en aning om vad det innebär. Till skillnad från så mycket annat får en heller ingen tid att träna och testköra. Jag vet inte om det är kroppen eller bebisen som bestämmer men jag tror som du att en får lyssna på vad kroppen säger och bara lyda.

        Det känns värdefullt att höra att du ser mig som mentalt stark och jag peppar mig på vägen med dina ord. Jag har verkligen fått tillfälle i livet att utforska det som är svårt och hoppas, hoppas att jag kommer att klara av den här resan (vilket jag inte har något val i egentligen. Det är ju bara att göra!). Jag laddar med ditt pepp, tack! Kram på dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s