”Ta inte yoga för allvarligt.”

Vi har verkligen haft en mysig och tämligen aktiv helg Joakim och jag. Igår gick vi morgonpromenad och storstädade lägenheten. Det tog flera timmar och vi kom fram till att det troligen har gått längre tid än vi tänkt oss sedan sist. Jag ska erkänna att städning av hemmet i n t e har stått högt upp på min prioriteringslista den senaste tiden. Nu är det gjort och det känns som en befrielse. Idag har jag yogat, jobbat och varit på mammamiddag.

Yogan bestod idag av två sekvenser för ryggen med Milla Flor och Ingebjorg Vesaas. Jag gillade båda sekvenserna.Ingenbjorgs pass bestod av stående positioner som stärker upp rygg, midja och mage och passar för gravida. Som ni hör på namnet är Ingebjord norska och min förutfattade mening var att jag skulle bli fnissig under sekvensen eftersom norska har tendens att låta roligt. Jag hade fel. Jag hade inga svårigheter att följa hennes instruktioner och i bakhuvudet hörde jag Johanna Andersson: ta inte yoga för allvarligtDet stämmer så väl. Millas pass var liggande med enkla, lugna rörelser som släpper spänningar i längdryggen. Båda var tämligen korta, 15 minuter och kändes perfekt att sätta ihop till en sekvens. Jag avslutade med Millas pass och låg en stund i savasana/vila innan jag tackade för tiden på yogamattan idag.

Imorgon ska jag ryggboosta och göra mina nyckelben glada. På tisdag tänkte jag prova Nabhi kriya med Emma Öberg som stärker bålen och aktiverar energiflödet i kroppen. Vid tillfälle ska jag också ge mig på gravidpilates som jag tycker verkar spännande. Se, flera dagar framåt har jag lagom långa yogasekvenser inplanerade tack vare YOGAMOM365. Det känns riktigt bra att ha någon som vägleder och skapar större motivation hos mig att se till att ta mig till mattan. Det blir en utmaning som jag verkligen behöver.

IMG_0481Resten av dagen har jag tänkt mycket på det där med att inte ta yoga för allvarligt och kom och tänka på ett inlägg Jeanna skrev tidigare i somras: När prestationsprinsessan tar över träningen. Jag minns också att jag skrev ett inlägg i samband med detta och jag pratade om hur jag hamnat någonstans där jag försökt göra yoga till något den inte är: prestige. Jag jämförde yoga med sex och menade att en ibland får för sig att det måste göras mer avancerat och spännande för att inte tröttna när det i själva verket inte alls är på det sättet. Sex kan vara otroligt enkelt och ofantligt njutbart om en inte ideligen försöker göra det till något det inte är. Typ hårdporr.

Det slog mig att allting handlar om den här situationen jag befinner mig i: en gravid kropp som jag inte känner igen och heller inte känner mig särskilt bekväm i. Det är en okänd och ny situation. Det är som att jag är rädd för att behöva börja om från början nu när jag inte längre ska tänja gränser och utforska mina kroppsliga spärrar för att en dag få möjlighet att inse att spärrarna sitter i mitt eget huvud och att allting är möjligt. Det är som att prestationsprinsessan tycker att det här med att vara gravid är lite för lamt, lite för stillsamt och lite för tråkigt när det kommer till träning och yoga. Fast yoga handlar heller inte om det motsatta. Yoga handlar inte om att alltid prestera och utföra coola positioner. Yoga handlar inte om att vara bäst. Yoga finns på allas villkor och för alla kroppar – i alla olika situationer i livet. Yoga handlar om balans, om att lyssna inåt och att hitta trygghet i sin egen kropp. Yoga handlar om kärlek – till sig själv och till andra.

Kanske behövde jag den här perioden av funderingar och något som liknar självförakt och tvivel för att inse att yoga inte är annorlunda för att jag är gravid. För det är det inte. Min yoga passar som bäst i balans med andra delar i mitt liv. På mitt sätt. Det handlar inte om att prestera och jag vill aldrig hamna där. För när jag gör någonting till prestation och måsten dör allting. Elden slocknar och passionen avtar. Det är precis som med mina tidigare kärleksrelationer. Jag drar iväg, rusar på och tar tusen kliv i förväg. Blir fröken duktig duktig duktig flickvän. Bränner ut min lust och allting bara dör för att jag inte räcker till. Tack för kaffet.

Det är bara det att den relation jag idag befinner mig inte är ett av mina projekt. Inte heller yogan. Kanske har det tagit mig den här trevande första tiden av graviditeten att komma fram till och acceptera att min graviditet är min och ingen annans. Att vi har olika kroppar och olika skavanker. Att en del blir fylliga och tjocka på momangen och att andra hoppar i sina gamla jeans direkt efter förlossningen. Hoppla! Att en del mår illa och får humörsvängningar och sover hela tiden medan andra aldrig någonsin har mått så bra i hela sitt liv. Att varje graviditet är unik och att det tamigfan inte finns något facit för hur det ska vara. Precis som yoga. Yoga och graviditet är inte något en ska ta för allvarligt. Det är något att utforska, att lära sig av och att utforska. Rätt och fel och facit behöver inte vara en del av varken yoga eller graviditet.

 

Annonser

One thought on “”Ta inte yoga för allvarligt.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s